Kärlek

Hej fina du!

Vad roligt att du träffat någon som du tycker om, och att personen känner samma sak för dig! Att vara förälskad är bland de starkaste känslomässiga upplevelser vi människor kan ha. Som alltid när det är starka känslor involverade så beter vi oss på sätt som vi kanske inte annars skulle göra, just för att vi känner så starkt. Det är extra fint när känslorna är positiva, och när de är besvarade. Då kan man utforska dem tillsammans.

Det du skriver om är normalt. I början av en relation är det vanligt att man vill ha kontakt med varandra ofta och att man söker kärlek och bekräftelse från den andra. Däremot så är det ju så, att alla fungerar på lite olika sätt – och kanske är det så att den kille som du träffar inte har samma behov som du har, eller att han visar sin kärlek på andra sätt än vad du gör. Jag tänker att ju längre ni träffar varandra, ju längre ni är tillsammans, desto mer kommer ni att lära känna varandras mönster. Du kommer att lära känna hur han fungerar och vad han behöver för att må bra i relationen, på samma sätt som han kommer att lära sig hur du fungerar.

Att det är normalt betyder inte att det är enkelt, förstås. Man hinner tänka många tankar under den tid som går när ens människa inte hör av sig... Men att din kille inte skickar eller svarar på det du skriver genast har med honom att göra, inte med dig. Kanske vill han kunna ge dig fullt fokus när han väl är med dig? Kanske är han mer bekväm med att träffas irl än att ha kontakt via telefon? Människor kan ha många olika anledningar till att inte kunna eller vilja ha kontakt hela tiden, men ingen av dem har i slutändan något med dig att göra.

Det du kan göra innan ni hittar er gemensamma rytm, är att kommunicera med honom. Berätta för honom hur du fungerar i de här situationerna, utan att på något vis skuldbelägga. Hur känner du när han inte skickar (rädd, ledsen, arg, orolig?) och vad får det dig att tänka? Du skriver att du har ett anxious attachment, och det kan vara bra för honom att veta, så att han kan bemöta dig på bästa sätt i det. Skulle han kunna göra något för att underlätta för dig, och vilka är hans tankar och känslor om det?

Det är inte alltid är så enkelt att våga öppna upp om en sån här sak, speciellt i början av en relation. När känslorna är extra starka och ni ännu håller på att lära känna varandra så är det också extra sårbart. Anknytningsmönster är ändå något som brukar hänga med i relationer, och det är absolut inget fel med att behöva lite extra bekräftelse. Om det sedan övergår i svartsjuka eller kontrollerande beteenden så är det förstås en annan sak och isåfall hoppas jag att du fortsätter vara lika uppmärksam på ditt beteende på samma sätt som du är nu, så att du fortsätter må bra i din relation.

Du frågar hur man ska sluta vara beroende av någon. Det finns inga enkla svar på den frågan, men jag tänker att du är inne på ett viktigt spår när du tar upp anknytningsmönster. Din osäkerhet/rädsla/ångest i relationen och ditt behov av kärlek och bekräftelse härstammar ifrån något, och du skulle kanske må bättre i dig själv långsiktigt om du fick utforska det närmare. Det kan du göra t.ex. genom att jobba med din självkänsla (bekräfta dig själv och hitta en trygghet inuti, så att behovet av kärlek utifrån minskar) eller börja i psykoterapi. Dock så måste jag ju ännu en gång påpeka att det du skriver om inte är sjukt eller onaturligt, men om det får dig att må dåligt i dina relationer, eller om du märker att det blir värre, så finns det alltid hjälp att få!

Lycka till och njut av kärleken!

Kram från Angelica