Självskadeberoende

Hejsan!

Stort tack för din fråga. Ursäkta att du fått vänta en stund på svar, det var mycket på gång vid Decibel förra veckan och vi hade några personer som var på sjukledigt.

Det är modigt och jättebra av dig att öppna dig om det här problemet. Att be om hjälp kan kännas svårt, jag hade själv väldigt svårt för att fråga folk om hjälp tidigare i mitt liv – men det är nåt av det bästa man kan lära sig att göra. Vi människor är trots allt flockdjur och behöver varandra, man ska inte behöva gå och bära på tunga saker ensam. Ofta när man har ett problem så tänker man saker som ”jag vill inte vara andra till besvär”, eller ”de skulle ändå inte förstå”. Men faktum är, att be om hjälp kan också vara en sorts gåva till den andra personen! För det visar den människan att ”hej, jag har förtroende för dig och tycker du verkar vara en så trygg person att jag kan säga det här till dig”. Det förtroendet är en gåva som de flesta människor vill ta god vara på.

Jag är också stolt över dig som lyckades hålla dig självskadefri i en månad, det var bra jobbat. Nu vet du att du klarar av att göra det – och har du lyckats en gång så kommer du lyckas igen. Sen är det ju så att självskadande (som du redan märkt) är ganska beroendeframkallande, och precis som med andra beroenden så är det vanligt att man får återfall. Speciellt om livet annars också har känts rätt jobbigt på sistone. Livet går både uppåt och neråt, och speciellt snabba kast kan det vara i tonåren. Det som man med tiden behöver lära sig är mentala verktyg för att bättre kunna hantera de lite sämre perioderna och ta hand om sig själv och sina känslor.

Försök att inte ge dig själv skuld och ångest över att du hade ett återfall, utan sikta framåt igen på samma sätt som innan, försök hålla dig och istället hitta andra sätt att få ut dina känslor.

Orsakerna till varför en person väljer att skada sig själv kan vara många, men oftast så handlar det om ett försök till känslohantering. Det kan röra sig om att man känner många negativa känslor som man inte vet vad man ska göra med, eller att man känner ”ingenting” och vill känna nåt. Speciellt för unga människor som ännu inte har hunnit öva så mycket på känslohantering så kan då självskadande kännas som en lösning. I början kan det kännas som att det hjälper, men problemet är att det kan bli ett beroende som det sen kan vara svårt att sluta med när man märker att man inte vill göra så här. Det är också vanligt att man blir avtrubbad till det hela, och att det inte ”hjälper” lika mycket efter en stund – istället blir det som en ond cirkel där man får skam över att man skadar sig, vilket kan leda till att man börjar må dåligt och skadar sig mera. Men det GÅR att sluta! Man måste bara försöka hitta andra sätt att få ut känslorna. Och här har du redan tagit ett stort och bra första steg – du har berättat för någon (oss) att du skadar dig, och lite hur du känner kring det hela :)

Att prata med människor om sina känslor är ett av de bästa sätten att få dem genom oss, så att känslorna inte ”fastnar i systemet” så att säga. Då får vi också chansen att höra ett annat perspektiv om det som händer i våra liv. Så berätta gärna för trygga människor i ditt liv om hur du känner och mår. Ifall det inte genast känns okej att säga att du skadar dig, så behöver du inte göra det omedelbart – men prova att öva mera på att vara ärlig med människor om vad du funderar på. Ifall du vill prova gå till någon professionell med tystnadsplikt så kan du prova gå till kuratorn på din skola, det är deras jobb att lyssna, ställa stödjande frågor, och hjälpa.

Ifall du ännu känner dig väldigt obekväm med att prata högt om saker så kan du också öva dig på att få ur dig dina känslor och tankar genom att skriva en dagbok. Att skriva har visat sig vara jätte-effektivt mot självskadeproblematik. Det spelar inte ens så stor roll VAD du skriver, bara du skriver. Det kan lönas att skaffa ett fint häfte och pennor som känns bra att skriva med (kanske i olika färger?) för att göra det lite mera motiverande att skriva.

Sen får man ju förstås alltid skriva in hit också :) Jag kan även rekommendera Ärligt Talat-chatten och Sekasins svenska chatt ifall du vill chatta med någon anonymt.

Här ska jag lista lite fler saker man kan försöka göra någorlunda regelbundet för att hantera sina känslor:

-          Lyssna på musik (man kan också sjunga med eller dansa)

-          Göra kreativa saker såsom att måla, rita, färglägga, sminka sig, pyssla, och så vidare.

-          Motionera på olika vis

-          Röra sig i naturen

-          Umgås med vänner

Sen ifall du någon gång känner att ”okej nu är det riktigt jobbigt, jag är frestad att skada mig, vad ska jag göra istället” så kan jag här lista saker man kan göra när det känns lite mera akut:

-          Skrik eller slå in i en mjuk kudde

-          Hoppa och skaka på kroppen så att den aktiveras och får ut energi

-          Ta en kalldusch

-          Riv sönder papper i små bitar (inga viktiga papper förstås)

-          Bit i något surt (typ citron) eller starkt (typ stark godis eller chili)

-          Smätta med hårband mot stället där du annars brukar skada dig. Detta kommer att göra ont och är inte heller snällt mot sig själv, MEN det är i alla fall inte farligt att göra.

-          Rita på kroppen istället för att skada dig, tänk typ att du ritar tillfälliga tatueringar

-          Se dig själv som att du var en vän, vad skulle du säga till en vän som mådde så här?

-          Och igen; prata med någon eller skriv

Jag hoppas att nåt av de här tipsen kändes vettiga för dig :) Det är bra att du har börjat fundera kring det här beteendet, och söker andra sätt. Det vore smart att försöka sluta redan nu medan du ännu är ung, så att inte beteendet hinner fastna ännu mera. Det kan bli farligt att hålla på med det här, eftersom det ofta händer att folk i misstag skadar sig själva mera än det från börjar var tänkt.

Ta hand om dig själv och var snäll mot din kropp, den gör sitt bästa för att ta hand om dig och ta dig genom det här livet <3

Kram, Kix