Hur ska jag säga det?

Hej ~!

Jodu, det händer rätt ofta att man blir kär i en kompis. Och egentligen är det väl inte så konstigt, för med den människan vet man att man trivs, har kul, kan prata om det mesta, kan vara sig själv och känner sig trygg. Alldeles perfekt grund för ett kärleksförhållande när man ser på det ur den vinkeln ;)

Dessutom är det också rätt vanligt att kille + tjej = sexuell dragning. Inte alltid, man tänder ju inte på alla sina kompisar, men även detta har sina förklaringar. Dels den rätt primitiva sexuella driften, vi är nog lite till mans kåta nu som då och den kåtheten gör att vi mer eller mindre omedvetet kanske söker en möjlig tillfredsställelse för den bland de som vi träffar och har runt oss. Dels så kan nära vänner vara rätt intima med varandra (kramas, röra vid varandra, komma innanför ens "personliga sfär", kittlas eller till och med sitta i famnen på varandra) och intimiteten i sig kan väcka både romantiska och sexuella känslor. Och dels så kan vi så småningom börja tända på en person vi gillar som person, även om vi inte gjorde det till att börja med. Kanske så att vi tänder mer på insidan än utsidan? Oavsett så är det alltså rätt vanligt att bli både och eller antingen eller kär och tänd på en kompis (vanligtvis av motsatt kön om  vi nu inte är bi eller homo).

Och sedan kommer då oftast den stora frågan: men vänskapen då? Om man öppnar sitt hjärta och han inte besvarar känslorna? Om man till och med blir ihop, men så skiter det sig, förlorar man vänskapen då? Nå, sällan kan man vara 100% säker på förhand vad en annan människa känner för en själv, oavsett om det är en kompis eller inte. Men i det här fallet finns ju kanske också ytterligare det tänkbara alternativet att han nog har känslor för dig också, men tänker precis som du att det kunde riskera er vänskap. Dessutom kan ett "bara vänner" förändras och korrigeras, bara för att man sagt det en gång behöver det inte fortsätta gälla för evigt. Oavsett, så är det här så gott som alltid lika svårt och lika pirrigt och lika hemskt, innan man vet om känslorna är besvarade. Men med en kompis har man kanske fler möjligheter att ta reda på mera ledtrådar till vad han tycker än om han vore en främling eller en random kille i samma skola. Man kan försöka börja flirta mer, antyda mer, försöka få honom att se en mera som tjej än som kompis, få honom att tänka på kärlek när man umgås... Man kan långsamt försöka få in det romantiska och sexuella i vänskapsrelationen och se hur han reagerar. Blir han lite nervös, konstig, spänd eller byter samtalsämne - eller börjar tala om alla andra tjejer än dig - så kan du anta att han inte vill att er vänskap ska gå åt Det hållet. Men om han flirtar tillbaka, ger tecken som att se dig för länge i ögonen, inte drar sig fysiskt undan utan kanske själv tar initiativ till att ni har kroppskontakt, håller sig innanför din personliga sfär, antyder att NI ska göra sexiga eller romantiska saker tillsammans... ja då är det bara att go for it! Kompisar kan bli mycket, mycket bra pojkvänner, just på grund av orsakerna vi nämnde i början.

Blir man ihop, så har man aldrig några garantier för att det ska hålla för evigt eller att man ska förbli lyckliga tillsammans. Men lite bättre odds har man nog enligt forskning om man är vänner först. Väldigt viktiga ingredienser, som att kunna skratta tillsammans och tala om ditt och datt, finns ju redan där. Forskningen visar också att sådana par, som varit vänner först, faktiskt oftare förblir vänner efter att det romantiska förhållandet tar slut, än sådana par som blev kära direkt. Ibland blir man till och med mycket bättre vänner efteråt, när de mest akuta känslorna lagt sig, eftersom man i grunden brydde sig om varandra och nu känner varandra bättre än någon annan vän.

Personligen, så kan vi tala varmt om det här med att bli ihop med vänner. En av oss har exempelvis haft tre sådana pojkvänner - varav två finns kvar ännu mååånga år senare som vänner (medan hon inte har kontakt med andra ex). Och den sista har hon varit ihop med nu i snart 16 år ;)

Det finns ändå inga regler när det gäller kärlek, inget "gör så här så blir allt bra!". Kärlek är alltid en chanstagning och vi kan alltså bara berätta vår personliga åsikt om att vänner är bra pojkvänsmaterial. Beslutet är ditt.

Lycka till <3

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna