Jag orkar inte mera

07.07.2015
Jag har snart kämpat med min andra depression i fyra år. Jag har gått till både kurator och psykolog och blev skickad på terapi. När den tog slut fortsatte jag att träffa en psykolog som jag fortfarande träffar. Hen har semester nu, så nu har jag inga besök på över en månad. Jag har en otrolig vän som jag vågar berätta det mesta åt, men det känns som om jag inte skulle ha rätt att slänga mina bekymmer på henne längre. Jag känner mig fruktansvärt ensam och jag vet inte vad jag ska göra. Jag orkar inte mera. Maria

Annica svarar

13.07.2015

Hej vännen!

Väldigt tråkigt att höra att du mått dåligt så länge - Depression är verkligen inte lätt att kämpa med. Du känner dig ensam, men det är du inte! Jag vill sända dig styrka och hopp, ge aldrig upp, för det kommer något bättre som är värt att fortsätta kämpa för!

Det finns saker du kan göra, och eftersom jag inte vet desto mer om bakgrunden eller vad du redan gör presenterar jag nu ett urval av föreslagna tips, av vilka du kan välja ut det som känns rätt och aktuellt för just Dig.

Du berättar att du har en otrolig vän som du känner förtroende för, och det är ju jättefint. Jag tycker du ärligt skulle kunna säga hur du känner, att du tycker du inte skulle ha rätt att belasta henne mer. Då får hon ta ställning och du får veta hur mycket hon är redo att ta emot. Det är sant att det kan bli för mycket för en person, om man är det enda bollplanket en deprimerad person kan ta till. Men som sagt föreslår jag att vara öppen med detta för din vän. Sedan undrar jag om du förutom psykologen har möjlighet att vända dig till någon annan närstående, familj eller liknande? Jag vill uppmuntra dig att våga prata med dem, våga tro att de kan hjälpa och förstå. Att bara prata och prata är så jätteviktigt, umgås med dina nära och kära och prata om det som är jobbigt. Försök ta stöd du kan av personer du litar på, och det kan hjälpa dig känna dig mindre ensam.

När man är nedstämd är det lätt hänt att man drar sig undan sådant man mår bra av. Satsa på att ta hand om dig själv, tänk snälla tankar mot dig själv, och gör sådana aktiviter som du gillar. Via det kan du väcka upp glädjen igen, och så sprider den sig som ringar på vattnet, och får dig att må bra också på andra plan. Sinnet och kroppen är en sammankopplad helhet, vilket betyder allt påverkar varandra. Se därför till att få tillräckligt med sömn, näringsrik och nyttig mat, motion och gör roliga (som du i alla fall tidigare gillat), stimulerande aktiviteter. Gillar du t.ex. att läsa eller göra något med händerna, så är det nästan som terapi att försjunka i en bra bok eller t.ex. att skapa figurer med hjälp av modellera.

Hur man andas är också väsentligt, och i påfrestat tillstånd andas man vanligen högt uppe i bröstkorgen. Andas alltså djupt, genom magen, så att den rör sig ut och in istället för bröstkorgen. Var i nuet i den bemärkelsen att du försöker njuta av att exempelvis klappa hunden, känna solen mot din kind och liknande. Konsten att vara i nuet tangerar mindfulness, som jag varmt rekommenderar för Dig. Mindfulness hand i hand med givande hobbyer har hjälpt många som mår dåligt. Mindfulness, eller medveten närvaro kan beskrivas med att känna fullt ut, vara i nuet med alla sinnen. Ta förslagsvis en stund per dag som du avsätter till att bara vara, andas djupt genom magen och känna efter. Stryk med handen över olika tyger och om möjligt en djurpäls. Känn hur det känns, beskriv känslan för dig själv, är det strävt, mjukt och luddigt? Andas in dofter och ställ ner besticken emellanåt vid ätande för att få takten långsammare (vid behov) och bara njut av maten. Du kan också namnge inre upplevelser för att reflektera över dina tankar. Om du märker att tankarna vandrar iväg från nuet kan du med fördel rikta fokuset på andningen och andas djupt medan du mjukt övergår i sinnesnärvaro igen.

Gör gärna upp en handlingsplan där du antecknar en konkret målsättning och sätt igång en process med dig själv i syftet att Du ska må bra. Ta en sak i taget och förbered dig på att det kommer att ta tid att bli helt hel igen. Men du kommer att lyckas! Vi människor får inte mer än vi klarar av, och jobbiga upplevelser hämtar i slutändan stor lärdom som gör att man efteråt sitter med kunskap att förändra sitt liv till ännu bättre än om man inte skulle ha varit med om motgångarna ifråga. Det kanske inte tröstar just nu, men Du kan en vacker dag vara ett fantastiskt stöd för någon som går igenom liknande saker.

När man är deprimerad orkar man vanligen inte prestera lika mycket, och därför är det av stor betydelse att vara snäll med sig själv även i den bemärkelsen att du sänker kraven, för att inte ytterligare känna dig skuldmedveten eller dålig för att du inte nått uppåt köld en för högt ställda ribban.

Fundera också huruvida det finns något som du njuter mycket, eller ens lite av att göra? Åtag dig att göra detta, och via det kan du få en endorfinkick som väcker fler intresseområden. Ju mer glädje du lyckas känna under en dag, desto mindre sorg ryms med. Och efterhand som nedstämdheten får en mindre och mindre del av Din dag, desto mer energi förfogar du över. När man är nere hjälper det inte någon säger: "Ta dig i kragen", för det är inte så det funkar, man är inte kapabel att egenhändigt mitt i allt rycka upp sig om man verkligen mår dåligt. Men den del man fortfarande rår över kan man påverka, och få större, så att man sedan mår så pass bra att man med tankens kraft (kraften i det vi tänker är både underskattad och otrolig) kan svänga bort dålig fiilis.

Det kan kännas omöjligt i nuläget, men flera studier visar på att vi mår bättre om vi ägnar oss åt tacksamhet för det vi har. Så det kan vara värt att prova utöva tacksamhet till en början rent mekaniskt fastän det mesta känns eländigt. Först kanske det känns meningslöst, men om vi upprepade tänker på det vi innerst inne uppskattar, och skänker en tacksam tanke till det, så kommer det mer av den bra känslan efter hand. Och du har redan en bra början, du beskrev din otroliga vän.

Ta en dag i sänder, och minns att en månad inte är oändlig - Snart får du prata med din psykolog igen. Avslutningsvis vill jag betona vikten av att du är schysst med dig själv och gör saker du trivs med (ens lite). Sänder dig kraft och tilltro för att det blir bättre,
Annica Wahrman

 

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hur tar man första steget om hjälp? Jag har försökat jätte många gånger men det känns verkligen omöjligt. Jag får aldrig några ord ur mig och jag vågar inte fråga om hjälp heller för jag vet ändå att ...
Läs mera

Hej decibel vi är en stor kompisgrupp där en inte mår så bra och vi vill hjälpa henna men vet inte hir
Läs mera

Hej jag undrar vart jag skall vända mig med mina jobbiga tankar som liknar ätstörning och depression och jag har även självskadebeteende. Finns det någonstans jag kan vända mig utan att mina föräldrar...
Läs mera

Hej!
Jag sku vila fara å prat med nån om ångesten som tynger mej, å har funderat på att fa till psykososiala centret i Jakobstad, men hur tar jag kontakt dit, vill helst int ringa så går de att boka ...
Läs mera