Vet inte varför jag skriver hit men det känns skönt efter att ha haft en jobbig kväll..
Har under några (ca 2) år varit deprimerad och nedstämd från och till.. har ätit depr. Medicin och gör det fortfarande. För en tid sedan kände jag mig nedstämd hela tiden men nu kan jag koppla måendet till skilda situationer. Jag upplever att min känslobank är aningen mer kaotisk och rågad än andras, vilket gör att jag i vissa situationer upplever så starka känslor av hopplöshet att jag vill ta mitt liv. Exempel på sådana situationer kan vara när någon nära vän hittat livskamrat, när jag känner mig sårad, eller när jag annars bara känner mig värdelös. Tankarna på självmord dyker upp allt oftare nu. I helgen när jag var ute med en kompis och hon berättade att hon kontaktat sitt ex blev jag riktigt fysiskt och psykiskt illamående, ångestfylld och började gråta frenetiskt. I närheten där vi var finns en tågräls och jag skrev ett meddelande på min telefon, gav den åt min kompis och hoppade ur bilen. Min tanke var att gå dit eftersom jag fick så starka hopplöshetskänslor. Jag är livrädd att bli lämnad ensam för jag skulle inte orka. Hon är min bästa vän, och den enda som inte har pojkvän. Dock klarade jag inte av att lämna henne liksom tidigare eftersom hon blev så förtvivlad när hon kom springandes efter. Jag vill så gärna dö, men vet inte hur jag ska kunna lämna henne. Hon sade åt mig efteråt att det gör så ont i hjärtat, det har nog gått i bitar. Jag mår så dåligt över att hon behöver gå genom detta. Hon har även många gånger sett mig plåga mig själv genom att ta tag om halsen...hon förtjänar så mycket bättre. Samtidigt vägrar hon lämna mig. Trots att jag vet det oroar jag mig jämt och ständigt att hon kommer att lämna mig och jag känner ofta att hon inte förstår hur dåligt jag mår.
Jag mår också dåligt över att jag sällan klarar av att prata med henne om hennes romanser, trots att vi bra kan prata om killar jag är intresserade av. Jag har aldrig haft en pojkvän och har allyid känt mig ful, annorlunda och konstig, specviellt eftersom jag är så lång.
Åter till självmord. Jag har nämnt för min terspeut att jag inte tror att jag kommer att ta livet av mig eftersom det strider mot min personliga tro, men efter hand har jag insett att det inte är så enkelt. Dock vill jag inte använda mig av en metod som skadar andra människor. T.ex. köra mot en långtradare, eller liknande som kan ge oskyldiga samvetskval eller i värsta fall.....
Ursäkta rörigheten men med så mycket snurrande i huvidet är det svårt att samla tankarna..
Ville bara skriva, gör er inget besvär av att svara... ...
Ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna Vastaa
Hejsan kära du
Du behöver nog få mera hjälp nu. Det är bra att du går hos en terapeut. Men ibland kanske det inte räcker, eller så kanske man behöver byta terapeut om man inte kommer någon vart. Din kompis ska inte behöva ha allt detta över sig, precis som du också skriver. Du måste söka hjälp mot dina självmordstankar och annat självskadebeteende. Kolla exempelvis mera på suicidalprevention. Googlar du på det finns det bland annat olika påminnelselistor över "knep" som du kan använda när du känner tankarna komma, men där finns även mera konkret hjälp att få. Och naturligtvis måste du vara ärlig med din terapeut. Hur ska hen kunna hjälpa dig om hen inte får höra alla detaljer, tankar och känslor - inte har hela bilden?
Som vän borde man kunna glädjas åt när det går bra för någon annan (att hon har nån romans på gång), men som du nu mår har du säkert inte den förmågan just nu. Jag kan inte tro att du skulle ha svårare att hitta en pojkvän än någon annan, du borde få hjälp med din självkänsla också.
Har du annars kollat in stödgruppen för unga med psykisk ohälsa, Acceptans, som brukar träffas i Jakobstad? Där kunde du få fler vänner som verkligen förstår dig på basen av egen erfarenhet.
Det finns en kurs som jag tror kunde vara riktigt passlig för dig, kolla här under. Du kan också få mera hjälp hos Psykosociala förbundet, deras hemsid hittar du HÄR.
Rehabiliteringskurs för unga 2016
05.01.2016
Rehabiliteringskurs för unga, 16-30 år, med psykiska störningar. Kurs nr. 59142
Kursen finansieras av Folkpensionsanstalten (FPA).
Arrangör; Psykosociala förbundet r.f.
Plats; Härmän Kuntokeskus, Yli-Härmä
Tid; 3 delad kurs: 11.04-15.4.2016, 12.09-16.09.2016, 21.11-25.11.2016
Ansökan; sänds in snarast till din egen FPA-byrå, på ansökningsblankett KU132r med bifogat B-läkarutlåtande eller rehabiliteringsplan.
Målgrupp; Unga personer med lindrig/medelsvår depression eller panik- och ångeststörningar. Du är studerande, i arbetslivet eller på väg att återgå till arbete/studier.
Målsättning; Att säkerställa och förbättra studie-, arbets- och funktionsförmågan. Att stärka självkännedom och självaktning. Att stöda den personliga- och identitetsutvecklingen. Att dryfta och fördjupa klientens personliga värden och val. Att förstärka och öka den sociala aktiviteten- och färdigheterna. Att uppmuntra och stödja klienten så att man kan sköta sitt eget liv, sina studier eller sitt arbete. Att stärka klientens funktionsförmåga, välbefinnande och livshantering samt ökande av fysisk aktivitet.
Kursens innehåll; Att erbjuda information, stöd och handledning både individuellt och i grupp. Genom praktiska övningar samt interaktionsfrämjande diskussioner och aktiviteter försöker man uppnå rehabiliteringsmålen. med gruppens stöd uppmuntras klienten till självständigt arbete samt till att förstärka återhämtningsprocessen.
Kostnader; Kursen är helt avgiftsfri; inkl. kost, logi och resekostnader enl. FPA-reseersättning. Möjlighet att ansöka om rehabiliteringspenning under rehab.perioderna.
Ansökningsblankett; Fås från din egen FPA-byrå eller via www.fpa.fi, kan också beställas från ann-charlott.rastas@fspc.fi eller 06-7232517. Antagningen till kursen sker vart efter ansökningarna inkommer, 10 kursplatser.
För mera information kontakta rehabiliteringen på Psykosociala förbundet:
Rehabiliteringschef; Ann-Charlott Rastas tel. 06-7232517 eller ann-charlott.rastas@fspc.fi
Rehabiliteringsrådgivare; Camilla Roslund-Nordling tel. 050 409 6640 eller camilla.roslund-nordling@fspc.fi
Många kramar från ungdomsinformatörerna Sanna och Liselott
Kommentit
Kukaan ei ole vielä kommentoinut tätä sivua.
Lähetä kommenttisi