För smal?

Hej Emma!

Alltså nog är det ju knepigt hur människan fungerar (nu talar jag alltså allmänt). Tänk att människor faktiskt kan glömma att vi alla är olika, byggda olika, har olika långa och breda skelett, olika snabb ämnesomsättning, olika gener... Ser man i vilken tjejtidning som helst eller vilken TV-serie med unga skådespelare som helst i, så ser de ut som om någon skulle ha använt samma pepparkaksform till dem allihopa. För tyvärr är det faktiskt så att de mulliga sångerskorna med breda kindben inte lyckas så bra i Idol, de pinnsmala manliga skådespelarna bara får spela nördar som det görs narr av... Bara vissa människokroppstyper som följer ett visst skönhetsideal syns i media, och därför luras vi alla att tro att det är så man BORDE se ut. Vi är så dumma, vi människor...

För vi föds ju faktiskt med olika förutsättningar - och det finns inte mycket som säger om det är bra eller dåliga gener vi får, alltså om en förutsättning är bra eller dålig, utan det är bara smaksak. I olika tidevarv har det varit vääääldigt fult att lätt få en massa muskler och att bli solbränd - det har till och med varit en klassfråga, då rika människor inte behövde arbeta hårt under solen, så det vackra var klent och blekt. Dagens brunbrända killar med tvättbrädesmage och breda axlar hade varit såå ute då.

Men okej, nu råkar du vara född med en sådan kroppsbyggnad att du till naturen är smal. Och ganska kort, om du inte tänker växa till dig ännu. För se, det är också möjligt att du växer till dig lite på bredden nu under puberteten, att du får kvinnligare former ännu. Så länge du äter ordentligt och sover ordentligt, rör på dig tillräckligt och annars hålls frisk, så har naturen all chans i världen att forma dig till den kropp det var meningen att just du skulle få. Kanske hör du till dem som är naturligt smala livet ut (kolla på mamma, systrar, mostrar, fastrar osv, är de ännu slanka? Då kanske du börjar se ut lite likadant), eller så får du snart din "kvinnokropp". Rätt som det är behöver du inte ens bekymra dig om det här om ett par år, utan är hur nöjd som helst.

Fast rätt som det är är du lika smal ännu om ett par år, men bekymrar dig inte ändå. För att du tycker om din kropp och accepterar den som den är. Det är för många en mognadsfråga, man är ofta osäker i tonåren innan man blivit kompis med sig själv, så att säga. För andra kanske det mera handlar om självförtroende. De vackraste kvinnorna i världen kan ändå ha massor av komplex och hata sina egna kroppar, för att de har svag självkänsla och inte tror att de kan vara vackra. De blir inte mer nöjda med sig själva fastän hur många plastikoperationer osv de gör. Det sitter mellan öronen!

Det som fräter som syra på självkänslan är ofta just att jämföra sig med andra. Det är å ena sidan naturligt att jämföra sig, speciellt under tonåren, för genom att "spegla" sig mot andra så lär man sig vem man är. Fast i tonåren är det ofta onödigt utseendefixerat, vi är ju så mycket mer än våra skal. Å andra sidan blir det lätt för mycket jämförande. De snygga tjejerna är som sagt sällan lyckligare för det, för de har andra saker de skäms för eller är missnöjda med, som matematik eller att prata inför grupp. De kan vara lika förtvivlade för att de inte förstår sig på matte som du är för att du är avundsjuk på andras kroppar. Matte är dessvärre svårare på det viset att är man dålig på det hjälper inget annat än att öva, öva, öva. Är man missnöjd med sin kropp kan det i bästa fall gå över rätt snabbt, bara genom att man på allvar börjar gilla sig själv, oavsett hur man ser ut.

Fast det kan nog krävas lite övning det också. Har du nu gått omkring missnöjd  i flera år, kallat dig själv för fula saker i tankarna, varit avundsjuk osv, så har du på sätt och vis bara hjärntvättat dig själv att tycka änu sämre om dig själv. Så då måste du hjärntvätta om dig själv till att tycka bättre om dig själv. Det kräver alltså ofta också tid och övning. I början känns det dumt att berömma sig själv, tala snällt om sig själv, ge sig själv komplimanger, hitta det som är fint och unikt hos sig själv, hitta sina egna styrkor och fina personlighetsdrag osv. Men skam dem som ger sig. Ge det ens hälften av all den energi som du nu slösat på att hata dig själv, så ska du se att det går lättare och lättare att gilla sig själv.

Minns att du inte behöver vara snyggAST för att det ska duga. Inte BÄST, vackRAST, finAST osv. Du kanske tycker att din rumpa får betyget 8, men då är det ju i jämförelse med andra. Hemligheten är att det alltid kommer att finnas någon med snyggare rumpa än du, du kan aldrig vinna den tävlingen. Så varför jämföra? Gilla din rumpa för att den är rund och go och stark och inte ger dig skavsår när du cyklar långt. Gilla din rumpa för att den sitter just på dig - och du är ju absolut inte någon pjåkig typ, eller hur? Du är ju en bra typ! Och den här bra typen kommer i en kropp med den här formens rumpa!

För mera tips på hur du stärker din självkänsla, läs våra sidor om det här på Decibel. Men minns den djupaste sanningen: det är du själv som bestämmer vad du ska tycka om dig själv och din kropp. Ingen annan kan säga åt dig hur du ska tänka, ingen annan kan bestämma om du duger eller inte. Du är chef över dig, så försök att vara en bra chef som inte dissar och trakasserar sina arbetstagare, okej?

Kraaaaam!

Hälsar ungdomsinformatören Liselott