Om skilsmässa (och separation)
När vuxna bestämmer sig för att skiljas blir de ibland, eller kanske till och med väldigt ofta, så förblindade av att lösa sina vuxenproblem att de glömmer bort att involvera de som påverkas allra mest av skilsmässan, nämligen barnen och ungdomarna. Det är tyvärr allt för vanligt att barnen i en skilsmässa upplever att de inte får sina röster hörda, att de inte får vara med och bestämma, att de inte blir lyssnade på.
Idag är det inte ovanligt att föräldrar skiljer sig och numera väcker en skilsmässa inte lika mycket prat ”på byn”. MEN det betyder inte att en skilsmässa inte skulle göra ONT. Det vad man själv upplever när ens föräldrar skiljer sig blir ju inte mindre jobbigt för att andra är med om samma sak! Man kan reagera både känslomässigt, tankemässigt och kroppsligt på en skilsmässa. Så vuxna borde verkligen bli bättre på att inte förminska barns eller tonåringars upplevelse av en skilsmässa. Barn och tonåringar idag vet att skilsmässor är vanliga men ibland kan man få för sig att en skilsmässa inte är något stort problem för alla andra utan bara för en själv, och då finns ju risken att man börjar känna sig både ensam och utanför.
Vilka konsekvenser det får för barn och tonåringar när föräldrarna separerar ser väldigt varierande ut, beroende på livssituation i övrigt. Allt påverkar naturligtvis hur det blir i slutändan, till exempel hur livet såg ut innan skilsmässan, hur föräldrarna själva hanterar situationen, hur ens nätverk av kompisar och andra vuxna ser ut, vilket livsskede man befinner sig i, hur man har det i skolan, hur man mår i sig själv just då skilsmässan blir ett faktum och så vidare. Varje skilsmässa är unik och varje barn upplever sina föräldrars skilsmässa på ett helt eget sätt. Fastän man är syskon kan man också uppleva det som händer väldigt olika och även reagera väldigt olika. Samtidigt kan man ha ett stort stöd av sina syskon i en skilsmässoprocess.
Det allra viktigaste att tänka på när man är barn eller tonåring och går igenom en skilsmässa är att ta sig själv och sitt mående på allvar.
Om det känns riktigt jobbigt och usligt så då ska man PRATA MED NÅGON. Kanske kan man prata med sina kompisar och få bra stöd där, kanske inte. Ibland kan kompisarna förstå, speciellt om de själva varit med om en skilsmässa men ibland kanske de inte alls förstår och då börjar man nästan känna sig ännu mera ensam och förtvivlad. Ibland är det skönt att fundera kring skilsmässan med sina syskon, men där får man komma ihåg att även syskon hanterar en och samma skilsmässa på väldigt olika sätt. Och alla sätt är okej! I vissa familjer kan man prata med föräldrarna eller med den ena föräldern om det som händer. Men kan man inte kan prata med sina föräldrar så då ska man prata med någon annan trygg vuxen. Någon släkting eller någon vuxen på skolan eller i fritidsverksamheten.
För det finns hjälp att få! Ibland är hjälpen att man får prata av sig, berätta hur man har det och vad man går och bär på. Ibland kanske man behöver få litet verktyg så att man får vardagen att fungera någorlunda fastän man har det tufft. Man kanske behöver få litet hjälp med att handskas med svåra känslor och tankar. Då kan en skolkurator eller en terapeut eller psykolog vara rätt person. Och ibland kanske hela familjen behöver hjälp med skilsmässan. Hjälp med att prata med varandra på ett bra sätt, hjälp med att komma vidare och även se till att alla i familjen får komma till tals. Då kan familjerådgivning eller familjeterapi bli aktuellt.
Det är inte en svaghet att be om hjälp – det är en STYRKA!
En skilsmässa kan göra riktigt ont och man skulle hoppas att vuxna skulle lära sig mer om hur skilsmässor och separationer påverkar barn och unga OCH att de skulle bli bättre på att se när ett barn eller en tonåring inte mår så bra. Men under tiden vi väntar på det så är det allra bästa man kan göra att TA HAND OM SIG SJÄLV på bästa sätt. Och ett bra sätt att börja med det är nästan alltid att prata med någon, och att be om hjälp!