Familj

Hej Blåklockan, det är jobbigt att höra och se föräldrar bråka ofta. Speciellt om de inte blir sams sen. Det behöver ett barn och en ungdom få märka, se att föräldrarna försonas, ler mot varandra igen och visar ömhet. Nu undrar jag också vad "bråka" innebär hos er? Finns det våld eller en känsla av ett hot om våld med i bråken? Far någon av föräldrarna eller du illa fysiskt? Då har grälen gått för långt och du kan kontakta din orts familjepsykologer i den kyrkliga samfälligheten för att få stöd i situationen. De är välutbildade och neutrala. Om du upplever våld eller hot om våld så finns Frida, Kvinnojourens telefonhjälp. Det går bra att ringa dit och prata lite.
Det verkar som om dina föräldrar inte tänker på att du upplever det tungt att de bråkar. Och du skriver att de gjort så hela livet. 

I familjer finns det alltid då och då konflikter och det hör till livet. Vi tänker olika, grälar och diskuterar energiskt, blir arga. Men varken vuxna eller yngre får platta till varandra i gräl varken psykiskt eller fysiskt. Och det är så viktigt att försonas. Det låter som om dina föräldrar skulle behöva hjälp att reda ut sitt trassel. Och du har tagit kontakt med Decibel och öppnat om att bråken inte känns bra för dig. Rätt gjort Blåklockan. Det här bekymrar dig och det känns säkert tungt. Gräl och bråk drar bort kraft från annat viktigt. Och du behöver få leva ditt tonårsliv utan bekymmer för föräldrarna. De har problem i sin parrelation och borde reda upp det själva och söka rådgivning för att inte fastna ännu mer i sitt kroniska bråkande. Men du har nu tagit första steget för att hitta en förändring, du har skrivit. Ta ett steg till Blåklockan. Prata med någon. Och gör det för din egen skull också inte bara för att hjälpa dina föräldrar. De är vuxna och borde redan veta eller nu lära sig att "bråka" på ett konstruktivt sätt. Sånt kan ingen från början utan vi lär oss. Tack du tog kontakt. Hoppas det går bättre hos er snart.

Hälsningar

Monika