matmonsteeer

27.07.2014
Hej igen!
Jo, det blev så att jag var tvungen att gå med min kollega på lunch.. Men då hon gick på wc så slängde jag resten av min mat så länge, men jag var ändå tvungen att äta en del... Och jag mådde så otroligt dåligt, helt sjukt.. Sov jättedåligt den natten för jag försökte räkna ut hur många kalorier maten kunde innehålla och jag blev inte ett dugg klokare..

Och ja, terapeuten kommer snart tillbaka, thank God. En vecka till bara.. Och jag ska försöka ta upp det med honom, men det kan vara svårt.. Beror lite på hur jag mår den dagen.

Hmm, det som ger mej ångest kring maten är ganska mycket. Men både kroppsmissnöje och självhat, jo. Funderade på detta för någon dag sen, och då kom jag fram till att jag hatat min kropp sedan jag gick i sexan, och hatat hela mig från sjuan-åttan. Sen blev det bara värre med åren och nu är det ganska sjuka tankar jag lever med..

Alltså fy vad helgen gått dåligt.. Eller lördagen lyckades jag att inte äta något på hela dagen, förutom alkohol och fyllemat på kvällen. Men inte ens alkoholen kan bedöva smärtan jag känner nåmer. Förr kunde jag äta vad jag ville då jag var full, men nu kommer nog ångesten krypande ändå, inte lika stark men den finns där.. Och jag kan ju inte börja dricka för att känna lite mindre ångest liksom.. (finns ju sjuuukt mycket kalorier i alkohol....)

Och idag har vi varit till en släkting på mat. Hon bjöd på KORV. GRILLAD KORV. Alltså jag trodde jag skulle dö. På riktigt. Det var hemskt. Men jag var ju tvungen att inte visa något där. Men då vi kom hem så skar jag mig massor i benet och grät i en halvtimme för att mina hjärnspöken bara skrek åt mig...

Det är hemskt det här livet.. Vet inte hur länge jag orkar mer. ätstörningstjejen
Angelica

Praktikant vid Decibel Angelica svarar

Ungdomsinformatörerna Sanna och Lena svarar

29.07.2014

Hej gumman!

Vet du vad, vi tycker ändå att det är jättestarkt av dig att du gick på lunch med kollegan fast det tog emot så där mycket. Fast du visste att du kunde få en panikångestattack efteråt. Du utmanade dina monster och det är otroligt starkt!! Det finns nog många som bara hade skippat hela grejen och gömt sig i något hörn hellre än att utsätta sig för sånt som kan utlösa panikångest. Även om du mådde dåligt efteråt så vet du ju att du överlevde nu, och om du överlevde en gång så kan du överleva fler gånger. Du har bevisat för dig själv att dina hjärnspöken bara är hjärnspöken, de är inte fysiska påtagliga monster som kan skada dig det minsta.

Ångest är jobbigt. Så är det bara. Men ångest är också övergående. Fast hur svårt det skulle vara att tro på så är det bara så. Det finns många som kan intyga det här. Det tar tid (jo, vi vet att vi tjatar om det här), men det måste få ta tid. Det är bra att du funderat över vad som kan ligga bakom din ångest kring maten. Det låter som om du kommit fram till att du mått dåligt ganska länge (eller okej, väldigt länge). Tyvärr betyder ju det också att du har en hel del att jobba med – men det är precis vad du gör. Varje dag. Både med dig själv och i terapin.

Det är tyvärr så att vi ofta låter illamåendet gå väldigt långt innan vi kommer oss för att söka hjälp. Nu vet vi ju inte hur det blev så att du hamnade i terapi (hur det än gick till så är vi jäätteglada över att det hände och att du gav dig själv det hoppet) men hur sjuka tankar det än är du lever med, som du själv skriver, så är det tankar som går att jobba med. Precis som allt annat. Hur omöjligt det än känns och hur mycket du än vill ge upp så snälla, försök nu kämpa lite till. Precis som du gör, varje dag. Hela tiden. Framåt.
Det viktiga är att du är ärlig med din terapeut. Du skriver att du ska försöka ta upp dina tankar med honom och vi hoppas så innerligt att du hittar modet att göra det. För vännen, att du skär dig massor efter att ha ätit, det är något han måste veta. Det betyder mycket för ditt tillfrisknande att terapeuten vet om exakt hur dina reaktionsmönster ser ut.

Varför känns det som om du inte skulle kunna prata med terapeuten om hur det är för dig? Har du funderat på vad det handlar om? Skam/att du inte vill visa dig svag/nåt helt annat? Vi hoppas att du gör allt du kan för att motarbeta skammen. Det är ingenting skamfyllt i att du mår som du mår eller reagerar som du gör. Det är inget fel med det. Det gör dig inte svagare. Det har bara blivit så att du hanterar jobbiga känslor genom att skära dig och kontrollera maten, och nu måste du lära dig nya sätt att hantera samma känslor på. Just eftersom det sätt du använder nu skadar dig själv och får dig att må ännu sämre.

Vi hoppas också innerligt att du faktiskt vill bli frisk från det här. Med det menar vi bara att såna här saker så lätt blir en del av ens identitet – att man är ”den där sjuka med ångest och ätstörningar” – och sen är man inget mer än det. Allra mest för sig själv. Man liksom glömmer bort att det finns ett liv som inte handlar om elaka tankar och ångest. Ångesten blir helt enkelt en del av den egna identiteten, monstren tar över tänkesättet. Och du är så mycket mer än din ångest och din ätstörning. Även om du kanske inte tror det själv. Fråga vem som helst i din omgivning. Vi är helt övertygade om att de kunde ge exempel på jättemånga positiva egenskaper som du har. Och de tycker alltså helt ärligt att du har alla de egenskaperna, hur svårt det än är för dig att se det själv.

Sen en liten, liten varning angående det här med alkohol. Nej, du kan inte börja dricka för att känna mindre ångest. Inte för det att alkohol innehåller så mycket kalorier – utan för att det kan leda dig ner i riktigt avgrundsdjupa träsk. Det går alldeles för enkelt att man om man lever med ångest börjar självmedicinera med alkohol och där vill du inte hamna. Där vill vi inte att du ska hamna heller, för den delen. Det finns bättre sätt att motarbeta ångest än med alkohol – även om det till en början verkar vara en så lätt lösning. Alkohol fungerar ångestdämpande, men alkohol är också ett gift. Ett gift som dessutom är beroendeframkallande.

Kämpa vidare, vännen <3 Vi tänker massor på dej. KRAAAAAAAM <3

hälsar sommarjobbare/storasyster Angelica och ungdomsinformatörerna Sanna och Lena

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej, jag undrar om man får skicka naken bilder till en annan person på snap? Ifall båda vill det? Eller finns det nån åldersgräns?
Läs mera

Spegelbilden kan vara tuff/svår och till och med förvrängd, så att du ser en helt felaktig bild av dig själv i den.
det här svara min lärare åt mig efter att jag berättade att jag inte vill äta, och s...
Läs mera

Hej
Jag vill börja springa men jag är rädd att bli förkyld i kylan. Jag försöker andas via näsan men blir snabbt täppt och då börjar jag andas med munnen och halsen blir kall. Hur ska jag göra för att...
Läs mera

Hej!
Jag har hört att kosttillskottet shilajit skall vara bra vid gymträning och jag har funderat köpa sådant. Men då undrar jag om sådana saker egentligen är riktigt säkra att ta när man är i 17 års ...
Läs mera