Mytoman?

Hej!

Så fint att du själv har börjat reflektera över att du inte håller dig till sanningen och att du vill bli av med ditt beteende. Jag förstår att det här är någonting som orsakar dig en hel del skada med att mista kompisar och förstås kan det lätt bli så i längden att du inte alls blir trodd. Det positiva är att man alltid kan ändra på ett beteende om man är medveten om det och att man vill ändra det, och det är ju du. Så det här ska du nog klara av att ändra på bara du sätter tid och kraft på det!

I genomsnitt ljuger vi mänskor 3-4 gånger/dag, det är då så kallade vita lögner som är mer acceptabla lögner. Det är frågan om att anpassa sanningen efter den sociala situationen som vi befinner oss i, till exempel att vi ljuger och säger att nån har fina skor fastän vi tycker de är fula. Vita lögner gör att det sociala samspelet löper bättre, det har faktiskt också en positiv inverkan på våra medmänskor eftersom det kan få andra att må lite bättre. Om man räknar in lite mer i vad som är en vit lögn som t ex att inte berätta hela sanningen för att skona någon från att bli ledsen/arg/orolig osv så ljuger vi upp till 11 gånger/dag.  I vår kultur är detta accepterade lögner som gör att relationer -oavsett om de är ytliga eller djupa, långvariga eller kortvariga- blir tryggare. Vem gillar liksom någon som säger rakt ut att man har ful frisyr eller någonting annat otrevligt som man kan tycka om andras utseende eller annat som rör dem? Vita lögner är dock inte ett problem, de hör som sagt till i vår kultur och de är okej. Lögner som du beskriver är inte okej, och det vet du ju och du vill sluta med dem för de inverkar negativt på dig och förstör för dig. 

Du beskriver att osanningar hoppar ur munnen utan att du ens tänkt att du ska ljuga men jag vet inte hur länge det pågått. Jag tänker mig nu att eftersom du mist vänner på grund av detta så har det ändå pågått en längre tid. Det betyder då att det här är ett mönster som du fastnat i. Mönster går naturligtvis att bryta och nu är min tanke att du behöver få hjälp med hur du ska bryta det här mönstret. Jag rekommenderar varmt att du ska gå till skolkurator/skolpsykolog/psykiatrisk sjukskötare osv beroende på om du är i skola eller om du har arbete/är arbetssökande. Berätta vad du behöver hjälp med så att du får verktyg för att bryta det här mönstret. Vad du nu genast idag då du läser mitt svar kan göra är att avdramatisera lögnerna för dig själv, nu är de förmodligen laddade med ångest och oro att bli påkommen och skam för att du ljugit. Då du pratar med någon så tänk efter vad du ska säga, tänk för dig själv att "jag behöver inte svara på tre sekunder, jag ska tänka i fem sekunder och kanske till och med tio sekunder innan jag svarar". Då hinner din hjärna reflektera över om det är en osanning eller sanning som är på väg att lämna din mun. Om det är så att du inte hinner med så stanna genast upp och korrigera det du sagt. De som känner dig väl är säkerligen medveten om att du säger en hel del osanningar, att du korrigerar dig visar tydligt att du arbetar på att ändra på dig och det är en positiv sak. Om du ljugit och de frågar dig om det var en lögn så svara ärligt ja, även om det svider så är det bättre att ta det då eftersom din hjärna lär sig och inte vill uppleva att det svider speciellt många gånger. 

Kämpa på, jag tror på dig!
Varma hälsningar, Diana