matmonsteeer

Hej gumman!

Vet du vad, vi tycker ändå att det är jättestarkt av dig att du gick på lunch med kollegan fast det tog emot så där mycket. Fast du visste att du kunde få en panikångestattack efteråt. Du utmanade dina monster och det är otroligt starkt!! Det finns nog många som bara hade skippat hela grejen och gömt sig i något hörn hellre än att utsätta sig för sånt som kan utlösa panikångest. Även om du mådde dåligt efteråt så vet du ju att du överlevde nu, och om du överlevde en gång så kan du överleva fler gånger. Du har bevisat för dig själv att dina hjärnspöken bara är hjärnspöken, de är inte fysiska påtagliga monster som kan skada dig det minsta.

Ångest är jobbigt. Så är det bara. Men ångest är också övergående. Fast hur svårt det skulle vara att tro på så är det bara så. Det finns många som kan intyga det här. Det tar tid (jo, vi vet att vi tjatar om det här), men det måste få ta tid. Det är bra att du funderat över vad som kan ligga bakom din ångest kring maten. Det låter som om du kommit fram till att du mått dåligt ganska länge (eller okej, väldigt länge). Tyvärr betyder ju det också att du har en hel del att jobba med – men det är precis vad du gör. Varje dag. Både med dig själv och i terapin.

Det är tyvärr så att vi ofta låter illamåendet gå väldigt långt innan vi kommer oss för att söka hjälp. Nu vet vi ju inte hur det blev så att du hamnade i terapi (hur det än gick till så är vi jäätteglada över att det hände och att du gav dig själv det hoppet) men hur sjuka tankar det än är du lever med, som du själv skriver, så är det tankar som går att jobba med. Precis som allt annat. Hur omöjligt det än känns och hur mycket du än vill ge upp så snälla, försök nu kämpa lite till. Precis som du gör, varje dag. Hela tiden. Framåt.
Det viktiga är att du är ärlig med din terapeut. Du skriver att du ska försöka ta upp dina tankar med honom och vi hoppas så innerligt att du hittar modet att göra det. För vännen, att du skär dig massor efter att ha ätit, det är något han måste veta. Det betyder mycket för ditt tillfrisknande att terapeuten vet om exakt hur dina reaktionsmönster ser ut.

Varför känns det som om du inte skulle kunna prata med terapeuten om hur det är för dig? Har du funderat på vad det handlar om? Skam/att du inte vill visa dig svag/nåt helt annat? Vi hoppas att du gör allt du kan för att motarbeta skammen. Det är ingenting skamfyllt i att du mår som du mår eller reagerar som du gör. Det är inget fel med det. Det gör dig inte svagare. Det har bara blivit så att du hanterar jobbiga känslor genom att skära dig och kontrollera maten, och nu måste du lära dig nya sätt att hantera samma känslor på. Just eftersom det sätt du använder nu skadar dig själv och får dig att må ännu sämre.

Vi hoppas också innerligt att du faktiskt vill bli frisk från det här. Med det menar vi bara att såna här saker så lätt blir en del av ens identitet – att man är ”den där sjuka med ångest och ätstörningar” – och sen är man inget mer än det. Allra mest för sig själv. Man liksom glömmer bort att det finns ett liv som inte handlar om elaka tankar och ångest. Ångesten blir helt enkelt en del av den egna identiteten, monstren tar över tänkesättet. Och du är så mycket mer än din ångest och din ätstörning. Även om du kanske inte tror det själv. Fråga vem som helst i din omgivning. Vi är helt övertygade om att de kunde ge exempel på jättemånga positiva egenskaper som du har. Och de tycker alltså helt ärligt att du har alla de egenskaperna, hur svårt det än är för dig att se det själv.

Sen en liten, liten varning angående det här med alkohol. Nej, du kan inte börja dricka för att känna mindre ångest. Inte för det att alkohol innehåller så mycket kalorier – utan för att det kan leda dig ner i riktigt avgrundsdjupa träsk. Det går alldeles för enkelt att man om man lever med ångest börjar självmedicinera med alkohol och där vill du inte hamna. Där vill vi inte att du ska hamna heller, för den delen. Det finns bättre sätt att motarbeta ångest än med alkohol – även om det till en början verkar vara en så lätt lösning. Alkohol fungerar ångestdämpande, men alkohol är också ett gift. Ett gift som dessutom är beroendeframkallande.

Kämpa vidare, vännen <3 Vi tänker massor på dej. KRAAAAAAAM <3

hälsar sommarjobbare/storasyster Angelica och ungdomsinformatörerna Sanna och Lena