Några frågor

Hej Liten!

Bra att du frågar så mycket, nu ska vi bita tag i dina frågor och hoppas vi hittar bra svar på allt!

- Tampongsjukan: ja, den kan botas med antibiotika. Tampongsjukan är alltså inget smittsamt, utan är en infektion man kan få av bakterier i slidan. Den är väldigt ovanlig, även om det talas mycket om den, och de som haft tampongsjuka har oftast fått den genom man haft in en och samma tampong i slidan aaalldeles för länge. Då kan bakterier, som kommer med tampongen (man kan inte få en helt steril tampong på samma sätt som tex en menskopp) börja trivas och föröka sig i värmen och fukten och så får man feber och värk i nedre delen av magen. Därför rekommenderas att man alltid byter tampong var 4-5.e timme och aldrig sover med tampong. Men som sagt, den är nog ovanlig och risken är mycket liten bara man kommer ihåg att byta/ta ut tampongen med tillräckligt korta mellanrum och oftare när det behövs.

- Därom tvista väl de lärde ännu ifall man får cancer av mobilen eller inte. Det finns en himla massa medicinska forskningsundersökningar om det och det finns en massa folk som påstår än det ena och än det andra. Varningarna är jättemånga och högljudda, men ännu har det i alla fall inte blivit så vanligt att man hör att folk fått cancer tex i kinden eller hjärnan av att ha pratat för mycket i telefon. Men sambandet verkar nog sådär överlag vara ganska klart att om man använder mobilen väldigt mycket, så ökar riskerna för att få cancer. Det är samma som att riskerna för lungcancer ökar om man röker: bara för att man röker är det inte sagt att man drabbas av cancer, sannolikheten är bara högre. Du måste alltså inte få cancer av att använda mobilen.

Se, vi tolkar och vinklar vi det här nu lite på basen av din nästa fråga, om det är vanligt att som tonåring tänka mycket på döden. JA, det är det. Det är en väldigt vanlig fas under utvecklingen från barn till vuxen och de flesta tonåringar har enligt utvecklingspsykologin nog någon period i livet då de tänker mycket på döden, är rädda för att dö eller för att någon närstående ska dö, eller bli sjuk eller skadad. Den här dödsångesten är kanske en naturlig följd av att vi under tonåren får allt mer förnuft och börjar inse att vi inte är helt odödliga. Det hänger, enligt utvecklingspsykologin, också ihop med att vi då håller på att frigöra oss från föräldrar mm och ska bli självständiga, skapa våra egna identiteter osv. Och när man ska börja stå på egna ben, så kan man plötsligt bli rädd att det stöd man haft tidigare, just föräldrar och familj osv, inte ska finnas där för evigt att falla tillbaka på. Men de här rädslorna brukar nog gå över av sig själv med tiden. Så småningom blir man mer okej med känslan av att allt kan ta slut - det är också en del av att vara vuxen.

Så vännen, du är helt normal och det är säkert delvis åtminstone på grund av det här skedet du tänker på tex om du kan få cancer av mobiltelefonen. Därför ska vi inte heller här nu plocka in femtielva länkar till vetenskapliga artiklar där de påstår eller bevisar allt möjligt - för du skulle inte må bra av att läsa dem när du är så här rädd. Vi tror att det skulle vara lite som cyberkondri (= när man googlar någon krämpa man har och sedan tycker att ens symptom passar in på någon livsfarlig sjukdom och så börjar man inbilla sig att man har just den sjukdomen). Det är nog hursomhelst bara bra att vara försiktig med hur mycket man använder sin mobil, så vi ska lista lite tips åt dig på hur du enkelt kan skydda dig själv hursomhelst:

- tala så lite du kan i telefon (i vissa länder rekommenderas att inte prata mer än 15 minuter under en dag), sms:a istället. Använd hands-free (hörlurarna) om du ska tala längre stunder.

- försök att inte använda internet på telefonen så mycket - strålningen är alltså aktiv så fort telefonen har aktiv kontakt med yttervärlden. Ska du tex chatta med någon whatsapp eller snapchat, så ta det hellre via sms. Ladda hellre ner spel än spela online.

- Att pilla på telefonen i famnen är ändå bättre än att hålla den intill örat, alltså. Detta eftersom ju längre avstånd mellan dig och telefonen, desto mindre strålning. Helst minst 50 cm - så har du telefonen i rummet under natten så ha den längre bort än under kudden. Använd gärna en traditionell väckarklocka istället.

- Alla sorters fodral, mobil"sockor" och annat som gör att du har mera tyg mellan dig och telefonen är bra. Kanske inte så smart att jämt ha den i jeansfickan, det finns ju typer av cancer för de kroppsområdena också...

Så, hoppas det känns lite bättre och inte mycket sämre av det här. Försök att inte tänka så mycket på det här - och PRATA om tankarna när de känns jobbiga. Bara att dela dem med någon och kanske få en kram hjälper ofta mycket mer än att ligga ensam i sängen och säga åt sig själv på skarpen att inte fåna sig. För ensam i sängen kan tankar växa sig väldigt stora och skrämmande. och har du ingen att prata med, så gör något annat en stund. Läs en bok, virka en mormorsruta, rita enligt zentangle (googla, så ser du) eller gör yoga-övningar. Kolla även våra avslappningstips!

Så kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaam <3

Hälsar ungdomsinformatören Liselott och sommarjobbaren-storasystern Angelica