problem med förhållande pga skilsmässobarn

06.03.2023
Hej, jag och min pojkvän har varit tillsammans i några månader och jag går konstant runt och tänker att det kommer att ta slut eller att han kommer lämna mig. Kan må dåligt av att se på bilder av oss för tänker att vi en dag inte kommer vara tillsammans mer. Drömmer nästan dagligen om att vi gör slut eller att något dåligt händer mellan oss. Tänker dagligen på det här och det får mig att må otroligt dåligt. Kan sitta och gråta i flera timmar för är så rädd att det ska ta slut. Vill även tillägga att allting är bra mellan oss så det är inget som har hänt som tyder på att min rädsla kommer från det.

Jag tror min rädsla grundar sig i att jag är skilsmässobarn. Mina föräldrar var tillsammans i 20 år och det var jätte bra mellan dem ända tills det inte var det mer vilket för mig känns värst. Ingenting hände eller så utan de bara från ingenstans slutade vara kära i varandra vilket jag idag går runt och är otroligt rädd för. Mina föräldrar har även haft relationer efter att de har skilt sig som också har varit jätte bra men efter några år så har det slutat på samma sätt, att de inte längre är kära i varandra. Det är det som gör mig så rädd, att även fast det är bra nu så kan det bara svänga från ingenstans och man gör slut. Jag är väldigt säker på att min rädsla kommer från det här för ingen av mina vänner som är i en relation verkar ha det här problemet och de har inte heller skilda föräldrar och har då heller inte växt upp med det som jag har.

Jag vet inte vad jag ska göra, har verkligen försökt släppa det och försökt tänka på något annat men det går inte. Det är även extra jobbigt när jag till och med på natten drömmer om det. Jag kan liksom aldrig komma från min rädsla vilket blir så jobbigt. .
Lila Kaki

Ungdomsinformatör Lila svarar

14.03.2023

Hej och tack för din fråga!

För det första vill jag berömma dig för att du reflekterat kring din situation och gjort ett beslut att fråga om hjälp. För det andra vill jag tacka dig för att du delar med dig av din upplevelse. Jag kan förstå att den situationen du är i tynger dig och får dig att må dåligt.

Det är aldrig lätt att se sina föräldrar gå skilda vägar, även om det kanske är den bästa lösningen för alla inblandade. Kärleken och allt det som den innefattar är komplicerade saker, som ibland inte går att förklara. Personer växer och utvecklas under livets gång och det kan medföra en del förändringar hos dem. Även om våra grundpersonligheter sällan ändras kan våra värderingar och prioriteringar däremot variera under olika livsskeden. Detta kan leda till att man även efter en lägre tid tillsammans märker att det är bäst att gå skilda vägar. Det finns inte ett rätt eller fel sätt att reagera då ens föräldrar skiljer sig. Vissa reagerar direkt efter händelsen, andra först flera år i efterhand och det är också helt okej.

Det är normalt att stora förändringar orsakar känslor av rädsla och otrygghet. Rädslan för att förlora någon grundar sig ofta i att man bryr sig om den andra så otroligt mycket. På basen av det du berättat uppfattar jag att du känner dig trygg och bra i ditt nuvarande förhållande, vilket bidrar till att du är rädd för att det en dag ska ta slut. Har du tagit upp det här med din pojkvän? Kunde det vara något som ni kunde diskutera igenom tillsammans? Kanske det finns något som ni tillsammans kunde göra för att lätta på ditt mående?

Du berättar att du dagligen tänker på detta, mår dålig över det och även drömmer om det på natten. Du nämner också att du aktivt försökt släppa det utan att lyckas. Det låter som att det skulle vara dags att tala med en vuxen du litar på och ärligt berätta det du delat med dig av här. Den vuxna kan vara en psykolog, psykiatrisk sjukskötare, skolkurator, mental tränare eller en annan vuxen som du känner dig trygg med. Eftersom du redan resonerat att dina känslor högst troligen har att göra med dina föräldrars skilsmässa skulle det nästa steget vara att påbörja bearbetningen av det som hänt dig. Genom att bearbeta och diskutera igenom saken kunde dina rädslor också släppa. Kom ihåg att du inte är ensam, det finns hjälp och stöd att få. Det här kunde också vara något som du kunde ta upp med dina föräldrar, ifall ni har en relation där du känner att du kan och vill ta upp saken. Jag förstår ifall detta känns som ett alltför stort steg just nu. Det sagt, kan en utomstående person som kan se på din upplevelse objektivt erbjuda dig den hjälp och stöd som du behöver.

Du har gjort ett stort jobb med dig själv redan då du reflekterat, funderat och resonerat kring din situation och vad som kunde ligga bakom dina känslor av rädsla. Jag är stolt över dig och hoppas att du kan känna dig stolt över dig själv också. Tack än en gång för att du delat med dig av din upplevelse.

Styrkekramar, Lila

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tycker detta är lite skämmigt, men är daddy issues en riktig sak? Jag har aldrig känt min pappa eftersom han stack när jag föddes och jag känner typ mig attached till varenda kille som ger mig upp...
Läs mera

Hej decibel!

Jag har varit tillsammans med min pojkvän i mer än ett år. Vi har haft det bra och har roligt tillsammans, det märks tydligt att han gillar mig jättemycket. Men nu de senaste två månader...
Läs mera

Hej!
Jag har ett problem. Ett ganska stort problem. Jag är kär i samma kille som en nära vän. Ingen vet om det. Inte han, inte min vän, inte någon av mina bästa vänner. Ingen. Men jag fick veta att ki...
Läs mera