Deprission?

Hej!

Vi har skickat din fråga till experterna Ancha och Camilla som är experter på psykisk hälsa. Jag sätter in svaret så fort jag får det.

Hälsar ungdomsinformatören Lena

Hej på dig!

Vad bra att du tar kontakt! Du tar upp en viktig fråga som berör tankar och känslor som vi tror att det är många som känner igen sig i och som många har upplevt!

Du undrar över om du kan vara deprimerad? Vi kan inte ställa någon diagnos såhär brevledes men utifrån det du uttrycker i din text så skulle vi nog inte tolka det så utan snarare som att du har varit med om en jätte jobbig händelse och är ledsen och besviken och sörjer din vän!

Du har haft en bästis i sex år och så plötsligt händer någonting som gör att det blir bråk mellan er och vänskapen bryts. Att vänskapsband bryts, man blir ovänner eller man kanske helt enkelt ”växer” ifrån varandra och får nya intressen är smärtsamt men någonting helt normalt som de flesta av oss upplever någon/flera gånger i livet. Vänskapsband brister ibland men istället får man nya vänner livet igenom. Och när vänskapsband brister, så kan det kännas som en oerhört stor sorg, som till och med kan upplevas som om någon skulle ha dött. Det du beskriver är ett sorgearbete du går igenom, därför denna lessenhet och nedstämdhet.

Du skriver att ni börjat högstadiet och just den perioden i livet brukar vara extra svår och omtumlande då det gäller kompisarna. Under högstadieperioden så sker ju en massa förändringar i en tonårings liv, kroppen förändras och med den också humöret och känslolivet. Ofta är det nog så att när man flyttar över till högstadiet så är det många relationer som helt enkelt förändras, man får nya intressen m.m.

Det är jättebra om du kan prata med någon vuxen om hur du känner, prata med mamma, pappa eller någon annan du har förtroende för. Skolans kurator finns till på skolan för just sådana här problem och det är jättebra om du kan prata med henne, fast än du skriver att du inte tänker prata med kuratorn. Men som sagt skolkuratorn finns till för just dessa relationsproblem som uppkommer i skolan och gör att man börjar må illa. Så hör du, knacka på hos kuratorn nu och så kan du tillsammans med henne reda ut denna sak. För tror att du bör bena ut grejen kring er kompisrelation. Genom att prata om saken så blir det också lättare för dig.

Du skrev om att du skurit dej en gång, detta kallas självskadebeteende, vilket innebär att man medvetet orsakar skador på sin egen kropp. Tänkte vi lite skriver kring den grejen också, är bra för dej att fundera kring saken. Vi tänker som så, du gjorde det och prövade, men antagligen kom du fram till att inte hjälpte på längre sikt utan kanske för stunden. Anledningen till att man skadar sig själv varierar ju. Ofta är syftet med självskadorna inte att man vill dö. Utan för vissa kan det vara ett sätt att hantera en inre smärta. Andra hoppas kanske att omgivningen ska uppmärksamma dem i deras sorg eller hopplöshet.

Försök att du inte skall utsätta dej själv för det mera , utan det är viktigt att ta hand om dig, både fysiskt och psykiskt. Försök att hitta vägar som gör att du kan hindra dina känslor från att växa sig så starka att du får svårt att stå emot dina impulser att skada dig. Du måste aldrig skada dig – det går att stå emot. Du kan behöva öva dig i att göra saker som får dig att må bra och som får dig att känna dig kompetent.

Flickor och pojkar, även vuxna så har konstaterat i efterhand, att det inte alls hjälpt att skada sig själv, utan det som ju hjälper är att prata. Prata med någon när man mår så illa, eller ut och spring, rör på dej så att illamåendet kommer ut.

Hoppas du fått hjälp och stöd av vad vi skrivit till dej och du, kom ihåg du är bra som du är och du har rätt att sörja din vän. Smärtan lindrar genom att prata, och igen en gång kontakta skolkuratorn för hon/han är jätte duktig på att bena ut detta som du beskriver. För det är mer vanligt än vi kan tro, så du är inte ensam om din sak, så ta hjälp. Det om nått hjälper. Ta hand om dej, vännen, Ancha och Camilla