
Ungdomsinformatören Liselott svarar
Hej!
Bra frågor, för det här hör till ett område där det både finns gamla traditioner, nyare trender och personliga alternativ. Nu har du dessutom tur, för det är bara snart 2 år sedan jag själv gifte mig med mannen i mitt liv i 20 år nu, och snart 3 år sedan vi förlovade oss. Då tog jag reda på massor och diskuterade en massa med andra hur de hade gjort - och det här hör nog till de saker alla gillar att berätta om, och de allra flesta rodnar lyckligt vid minnet ;)
Om vi börjar med själva frieriet. Det klassiska är kanske att mannen har fått för sig att han vill gifta sig med denna kvinna, så han går och köper en ring och hittar på något sätt just han vill fria till henne. Speciellt sedan youtube mfl kom, så har man mycket lättare att få idéer på hur man kan fria på superromantiska eller annorlunda eller kul sätt, så jag skulle gissa att många män känner lite större press på sig numera om att det borde ske på något orginellt sätt. Jag vet nu i efterhand att min man hade det. Och sedan när han friade var det totala motsatsen till allt jag hade kunnat föreställa mig, det kom som en blixt från klar himmel och hemma i sovrummet en sen kväll när jag dessutom råkade ha haft en riktig skitdag. Ändå blev det otroligt romantiskt med champagne i sängen osv osv...
Vad beträffar ringens storlek och utseende så brukar det vara lite knepigt att veta vad som skulle vara rätt, men de kan tex fråga kompisar eller systrar, kolla i hennes smyckesskrin på andra ringar eller helt enkelt bara gissa sig fram till en storlek (som kanske måste bytas/vidgas/krympas senare) och ett utseende och sedan hålla tummarna. Så gjorde min svåger (som förövrigt friade på nyårsafton under fyrverkerierna på en sandstrand på Hawaii), medan min man faktiskt friade genom att hålla fram en tom ringask åt mig när han frågade om han skulle få äran att få gifta sig med mig. Tanken var alltså att jag skulle få välja ring själv. Asken hade han fixat på förhand från en juvelerare samt ett presentkort som vi skulle köpa ringen för, vilket vi gjorde dagen efter under en heldag av romantik. (Nä, bättre botemedel mot en skitdag har jag aldrig hört om ;) :D )
Nu vet jag inte hur vanligt det är att mannen låter kvinnan välja ringen på just det här viset - men visst var det smart! - men däremot vet jag att det åtminstone bland de jag talat med nog oftare varit ett gemensamt beslut att förlova sig och/eller gifta sig. Många berättar att de kommit överens av praktiska skäl om att göra det, tex för att de tänker bygga hus och det är juridiskt enklare då, eller för att de väntar barn och det är juridiskt enklare om något skulle hända åt endera förälderna då. En del har till och med gift sig för att de i jobbets tecken flyttat till länder där det är enklare med visum osv om man är gift. Andra igen har bara gemensamt tyckt att det börjar vara dags för det steget i deras förhållande och kanske kommit överens om att förlova sig medan de vikt tvätt eller ätit "päärona och pripelsååsin". Men sedan har de kanske nog gjort det hela till något romantiskt när de varit och köpt ring osv.
Ser man på österbottniska kvinnor, så brukar förlovningsringen ofta vara en enklare ring, eller en ring med tex bara en diamant. Utseendet säger dock inte så mycket om priset, men det är väl sällan någon riktigt dyr ring eftersom man kanske oftare förlovar sig när man inte har så stadig ekonomi ännu, som tex just efter studietiden. Däremot kan vigselringen vara en finare och dyrare historia. Alla kvinnor har dock inte på sig sina ringar livet ut av den enkla anledningen att fingrar förändras med tiden och livet och ofta inte ryms på längre. Andra kanske har jobb där de inte får ha ringar, tex inom vården, och orkar inte ta av och sätta på dem varje dag. Själv har jag faktiskt bara min vigselring på numera eftersom min förlovningsring var så bred att det samlas fukt under den varje gång jag tvättar händerna eller svettas, vilket ger exem. Jätteromantiskt, jag vet, men ärligt talat tycker jag bättre om min vigselring, en enkel, smal sak men med 18 diamanter. Så ett tips är nog att tänka efter två gånger när man ska välja något man ska ha på handen resten av livet. Min man fick en förlovningsring då dagen efter och har ingen vigselring, utan gjorde som så många österbottningar och tog av den före bröllopet så att jag fick sätta på den på honom igen under vigseln. Det är nog det vanliga härikring i alla fall.
Man förlovar sig genom att besluta att man ska göra det, så det är väl i princip den stunden eller den dagen som är "när man förlovade sig", men efter det är man förlovad fram tills prästen eller magistratens representant (eller vem som nu viger en) förklarar en för man och hustru. Nu under några årtionden har det varit helt normalt och accepterat att man bara förlovar sig och aldrig gifter sig, tex min mans äldre systrar är "bara" förlovade och har varit det i typ 30-35 år. Det är ju också fullkomligt normalt numera att man inte gifter sig alls, men lever och gör annars allt precis som gifta par gör, och den generation som nu är 30-40 år är mer sällan gifta. När jag var yngre tyckte man dessutom att man inte borde gifta sig "för ung" och då räknades för ung som typ allt under 25-27. Nu tycker jag äktenskapet sjunker i åldrarna igen. Och, såklart, att folk gifter sig fler gånger under en livstid. Vartannat äktenskap slutar i skilsmässa i Finland idag.
Som sagt, det finns en massa traditioner och åsikter och idéer om det här, och numera är det nog helt okej och accepterat att man plockar ihop sin egen form av både förlovning och bröllop.
Som jag skrev, så tycker folk i allmänhet om att prata om när de själva förlovade sig och gifte sig, så jag skulle också kunna fortsätta några A4:or till ;) Men hoppas du fick veta det du behöver och mer finns på miljoners miljoner bloggar, youtubeklipp, sajter, TV-program - och hej, ett bra tips är Pinterest där du kan samla det du gillar från andra sajter, söka på Wedding eller Engagement... Vet inte hur jag skulle ha kunnat planera ett bröllop utan kära Pinterest ;)
Kram, Liselott
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar