Hjälp?

Hej och tack för din fråga!

Jag förstår att det kan vara svårt och kännas skrämmande, men jättefint att du vågar erkänna att du vill ha/behöver hjälp! Du har nog redan tagit ett stort första steg genom att erkänna för dig själv att du behöver be om hjälp och genom att skriva till oss.  

Vad tänker du om att låta någon som står dig nära hjälpa dig att be om hjälp? Finns det någon som du är väldigt nära med och som du kan lita på som du kunde tänka dig att berätta för om det du skriver till oss? T.ex. en familjemedlem eller en vän kunde hjälpa dig söka hjälp, samt följa med på besöket och således skapa en situation som du inte kan "rymma ifrån" lika lätt som tidigare. Personens huvudsakliga uppgift skulle alltså vara att se till att du inte backar ur från att berätta det du önskar att du kunde få sagt. Om det känns allt för jobbigt/svårt att förklara det här till en familjemedlem/vän och att be hen hjälpa dig, kan du istället säga att du har skrivit till Decibel och sedan visa vad du har skrivit, samt det här svaret. Då förstår personen vad som pågår, vad du önskar från personen och vad du behöver för att må bättre.

Om inte det här är möjligt, tror jag tyvärr att ditt enda alternativ är att själv kontakta t.ex. skolkuratorn eller en annan yrkeskunnig inom mental vården och be om hjälp. I ett sådant fall skulle du helt enkelt måsta tvinga dig själv att våga be om hjälp och att förklara varför. På ett eller annat sätt så måste ju orden komma ut för det finns ingen omväg till att få vård.

Du har redan tagit de första stegen, så du fixar absolut det här! Säg till dig själv att du kan och att du vågar. Och kom ihåg att du inte är ensam. Du är inte ensam i att må dåligt, så du behöver inte vara rädd för att berätta om ditt mående. Du förtjänar att må bra och att få hjälp. Våga prata för du behöver inte gå igenom det här ensam.

Sköt om dig och lycka till!

Kram,

Viveca