Att träffa någon på internet

Att träffa någon på internet

Många unga har en Internetvärld med kompisar och ibland till och med förhållanden. Det finns många olika communities och chattsidor där man kan träffa intressanta människor som man kan utveckla en relation med, både som en ny vän och som mer än bara ens kompis.

Det kan kännas lättare att prata med någon via Internet och är man blyg känns det inte lika pinsamt. Om man har ett intresse eller en hobby som väldigt få andra har där man bor kan man hitta personer på Internet som har samma intressen. Det finns många som har hittat bra kompisar på Internet och det finns också de som har träffat sin pojkvän eller flickvän via Internet.

En tjej från Österbotten berättar hur det var då hon träffade sin livs kärlek på Internet:

"Jag träffade min nuvarande fästman via internet för över fyra år sedan. Vi spelade båda ett onlinespel och servern låg nere så alla spelare höll bara till i chatten. Det var mest jag och Kalle som pratade, denna lilla chat var så trevlig så att den faktiskt fortsatte på MSN efteråt. Efter att vi i många dagar och veckor hade pratat med varandra på MSN så blev jag övertalad att prata med Kalle via Skype, jag var jättenervös! Efter denna första dag som vi pratade med varandra, har det inte gått en endaste dag som vi inte pratat med varandra. Vi fortsatte alltså våra skypekonversationer varje dag, och jag hade fjärilar i magen varje gång jag visste att jag skulle få prata med Kalle.

Det gick flera månader som vi pratade varje dag, och vi började nog märka att vi hade väldigt mycket gemensamt, alltid något att prata om, och att vi faktiskt gillade varandra. Vi började prata om att träffas. Jag borde kanske även här tillägga att Kalle är från Tyskland. Efter att vi länge pratat om det, och efter att jag frågat min mamma om lov, så beställde jag flygbiljetter till Tyskland. Jag hade planerat att åka på höstlovet. Nu var det juni. Det var alltså flera månader tills jag skulle åka. Jag hade bestämt mig för att jag ville vara den som åkte iväg först. Ifall det inte skulle bli något mera sedan så fick jag i alla fall åka på intressant resa till Tyskland, där jag aldrig varit förut.

En kväll i juni efter att jag beställt biljetterna fick jag plötsligt ett infall när jag pratade med Kalle via Skype. Jag slängde ur mig att det var väldigt länge till höstlovet och frågade om inte han kunde komma och hälsa på mig redan nu på sommaren. Redan nästa dag hade han bokat biljetter till Helsingfors, och jag hade lite panik. Det var ju inte meningen att det skulle gå så fort. Det var nog bara någon vecka mellan det biljetterna var beställda och jag körde ner till Helsingfors för att ta emot honom på flygfältet.

Bilresan ner till Helsingfors var nog den värsta nervositet jag någonsin varit med om. Jag hade med mig en kompis i bilen, vilket nog var en bra idé! Min kompis följde inte med mig till flygfältet, hon skulle vidare.

Vi hade skickat foton åt varandra, men det är ju alltid en annan sak när man faktiskt ser någon IRL för första gången. Jag såg ändå genast att det var han som kom ut genom gaten. Vi hade kommit överens om att vi skulle ge varandra en puss när vi träffades. Nu i efterhand låter det ju hur töntig som helst när jag skriver ner det. Men det var vår första puss och första gången vi träffades.

Vi hade bokat hotell i Helsingfors för några nätter, och bilresan till hotellet var verkligen väldigt "pinsam". Vi visste inte hur vi skulle bete oss. Men redan på hotellet gick det 100 ggr bättre. Kalle var nog också nervös eftersom han körde mot rött i första trafikljuset på väg till hotellet.

Vi hade det jättebra i Helsingfors, och det var som om vi hade känt varandra länge, vilket vi ju faktiskt hade gjort. Vi hade ändå pratat med varandra varje dag i nästan ett halvt år. Det som var absolut skönast att uppleva var ju ändå det att vi hade en speciell "connection" direkt, en viss gnista mellan oss. Det kändes rätt direkt.

Kalle stannade hos mig i lite över två veckor, och vi hade det hur bra som helst! När han skulle åka tillbaka till Tyskland grät jag floder. Det var då som jag verkligen förstod att jag var kär i Kalle.

Hela tiden som han var här, så var jag så otroligt rädd för att jag bara var kär i kärleken, men då på tåget ner till Helsingfors kunde jag verkligen "andas ut" när jag märkte att det verkligen var Kalle jag var kär i!

Tiden till höstlovet (jag hade ju bokat biljetterna redan) var väldigt lång. Jag saknade Kalle väldigt mycket.

Höstlovet i Tyskland gick väldigt bra, jag träffade hans föräldrar som jag genast synkade med. De verkade gilla mig och jag gillade dem!

Efter detta höstlov så turades vi om att hälsa på varandra varje lov vi hade.

Detta var alltså på gymnasiets sista år. Under vintern hade jag börjat fundera på att faktiskt flytta till Tyskland och börja studera där så jag sökte in till olika utbildningar och kom in. Efter studentskrivningarna åkte jag till Tyskland och bodde hemma hos Kalles familj i två månader. Sommaren jobbade jag hemma i Finland och till hösten flyttade jag till Tyskland på riktigt.

Ett år bodde jag i Tyskland, sedan började jag längta för mycket tillbaka till mina vänner och min familj. Jag trivdes inte heller med den utbildning jag hade valt. Till min stora lycka, tyckte Kalle att det skulle vara en bra idé om vi både skulle flytta till Finland. Han hade studerat klart, och skulle börja söka jobb.

Sagt och gjort - vi hade nu varit tillsammans i två år, och flyttade nu till Finland där vi bor än idag. Jag studerar, Kalle jobbar. Vi är förlovade och ska gifta oss nästa sommar. Då har vi varit tillsammans i 5 år.

Det har varit en ganska lång resa för min innan jag hittat "den rätta". Jag hade inte haft någon ordentlig pojkvän innan jag träffade Kalle. Och som jag också nämnde så var jag otroligt rädd för att jag bara var kär i kärleken.

Att vi träffat varandra vi Internet upplever jag egentligen BARA positivt. Vi lärde känna varandra genom att prata med varandra. Vi kan prata om allt! Och när vi är gamla så vet vi att vi kommer att kunna fortsätta prata med varandra, det är ju så vi lärt känna varandra.

Jag tycker att det är jättesynd att det finns många fördomar mot att träffa sin partner via Internet. Fast det har gått fyra år sedan jag pratade med Kalle första gången upplever jag att det är väldigt pinsamt att berätta för folk hur vi har träffats. Många gånger så drar jag en liten vit lögn om jag känner att jag inte kan berätta det för någon. Det brukar ta ett tag innan jag vågar berätta hur vi träffats, och det är otroligt synd att det ska vara så.

Jag borde slutligen kanske också tillägga att det inte alltid är helt säkert att träffa människor IRL som man bara pratat med på Internet. Kalle var den första jag träffat på det sätt, och denna gång gick det ju bra! Kalle är en underbar kille som jag vill spendera resten av livet med."

Förlovad, 22 år.
Kalle heter egentligen något annat.