Hjälp mig snabbt snälla

Hejsan!

Vad bra att du skrev trots att du funderat på hur du ska uttrycka dig, och det gick ju fint!
Av det du berättar kan jag läsa att du är inne i ett betungande mönster som får dig att må dåligt. Det är bra att du vill ha hjälp, det går alltid att göra något åt saken.

Du är duktig och det vet du innerst inne. Du klarar av mycket, och därför är du också van vid att prestera stort, vilket igen skapar ytterligare förväntningar. Och när förväntningarna blir för höga blir det tungt och stressigt att uppfylla dem. När man sedan inte orkar nå över krav-ribban blir besvikelsen stor, och så är den onda cirkeln igång. Det är okej att vara nere, och man måste inte vara duktig precis hela tiden. Det kommer bättre perioder, dåligt mående hålls inte konstant på samma nivå, utan är föränderligt.

Istället för att höja ribban, skulle du må bra av att dela upp de stora hinderna i många små, så att du har flera mindre delmål och belönar dig med något smått efter varje avklarad uppgift. För stora krav går hand i hand med orimliga förväntningar, och dessa skapar både press och känsla av otillräcklighet då man inte når upp till dessa krav. Lösningen är att sänka kraven. Det är allt annat än lätt, det kräver jobb att ändra sina tidigare uppfattningar, men det går.

Ett första viktigt steg är att Du ställer upp detta som mål, att sänka dina krav, med andra ord bli hyggligare med dig själv. Skriv upp ditt mål, och motivation, och hur du ska göra i ett häfte som du har för detta ändamål.

Gör en sedan anslagstavla där du drar upp olika spalter för respektive kolumn som du fyller i dina uppgifter: "prioriterade uppgifter", "uppgifter som får vänta" och "avslutade uppgifter". På så sätt åskådliggör du vad du ska göra och kan flytta undan uppgifter som inte är så viktiga (de som får vänta), samt se vad du lyckats med i kolumnen för utförda uppgifter. Du kan också begränsa det tillåtna antalet i varje spalt till exempelvis 3, så det inte finns för många måsten på en gång. Eftersom flertalet människor är visuella gör det oftast allt mycket enklare att få ner saker svart på vitt. När vi ser dem framför oss blir de klarare istället för att trassla in sig i ett enda virrvarr i tankarna.

Din första uppgift skulle bli att skriva upp stärkande meningar, mantran, som du får säga till dig själv varje morgon du öppnar ögonen, och därefter varje gång du klandrar dig själv. Dina nya mantran kan förslagsvis låta så här: "Jag duger som jag är, och jag gör mitt bästa och det är tillräckligt" och "Jag är fin både invändigt och utvändigt, även i bikini".

Du skulle säkert må bra av att flytta fokus från ett prestationsinriktat förhållningssätt till maten, så att du skulle tänka på annat istället för att må dåligt över att du äter. Tränar man mycket behöver man också äta mycket, kroppen säger själv till att den vill ha mer mat då man lever en aktiv livsstil. Inget ska dock gå till överdrift, och det gäller såväl kost som motion - att hålla sig till det sunda förnuftet med vad som är bra för en. Du berättar att du tränar minst 5 gånger i veckan, och beroende på hur hård träning det är skulle det kanske vara bra att ta det lite lättare på det området också? Det hänger förstås på vad det är för träning, om det är något som du gör för att du gillar det och träningen inte sliter ut är det bara att go for it. Att varken vara för hård med sig och aldrig unna sig något eller enbart äta godis till exempel. Det låter som att du är sund, och kan lämna bekymren åt sidan. Satsa istället på att må bättre psykiskt, så kommer du också att trivas mera med dig själv.

Du kan avsätta en liten ostörd stund för dig själv där du blundar och frågar dig själv vad är det du egentligen vill, och är priset värt mödan. Där inom dig finns svar på många frågor, och det är bra att ta tid att känna efter vad man egentligen vill. Ifrågasättande är också ett mycket ändamålsenligt verktyg för att utveckla sina tankar, ställ dig frågan vad som står i vägen för att Du ska kunna vara lycklig? Kanske ingenting? I många fall är det endast vi själva som hindrar vår egen lycka.

Det är tråkigt att höra att du hamnar uppleva att din mamma är smått påverkad allt som oftast, så borde det inte vara. Kan du prata med henne om hur du känner? Nu känner jag inte till bakgrunden, samt vidare hur det förhåller sig och då är det väldigt svårt att föreslå lösningar, men en början är absolut att ta upp saken till diskussion. Har du någon annan vuxen du kan vända dig till? Går din mamma igenom en svår period? Kanske hon på din önskan kan vända sig till någon vuxen som hon kan ta stöd av och ge alkoholen mindre utrymme i vardagen. Det är oerhört viktigt att prata, prata och prata. Det vi stänger in inom oss själva blir kvar där och får oss att må dåligt. Om vi berättar hur det känns har vi möjlighet att ändra situationen. Diskussioner hämtar bland annat förståelse, lösningar och förbättrar relationer.

Nu till motivationstankar för att förändra situationer som inte är tillfredsställande. Vi är ändå oss själva även om vi förändras - Vi kan bli en bättre version av oss själva, med ett Jag som uppskattar sig själv. Vi förändras hela livet och att man tänker annorlunda när man är 40 än när man är tio och 20 är självklart. En indikator på att det kan vara dags för en förändring är om man mår dåligt i det nuvarande läget. Tänk dig lövet som envist sitter fast i trädet och vägrar falla ner. Till slut faller lövet ändå, och när det väl ligger där på marken ser det allt från en annan vinkel, hela den mäktiga trädkronan uppenbarar sig för lövet och det tänker: "Wow, hade jag inte bytt plats hade jag aldrig sett den här fantastiska vyn".

Vi förfogar över en viss mängd energi och kan välja hur vi använder den. Omfördela energin så att saker du vill att ska vara centrala i Ditt liv får ditt engagemang och din uppmärksamhet - För det vi tänker på och ägnar oss åt blir viktigt. Koncentrera dig på de(t) du älskar, de(t) du är tacksam över. Praktisera just tacksamhet, det är en av nycklarna till att må bättre. Det kan låta konstigt, men ju mer du försöker göra det, desto lättare blir det. När du väl fått in det positiva tankesättet till en vana, börjar du också tro på det själv. Detta har också vetenskapligt stöd - Hjärnan känner ingen skillnad mellan tanken och realiteten, så det vi säger åt oss själva blir i längden sant för oss. Använd den kunskapen till Din fördel!

Ifall du känner att du utöver detta behöver mer stöd, ska du komma ihåg att det alltid finns en kurator eller psykolog som finns där för att hjälpa dig om du vill vända dig dit.

Du kommer absolut att börja må bättre! Lycka till, önskar Annica Wahrman