Tom

Hej Ninni!

Det är alltid svårt att bedöma om en person är deprimerad, alltså sjukdomen depression, eller bara allmänt nere - eller kanske bara har en låg energinivå, vilket påverkar humöret. Jag är absolut inte rätt person att avgöra det, utan för en ordentlig utredning för att bekräfta/utesluta depression så måste du nog till en psykolog, psykiater eller läkare. En sådan person hittar du antingen genom din egen kommuns hemsida eller så kan du söka på Psykporten.fi. (obs, sidan verkar långsam när man söker på kommun och tjänster, så ha tålamod).

Men så mycket kan jag såklart hjälpa dig med att jag dels kan påminna dig om lite "självhjäpsknep" du kan göra, både för att underlätta nu och förebygga så att det inte blir värre, och dels uppmuntra dig att söka hjälp. Se, det känns kanske inte alltid som det mest självklara att söka hjälp när man inte känner sig psykiskt riktigt i skick. Dels har vi väl alla österbottningar en liten släng av nämen-jag-klarar-mig-nog-själv, det-är-inte-så-farligt och det-går-kanske-över-av-sig-själv. Och när det sitter mellan öronen, så tycker man kanske ännu snabbare att man nog borde kunna "skärpa sig", vilket ju höjer tröskeln att be om hjälp. Dels finns det fortfarande mycket fördomar om psykisk ohälsa och om att söka hjälp. Dels kanske det blir "för" verkligt om man söker hjälp, alltså att man då liksom måste erkänna för sig själv att man kanske inte klarar av att komma sig upp ur gropen själv.

Men egentligen borde vi ju alla tänka på besök till tex psykologen på samma sätt som att gå till tandläkaren när vi har ont i en tand. Vi vet ju faktiskt också att det lönar sig att gå till tandläkaren medan man ännu bara har lite ont och inte vänta tills det värker riktigt mycket. Det är lättare att lappa ett litet hål än ett stort, och likaså är det mycket, mycket lättare att göra något åt psykiskt illamående om man tar tag i det i tid, innan det värker riktigt mycket i själen.

Det som gör psykiskt illamående så knepigt är att ju mera nere man känner sig, desto mer tar det emot att ta tag i det genom att söka hjälp. Det känns för jobbigt och för tungt att ens börja ringa och beställa tid till någon terapeut av något slag, när man knappt har energi att ta sig genom en vanlig dag. Eller lust. Man vet nog att man borde, men det är alltid lättare att hitta undanflykterna och orsakerna till varför man inte behöver, än att faktiskt ta tjuren vid hornen. Men det är klart att det smarta är att ta tag i saken i god tid, medan man ännu har energi och åtminstone lite lust kvar att bli bättre, må bättre, börja gilla livet mer igen.

Så sök hjälp! Man måste inte vara jättedåligt i skick för att söka hjälp - alla kuratorer, psykologer och terapeuter önskar ju hela tiden tex i media att unga inte skulle "spara" det tills det är riktigt illa. Vägen tillbaka upp är så himla lång om man låter sig sjunka ner till riktigt geggigaste botten...

Sedan, angående självhjälpsknepen, så ska jag påminna dig - för du vet nog de här - om de mest basic knepen för att hållas psykiskt frisk. De första är helt basala, grundläggande kroppsliga saker: ät ordentligt, sov ordentligt och rör på dig. Alla vet ju att personer som är hungriga blir gnälliga, gråtiga, på dåligt humör, energilösa och lättirriterade. Det hjälper ju definitivt inte om man redan känner sig lite låg och ointresserad av livet. Så ät regelbundet, varierat och absolut under inga omständigheter mindre än vad du med din längd, vikt, ålder, och energiförbrukning (tex genom träning) ska äta varje dag - och undvik tvära kast i blodsockernivån, så hoppa inte över måltider och kasta inte i dig snabb energi, som energidrycker eller choklad, när du blir lite låg. Du skriver också att du kan sova 12 timmar en natt och inget en annan natt. Hur ska din kropp riktigt veta då hur den ska fundera? Visst är just varierande sömn och sömnsvårigheter vanliga symptom på depression - men också på att vara en typisk ungdom, om man ser till regelbundenheten i sömnen. Så försök att sova en 8-9 timmar per natt. Ställ väckarklocka om du behöver. Behöver du tips på hur du ska kunna somna, så kolla våra infosidor om sömn.

