Att vara gravid, världens undergång?

Hej orolig och rädd!

För det första, vännen, så har du ju ett val. Nu tänker vi inte på abort, utan du har ju ett val att skydda dig. Klart att det bästa skyddet helt enkelt är att inte ha sex - och du är ju rätt ung, så du ska inte ha någon brådska att ha sex, vännen. Enligt lag så FÅR du inte ens ha sex än. Men vill du ha sex en vacker dag, så använd kondom. Eller p-piller eller p-plåster eller p-ring eller något av alla de andra många sätten att skydda dig på. Använd akut-p-piller om kondomen gått sönder. Det finns så många sätt att välja att inte bli gravid, så det är nog bara dumhet eller gigantisk otur som kan göra dig gravid.

Nå, OM du skulle bli gravid, så är det svårt att säga hur just DINA nära och kära skulle reagera. Du är ju väldigt ung - jämfört med att få barn när du är 20+, har utbildning, jobb och en stadig man i ditt liv. Säkert skulle de bli chockade. När man är chockad kan man reagerar starkt med olika känslor: upprördhet, ilska, besvikelse, skam, olycklighet... Säkert skulle de direkt börja oroa sig för din framtid. De flesta nära och kära önskar nog att unga tjejer ska leva ett innehållsrikt liv före de får barn, hinna få ett yrke, syssla med sina intressen, se världen och så klart ha en stadig inkomst att försörja både sig själv och barnet med. De önskar kanske att tjejen ska ha så pass stor livserfarenhet och ett inre lugn för att kunna vara nöjd och tillfreds med att uppfostra ett barn, inte ångra "allt det där hon aldrig hann göra". Oavsett om det handlar om att resa till Japan, läsa en bok till fem på morgonen eller festa med kompisarna. De kanske till och med önskar att du hade hunnit uppleva lite fler kärlekar än att bli för all framtid bunden till just den kille som råkade göra dig gravid. För han kommer alltid att ha rollen av pappan till ditt barn, du kan aldrig "slippa" honom helt och hållet vare sig mentalt eller praktiskt. Om inte annat så lever han förevigt kvar som ett tomrum i ditt barns liv.

Men de flesta föräldrar till unga mammor så stöder nog den unga mamman, gör allt de kan för att hjälpa till både praktiskt och mentalt, ställer sig på den unga mammans sida osv. Alla gör det inte, men de flesta föräldrar gör det av kärlek till sitt barn. De vill sina barn väl och försöker göra det bästa av situationen. Likadant med de flesta andra nära och kära. Orsaken till att de är nära och kära är ju just att de tycker om den här människan och vill hennes väl - eller tvärtom att de är släkt och därför bryr sig om den här människan. Vi skulle nog tippa på att du inte alls behöver vara ensam och utstött av dina nära och kära ifall dumheten eller olyckan mot förmodan skulle vara framme.

När det gäller folk i skolan, i staden osv så är det kanske lättare att förutspå deras reaktioner: de skulle höja på ögonbrynen och skvallra. MEN, nu lever vi ju inte på 1910-talet utan på 2010-talet! Folk skulle inte stöta ut dig, låtsas som du inte existerar, kasta ruttna potatisar på dig eller kalla dig hora. Nä, vi tror inte att någon idag egentligen kommer att anse dig vara en lössläppt slinka som ligger med alla och inte haft vett att skydda dig. Däremot kanske de muttrar om att dagens ungdom har sex i alldeles för ung ålder, slarvar med skyddet och bara leker vuxna utan att ta ansvar... Och de kommer att ojja sig för din framtid och allt det där du inte hann uppleva före barnen. Och de kommer att bekymra sig för hur du ska ta hand om barnet - och hur dina föräldrar kan hjälpa till. Innerst inne kommer de nog att anse att dina föräldrar inte riktigt skött sitt jobb att uppfostra, upplysa och övervaka dig när de lät dig gå och bli gravid på det där sättet. Summa summarum kanske de kanske har en lite mer förlåtande inställning till dig, typ att du gjort något dumt, än en fördömmande eller rent elak inställning. Kanske någon surkärring kläcker ur sig något elakt åt dig någon gång och säkert hamnar du att försvara ditt val att behålla barnet många tusen gånger. Men sååå farligt skulle det nog inte bli. Och du skulle kanske bli välkomnad in i mamma-barn-grupper och liknande och få mycket stöd av dem.

Vet folk i allmänhet vem pappan är så får han nog utstå en hel del skvaller och förmaningar han också. "Men hade du int någo vett i skallen, pojk?" Inte ens hans jämnåriga kan ärligt beundra honom för att han fått ha sex. Och i värsta fall, om inte fadern är känd, så kommer det att spekuleras om vem det kan vara och folk kan till och med titta konstigt på din far eller bror eller fotistränare...

Så, det är vad vi TROR att skulle hända - på basen av historier vi hört om riktigt unga mammor under de senaste åren och hur folk verkar ha reagerat på de nyheterna. Vi har förstått att unga mammor inte direkt behandlas illa eller orättvist, men att livet aldrig blir "som förr" för dem. Exempelvis kan deras jämnåriga inte riktigt förstå dem - livssituationerna är så väldigt olika - och slutar i många fall umgås med "hon den där som ändå aldrig kan fara på fest för att hon måste vara hemma och sköta babyn". Nu vuxna kvinnor vi känner som fick barn som väldigt unga har berättat att ja, de saknade allt det där de aldrig hann göra och att det är jobbigt att tex utbilda sig senare i livet eller leva ett festande ungdomsliv först som 30-åring. Man kan gott säga att en graviditet i unga år nog påverkar livet otroligt mycket - men att vara mamma har absolut sina ljuva, fantastiska och oförglömliga sidor också.

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lena