vad ska man göra om alla skrattar åt en

Hej tea!

Äsch ja, jag förstår absolut att det känns jobbigt när någon skrattar åt en. Även den starkaste, mest sociala och populära kille eller tjej tycker nog alltid att det är lite obehagligt, även när det kanske inte syns utanpå dem.

Ja vad gör egentligen folk när de gjort bort sig och folk står runt och skrattar åt dem? Vissa kanske rycker på axlarna som om de inte gjort något märkvärdigt alls. Och hur reagerar de som står runtomkring då? Kanske de slutar skratta efter några sekunder, och snart har de glömt alltihopa? Vissa kanske blir alldeles tomatröda och springer gråtande iväg. Ja då kanske folk runtomkring skrattar ännu högre - men då kanske de egentligen skrattar mer åt att hen blev tomatröd och verkade skämmas så mycket själv att hen flydde, än att de skrattar åt det tokiga som människan faktiskt gjorde? Och vissa kanske skrattar med själva, alltså skrattar åt sig själva när de gjort bort sig. Då skrattar kanske de andra också en stund, men då brukar det ofta bli ett lite "snällare" skratt, inte så elakt och utpekande.

Så det spelar nog roll vad vi själva gör när någon börjar skratta åt oss. Att själv tycka att det är fruktansvärt när man till exempel gör bort sig inför andra (faller på ändan, pruttar, går med toalettpapper under skon osv), så brukar synas utanpå oss, och ju hemskare vi själva tycker att det är, desto hemskare börjar andra tycka att det är - och skratta mer. Ett råd är därför att försöka fejka att man inte alls tyckte att det var något hemskt alls. Det kan vara lite svårt att inte bli röd i ansiktet, men ju större sak man gör av det själv, desto större sak blir det. Så börja inte stortjuta eller försöka gömma dig. Bli inte heller arg och skäll inte ut de som skrattar åt dig. Visst, det är inte snällt att skratta, speciellt inte om man gör det på ett elakt sätt, men det kan ibland också vara svårt att låta bli att skratta. Det är lite som att se på Knäppa Klipp eller roliga YouTube-klipp där folk gör bort sig - även om man tycker synd om den utsatta eller inte egentligen tycker att det var så kul, så kanske man lockas att skratta, eller dras med i skrattet när andra skrattar. Vissa skrattar med bara för att de känner ett grupptryck att göra likadant som alla andra, fastän de kanske tycker att det är orättvist och elakt.

Men om folk skrattar åt en många gånger, på ett elakt sätt och speciellt om man egentligen inte alls gjort bort sig, så är det mobbning! Då ska man nog berätta det för någon vuxen, som kan hjälpa till att få bukt med mobbarna.

Fastän det känns hemskt när folk skrattar åt en, så är det sällan så farligt som det känns just då. Ett knep då är att påminna sig själv om att det här faktiskt inte är veckans största nyhet och att alla runtomkring en kommer att ha glömt det inom 5 minuter. På riktigt, folk bryr sig inte alls så mycket som man ofta tror och de minns det inte alls så länge som man inbillar sig. Även om någon skulle kommentera det som hände även dagen efter, så ska man bara försöka se ut som att det nog är de som är lite småfåniga som tycker att något sådant där är kul - har de nu inte lite underlig humor, kanske lite barnslig humor?

Det är stor skillnad på att skratta åt någon och att skratta med någon. Känns det som att folk skrattar åt en, så kan man också säga till. Då kan man gärna beskriva högt det som sker och hur det känns "nu skrattar ni åt mig och det känns inte alls bra". Det kanske inte hindrar alla från att skratta vidare, men en och två och tre tystnar nog och tänker efter hur det skulle kännas om någon skrattade åt dem. Det tål nog att tänkas på, hur man själv reagerar då man ser någon göra bort sig, om man själv är den som skrattar åt andra? Kanske man själv istället nästa gång kan vara den som hjälper den som fallit att resa sig upp, tar bort toapappret från skon eller liknande? Behandla andra som du vill bli behandlad själv, heter det ju.

Hoppas att det inte sker fler gånger och inte lämnar som ett dåligt minne hos dig <3

Kram, Liselott