Hoppa av gymnasiet??

Hej Tjej med skolproblem!

Voj vännen, vad ledsamt att höra att du inte mår bra nu, att det är tungt med skolan och att dina vänner övergav dig. För visst kan det kännas just så, som att de övergav dig, oavsett vad orsaken var eller vems "felet" var. Du hade dem och nu har du dem inte längre, och en förlust av det här slaget är såklart som ett slag mot själen, det gör ont! Förlust av en relation kan överhuvudtaget vara svårt att hantera, för det är ju ofta så mycket sorg inblandat. Säkert förklarar sorgen en del av ditt psykiska illamående nu, du sörjer. Det kan ju i och för sig vara en tröst, för sorg förändras och "går över" med tiden, så det finns ljus i tunneln. Men alla gånger kanske man ändå inte riktigt känner att man har rätt att sörja, tex som man skulle sörja när det tagit slut med en pojkvän eller ännu mindre som om någon när och kär skulle dö, så man kanske inte låter sig själv sörja. När en relation slutat dåligt, så brukar sorgen också överskuggas av en massa "skitkänslor" som ånger eller skuld eller ilska eller besvikelse, vilket såklart gör det både tyngre och påverkar humöret ännu mer.

Klart att om du redan kämpat med ångest och nedstämdhet, så blir de känslorna värre av det här. Därför är det nu viktigt att du tar emot hjälp mot ditt psykiska illamående, och tycker läkare/psykolog/vem du nu ser att du behöver medicinering, så ska du ta emot den. Medicinering behöver ju inte vara för evigt, heller, inte heller depression. Psykiskt illamående behöver inte vara en livslång sjukdom!

Jag förstår att du har det jobbigt nu. Om du dessutom är utan andra kompisar att hänga med, så blir det såklart ännu värre, eftersom du då dessutom lämnas ensam med dina tankar. Tankar man är ensam om är farliga, de har en tendens att snurra allt snabbare och växa sig allt större och allt mer ologiska. Så mitt viktigaste råd är att prata med någon. Anyone. Någon som skulle kunna bli en ny kompis, mamma, någon annan vuxen du har en lite bättre relation med, en kurator, en ungdomsledare, en favoritlärare... Huvudsaken är att du inte är ensam om allt det här. Får du terapi tex av psykolog, så ska du ta emot den, suga den i dig, ta den på allvar. Den är till för att hjälpa DIG! Men ingen kan hjälpa dig om du inte hjälper dig själv, det är ett gammalt finskt ordspråk, så berätta vad du tänker och känner och allt som hänt. Keep nothing in!

Säkert hänger sorgen och kompisproblemen ihop med din skola så att det är svårt att skilja på varifrån alla jobbiga känslor riktigt kommer. Men skolan är en viktig bit av livet, det vet du såklart, så att ditt psykiska illamående påverkar den är illa. Men dels fick du massor av goda råd i kommentaren, och dels finns det fler lösningar att välja på. Din kommun anlitar Resurscentret Föregångarna i Vasa och där finns handledare som kan hjälpa dig fundera ut vad du ska göra med skolan, om det är något annat du kan göra istället (andra studielinjer, mellanår, jobb osv). Där finns också RAMP, som är ett ställe där man kan få hjälp för att ta sig igenom studierna så att man får sin examen. Då får man jobba i sin takt i deras utrymmen med uppgifter som skolan gett och har lärare-handledare som hjälper en personligen. Så redan idag kan du ringa dit och berätta hur du har det - igen är det viktigt att du är ärlig, för hur ska de annars kunna hjälpa dig - och så funderar ni tillsammans hur ni ska gå vidare. De är enormt duktiga och erfarna på att hjälpa och stöda skoltrötta eller ledsna eller vilsna ungdomar, det finns nog inget de inte skulle ha sett förr, så tveka inte att ta kontakt med dem.

Hoppas att det snart vänder uppåt för dig och att allt snart känns ljusar <3

Stor kram, Liselott