Man har ju hört om folk som har diarre och råkat ut för en olycka, typ Isabella Löwengrip som öppet bloggat om det. Att en olycka kan hända förstår man. Men om man råkar bajsa på sig utan att ha diarre och utan att vara dålig i magen, kan det vara tecken på sjukdom?
Jag har alltid kunnat hålla mig, men jag har aldrig varit så här superbajsnödig i hela mitt liv. Det gick verkligen inte att hålla tillbaka och när jag märkte det fick jag panik och så blev det ännu värre. Det var som små kramper som kom då och då som inte gick att stå emot. Och det var liksom inte alls löst eller så utan det kom bajskorvar i shortsen.
Kan det vara något fel på mina muskler eftersom de inte klarade av att hålla tillbaka? Det kändes helt overkligt och läskigt när det hände, som att jag inte kunde kontrollera mig, det bara fortsatte komma liksom. Det kan väl inte vara normalt?
Det här hände för några dagar sedan, jag och min familj är på semester på Malta. Hela familjen såg allt, även min jobbiga lillebror som kommer skvallra till alla mina vänner. :(
Om det finns en sjukdom som gör att det blir så här så kan ju vänner åtminstone förstå det och ha empati. Men vad ska jag i såna fall säga till doktorn? pin
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej.
Jag skall börja med att skriva att jag är ledsen att du upplevde detta. Det är absolut ingenting du behöver skämmas över, för det kan faktikst hända vem som helst, men det är absolut en upplevelse som man inte skulle önska någon. Allting som har med bajs att göra blir automatsikt till någonting smutsigt och pinsamt, även om jag är övertygad om att alla, även din lillebror förstår att det inte var avsiktligt. egentligen tycker jag att det är lite konstigt att människor tolkar bajs som så smutsigt och sjukt, medan det ju är någonting som alla gör. Alla bajsar - och ändå är det mer pinsamt att bajsa ner sig än att t.ex. spy offentligt trots att det ju är mycket mer "onormalt" rent biologiskt.
Jag tror inte att du behöver oroa dig över att det är något fel på dig. Jag skall förklara hur det fungerar. I den sista delen av tarmen finns det två ringmuskler. Den inre och den yttre. Den inre ringmuskeln är inte viljestyrd utan fungerar reflexmässigt. Om tarmen blir för full så skickas bajset iväg och "knackar på" på den inre ringmuskeln som då öppnar sig reflexmässigt. Det är senast då man brukar känna att man är nödig och man får en signal om att "nu behöver jag bajsa". Då brukar man ha lite tid på sig att söka efter en toa. Om man inte hittar något lämpligt ställe så upphör signalen, men det beror också på hur pass full tarmen är. Om bajset fortsätter att "packa på" så känner man pånytt signalen, antagligen starkare än förra gången. Om man hinner hitta en toalett så sätter man sig helt enkelt och då öppnas även den yttre ringmuskeln och man bajsar. Den yttre ringmuskeln är delvis viljestyrd, det innebär att man till en viss gräns kan bestämma över huruvida den skall öpnnas eller inte. Men om den inre ringmuskeln redan är öppet och det finns bajs som vill ut så kan det komma till ett skede då den ytte muskeln helt enkelt inte klarar av att knipa ihop mer utan öppnar sig och då ramlar tarminnehållet ut - oavsett om det är löst eller fast.
Jag tror alltså inte att du behöver oroa dig över att du är inkontinent eller att det skulle vara något fel på dig, utan du hade sannolikt bara så pass mycket tarminnehåll att din tarm blev full och det måste komma ut. Det är inte svårt att föreställa sig att det delvis kan bero på att ni var på semester och du kanske inte har ätit och bajsat lika regelbundet som du brukar göra hemma. Ni har säkert också ätit lite annorlunda mat och allting vi gör inverkar på hur vår kropp fungerar.
Jag förstår precis paniken du kände, och hur overkligt det känns då man inte har kontroll över sin egen kropp. Många människor har upplevt samma sak som du, men man vill inte tala om det eftersom det känns så skamligt. Om du kan så tycker jag att du skall tala med dina föräldrar och be dem tala med din bror, för att försöka förhindra honom från att berätta det vidare. De förstår antagligen hur jobbigt det känns för dig, och det kommer han också att göra då han blir lite äldre. Men p.g.a. hans ålder så tycker han antagligen att det var mest kul. Om han skulle berätta det för någon så är nog det bästa du kan göra att knycka på axlarna och säga att "ja, det var för jävligt, det var det värsta jag varit med om men jag hade ingen kontroll över det." Men jag kan knappast tro att dina kompisar skulle göra någon grej av det, och OM de skulle det så säger det mer om dem än det gör om dig.
Det viktigaste du skall komma ihåg är:
1. Det var inte ditt fel.
2. Du behöver inte skämmas eller be om förlåtelse för en sak som du inte kunde påverka.
Följ med hur din mage fungerar framöver. Om du tycker att det är någonting som inte helt ok med din tarm så skall du givetvis gå till en läkare. Då får du berätta alldeles ärligt om ditt problem. Läkare upplever sällan att bajs-snack är äckligt. Nästan alla som jobbar inom sjukvården pratar om bajs med patienter alla dagar och är därför ganska okej med det. Men jag tror inte, på basen av denna enda händelse, att någonting är fel. Din kropp fungerade helt som den skall - det är mer världen som är fel som har blivit så "onaturlig" att den inte kan handskas med såna saker.
Snälla du släpp det som hände och låt det inte begränsa dig.
Många kramar
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar