sen så undrar jag själv om jag är bi(alltså attraheras till både kvinnor och män) eller gay (attraheras av personer av samma kön som en själv). För jag har liksom en känsla från nån vis men mestadels samma kön då de blir mer komplicerat pga att jag har lätt blir arg då en kille kallar nån annan kille ''gay/homo/v*-..s bög/trans/lesbisk/(för att göra ett skämt men egentligen är de inget skämt men jag hoppas killarna lär sig det..''.
jag känner mig lätt krängt och detta händer ofta på rasterna. Men jag känner mig mer trygg att visa lärare säger att man inte får använda dessa orden som skällsord på deras lektioner vilket jag är jätte glad över för jag känner mig med tagen även om inte många vet om det av liksom lärare vad jag vet finns de kanske 1 lärare som vet å några andra.
MEN vad ska jag göra?? psyk ADD KID
Finlandssvenska Queerpodden Julle Vastaa
Hej! Tack för att du tog kontakt!
Från ditt meddelande får jag uppfattningen att du har två problem: Det ena är frågan om din sexualitet, och den andra är att du känner dig lättkränkt och har lätt för att bli arg.
Att man i tonåren börjar fundera över sin sexualitet är jätte-supervanligt. Mitt tips till dig är att våga utforska det. Ofta känns det som att man måste göra ett val och hålla sig till det, men egentligen är det lite samma som att smaka på mat; man måste testa innan man vet! Låt dig själv vara kär i både tjejer och killar och ickebinära, och testa vad som känns bäst. Efter det så vet du säkert bättre, för då har du prövat. Det fina med att vara tonåring är man får testa så många olika saker.
Det är också vanligt att personer med Neuropsykiatriska diagnoser är Homo- eller bisexuella eller trans. Detta eftersom vi ser lite annorlunda på människor och identitet än de som är neurotypiska, och inte förhåller oss till normer och regler på samma sätt.
Det är också vanligt att man har lätt att bli arg och känna andra starka känslor när man är tonåring. Du har säkert fått höra om hormonerna som spökar när man börja växa upp! De är ofta orsaken till ilska och ångest.
Det är inget fel eller farligt med att känna starka negativa känslor. Det är till och med bra för oss att känna alla känslor istället för att stänga undan dem och inte låtsas om dem. Det viktigaste är att lära sig hantera dem på ett hållbart sätt och att inte såra eller skada dig själv eller någon annan!
Jag blir jätteglad av att höra att du har vuxna omkring dig som du kan prata med! Sådana vuxna är jätteviktiga. Det är bra att de ser till att dina jämnåriga inte använder homo, gay, bi, trans o.s.v. som skällsord, för det är de ju inte - och det är bra att du kan säga emot när de gör det.
Men om ilskan du känner känns obehaglig eller svår att hantera ska du prata med en vuxen. De har ofta bra tips på vad man kan göra. Till exempel kan man gå någon annan stans en stund för att lugna ner sig, eller använda olika knep som vuxna kan ge dig som kan få dig ner på marken igen; till exempel andningsövningar eller knep som gör dig medveten om allt som är runt dig och distraherar dig från det värsta av det arga. Såna knep funkar också på andra starka känslor, till exempel om du får ångest.
I grund och botten är mina tips till dig att våga låta dig vara kär i vem som helst om du tror du har en crush på dem, och se vilka känslor det ger dig, Då vet du mera om din sexualitet, och att se om du kan be om knep för att hantera din ilska.
Kom ihåg att det inte är farligt att vara kär eller arg. Känslor är jättenormala!
Mvh
Julle Vestman (hen/hens)
Finlandssvenska Queerpodden
Kommentit
Kukaan ei ole vielä kommentoinut tätä sivua.
Lähetä kommenttisi