Jag är gravid i v. 37.
Min svägerska har inte pratat med mig sen vi berättade att vi väntar barn, vi berättade det tidigt till vårq familjer eftersom det är vårt första barn. Min svägerska har fått två ggr missfall och jag förstår att det är jobbigt när andra blir gravid och jag tycker nog att man inte behöver vara glad för andras skull och jag förstår också att jag inte ska prata om min graviditet till henne för att det är jobbigt för henne. Men enligt mig har det gått för långt. Hon pratar inte med mig (bara om jag frågar ngt), hon lämnade familjens whatsap grupp när jag skickade v. 12ans ultra bild sen det har jag inte skickat något om graviditeten på gruppen men hon har ännu inte kommit tillbaka. När hon kommer till svärföräldrarna och jag är där så är det ingen som nämner om min graviditet, råkar jag säga något om det så får jag knappt något svar av någon och då har jag känt mig dum och klumpig när jag råkade att nämna något om min graviditet. mina svärföräldrar är nog förvänsfulla för att det är deras första barnbarn men som sagt så vill dom inte prata om det när hon är där. Jag förstår nog varför men det gör ändå ont på nåt vis när hon beter sig såhär och när ingen låtsas om min graviditet när hon är där. Jag vet inte vart jag vill komma men jag undrar om jag är självisk som tycker att hon gör fel och är det jag som ska bara acceptera hennes beteende? Skulle aldrig prata med henne om det men det känns som att jag borde gömma min mage när hon är där så att hon intr ska bli ledsen.. Det som egentligen stör mig mest är att det har varit så hyssjande om mig och graviditeten vid svärs. Låter självisk när jag säger så men jag har ju också känslor fast jag hade turen att bli gravid.. Jag är även väldigt känslig annars om vad andra tycker om mig och det här har jag tagit personligt fast det inte är mitt fel.
Terveydenhoitaja ja seksuaalineuvoja Tessi Vastaa
Hej.
Och GRATTIS till din graviditet. Det är en fantastisk tid som väntar er. Jag kan sätta mig in i hur du känner dig, och även hur din svägerska känner sig, eftersom jag har varit i båda situationerna själv. Jag kan givetvis inte veta exakt hur ni känner, eftersom alla upplevelser är subjektiva, men jag kan bidra med mina synpunkter.
Om vi börjar från din svägerskas sida. Att få missfall är alltid tungt. Det är en enorm förlust. Även om missfallen skulle vara tidiga så är det så mycket tankar och fantasier och planer som krossas då man får missfall. Det kan vara väldigt tungt att se på andras glädje över sina egna graviditeter då man själv bär på en så tung sorg. Dessutom upplever man ofta sorgen annorlunda än ens partner, så det kan vara en stor påfrestning för relationen också. Jag tror ju inte att din svägerska VILL bete sig illa, men hon är antagligen så upptagen med sin egen sorg att hon inte märker att hon är barnslig. Det att hon har fått missfall innebär ju inte att det inte skulle vara en lycka att DU skall få barn, och hon har rätt att bli respekterad i sin sorg men hon har inte rätt att grumla alla andras lycka över din lilla som snart kommer.
Från din sida så förstår du ju att hon är förkrossad, och dina svärföräldrar verkar också förstå det. Men DU har ju rätt att glädjas över ditt barn, och dina svärföräldrar har rätt att glädjas över sitt barnbarn. Missfall är trots allt väldigt vanliga, och det finns ingen anledning att tro att det inte skulle lyckas för henne i ett senare skede? Sorgen ÄR jobbig, men hon beter sig ganska illa just nu. Det är trots allt inte bort från henne att du skall få barn.
Jag tror egentligen att det skulle vara bra om ni kunde diskutera saken. Du kan konstatera att du förstår att hon är ledsen, och att det känns tungt att se din lycka. Men hon kanske kan sörja sitt barn och samtidigt vara glad för din skull? Du, och er gemensamma familj har verkligen ansträngt er för att vara respektfulla mot henne, men allting får ju inte heller handla om henne. Din lycka har samma rättighet, och det är ju en unik händelse första gången man får barn. Jag tycker inte att hon har rätt att grumla den lyckan genom att få er att känna som att ni borde ha dåligt samvete då ni är glada.
Kan du försöka ta upp saken med henne? Jag förstår verkligen hennes känslor, men jag tycker att hon borde ta hänsyn till andra än sig själv också. Det här är ju en fantastisk sak som händer dig, och hon kan ju välja om hon vill vara delaktig eller inte, men hon kan inte senare (då hon förhoppningsvis själv blir gravid och mamma) ta tillbaka att hon har betett sig illa nu, det är NU hon måste ändra attityd.
Jag förstår att situationen är jobbig, och att den är jobbig för båda två. Men snart kommer det att födas en bebis som förtjänar att känna all din lycka. Bebisen skall inte behöva bli offer för hennes olycka, om du förstår vad jag menar?
Jag önskar dig och din lilla familj allt gott. Spännande tider!!
Kram
Tessi
Kommentit
Kukaan ei ole vielä kommentoinut tätä sivua.
Lähetä kommenttisi