Och så rör du på dig ordentligt under dagen. Du måste inte alls träna på gym eller ha fancyga träningskläder för det. Det sägs att en halvtimmes promenad motsvarar en tablett antidepressiv medicin. Under en halvtimmes rörelse, så sätter kroppens naturliga lycko- och friskhetshormon igång av sig själva och motverkar naturligt, till motsats till konstgjorda psykmediciner. Så rör på dig, oavsett om det är kittelmatch med lillsyrran, sex eller en skogspromenad i solen! Jo, även sex fastän sexlusten inte pockar på. Dels så minskar den ofta naturligt efter värsta pubertetsåren, så i sig behöver din minskade sexlust inte betyda något onormalt. Dels så är sexlust på sätt och vis en känsla som växer ju mer man har den, alltså man kan faktiskt få igång sin sexlust genom att HA sex. Det kan hända att du behöver ändra på rutinerna lite för att nytända den, men släpp den inte helt och hållet att svalna hursomhelst.

Sedan de vanligaste psykologiska sakerna man kan göra för att förbättra sin psykiska hälsa: Umgås med folk. Stäng inte in dig och tacka inte nej till tex happenings där det kommer att vara mycket folk. Det hör till depressionens sjukdomsbild att börja undvika sociala sammanhang och till och med människor man tycker om, för att det helt enkelt känns för tungt. Men slutar man träffa folk, så kommer det bara att kännas tyngre och tyngre de gånger man måste vara tillsammans med andra människor. klart att man inte ska orsaka stress åt sig själv och klart att man ska ta hänsyn till sig själv, men av människor kan du FÅ så otroligt mycket energi också, tex genom gemensamma skratt och intressanta diskussioner.

Överlag är nyfikenhet också bra. Se till att fortsätta uppleva nya saker, se nya platser, träffa nya människor, hör ny musik, pröva nya fritidsintressen. Att livet känns tråkigt kan faktiskt ibland bero på att det ÄR det, att inget nytt händer som väcker känslor, intresse, ger sinnesintryck och känns som Upplevelser med stort U. Du behöver verkligen inte resa jorden runt för att få det här, det räcker med enkla saker som en roadtrip till en by du aldrig varit i förr, en kvällsföreläsning på närmaste vuxeninstitut/arbis/medborgarinstitut, att läsa en bok med nya idéer i...

Slutligen: mindfulness - en naturlig fortsättning på föregående stycke, om att uppleva livet. Knepet när det gäller att förbättra och förebygga sin psykiska hälsa är att vara "vara här och nu", alltså vara medveten i nuet, njuta av småsakerna i livet och uppskatta det vardagliga. Vi människor idag har så lätt att fokusera på stora saker att se fram emot, som just resor eller drömstudierna, ibland så mycket att vi glömmer att LEVA. Vi missar hur solen värmer ansiktet nu, måsarna skriker och sanden knastrar under skorna. Vi missar hur gullig kompisen är när hon skrattar åt våra gemensamma skämt eller hur bra den där ena favoritlåten är eller hur skön kudden känns. Du vet det där uråldriga visdomsordet "Den som kan glädas åt lite har mycket att glädas åt", det är sant! Kan man vara glad och njuta av småsaker, så blir man snabbt och enkelt lycklig - lite föränklat, för det kräver ju en viss övning att börja se sig omkring istället för att se långt framåt.

Så börja med de här så grundläggande och enkla sakerna i livet, och så söker du hjälp om det inte ändras på ett par veckor, visst, lova!?

Hälsar ungdomsinformatören Liselott