Fråga

Hej.

Du har alldeles rätt. Din hälsovårdare har tystnadsplikt och får inte berätta vidare sådant som du har berättat åt henne. Men ofta då man som hälsovårdare skall hänvisa en patient vidare t.ex. till en psykolog så måste man i korta drag berätta vad som är orsaken till att patienten behöver hjälp, med andra ord är det det det handlar om att skriva en "remiss" - att man skickar patienten vidare till nästa person med en kort sammanfattning eller beskrivning av fallet.

Det din hälsovårdare borde ha gjort är dock att berätta det för dig, eller fråga om lov att göra det. T.ex. genom att förklara för dig att "såhär brukar det gå till då jag skickar en patient vidare - jag skriver en sammanfattning åt psykologen om det du har berättat för mig idag så att hen vet om varför du kommer - är det ok?".

Jag tror inte att det innebär att kuratorn på skolan vet om allting, om inte kuratorn av någon anledning också var inblandad? Annars finns det ingen orsak till att hälsovårdaren skulle ha berättat om sina saker för kuratorn. Tystnadsplikten är väldigt viktig, och någonting som yrkespersoner alltid borde komma ihåg eftersom det många gånger är en av förutsättningarna för att man skall kunna lita på t.ex. vårdpersonal - att man vet att de inte berättar vidare det man har berättat för dem. Men i ditt fall tror jag att det handlar mer om en sorts missförstånd, din hälsovårdare borde ha berättat för dig att hen kommer att informera psykologen om ditt fall och varför du vill ha hjälp. Många gånger kan det vara skönt om psykologen (eller vem det nu är man blir remitterad till) vet om historien lite på förhand så att man inte behöver börja helt från noll. Men det är förstås viktigt att man känner att man kan lita på tystnadsplikten och på att yrkespersoner inte "skvallrar" åt varandra om ens privatliv.

Om du känner att du har blivit felbehandlad så tycker jag att du skall gå och tala med din hälsovårdare och be hen förklara för dig. Det har du all rätt att göra.

Kram

Tessi