Åldersskillnad

Hej! Detta är kanske inte ett så stort problem men skulle gärna uppskatta någon annans input om saken :).
Jag (M19) är i ett väldigt bra (långdistans)förhållande med en annan kille som råkar vara 10 år äldre än mig (28, fyller 29 i år). Vi har haft kontakt med varandra sedan augusti förra året, firar 1 månad imorgon, har träffast IRL flera gånger, och vår åldersskillnad har hela tiden varit ett stort samtalsämne (tillsammans med allt annat vi diskuterar angående livet och allt som med det att göra). Vi har kommit så långt att båda våra familjer vet om saken och ingen har något emot det, som tur var :D.
Det tog en stund för oss att bli ihop fastän vi båda förklarade våra känslor för varandra redan i november (vi kände båda nästan direkt att det är något mer speciellt mellan oss) och det är mest på grund av rädsla vad "alla andra" ska tycka om saken. Vi har bestämt oss för att det inte spelar någon roll vad f*n någon annan tycker (redan att vi är i ett gayförhållande kan ju vara "hemskt" för folk) och jag håller med om det tankesättet.

Nu är det som kan klassas som ett problem dock att jag kan inte bli av med känslan och tankar av att folk ska tycka illa om honom för att han är ihop med någon som är yngre. Jag är rädd för att han ska bli klassad som ett pedo, vilket inte alls är sant!!, och att han ska ses som någon äcklig gubbe. Det är en annan sak från mitt håll för att av någon anledning tänker folk inte att det är lika konstigt om man ser från den yngre personens perspektiv, att jag inte gör "fel" för att jag är ihop med en så pass mycket äldre person alltså.
Jag har läst mycket av andras funderingar på andra forum (Reddit, Quora, osv.) men det känns som att folk online bara tycker att det är något horribelt och att speciellt den äldre personen ska skämmas för att göra något sånt, vilket är då inte alls reaktionen jag har fått från mina närmsta i någon större utsträckning. Förstås har man fått lite "side eye" först men alla har varit villiga att låta mig förklara hela situationen och att detta inte är "grooming" eller någon form av utnyttjande, och att jag och han passar väldigt bra för varandra och båda är villiga att ha förhållandet. Jag vet att han själv lever också lite med skuldkänslor just pga att folk tycker och tänker saker.

Så då är väl frågan: är det egentligen "fel" eller inte med min situation? Jag upplever ju själv inte helt det, men oron finns ändå kvar ganska starkt. Och finns det något mera jag kan göra för att stödja honom än att visa min kärlek på alla sätt jag kan och lyssna och tala med honom? Den här mannen är mitt allt och jag bryr mig för mycket om honom för att kunna undgå andras blickar och tankar :/. Atte