Hon har åtskilliga gånger sakt åt mieg att jag borde dö, att jag ska ta livet av mig, att jag är en hora bitch slampa osv.osv. Saker hon säger åt mig som tar så hårt att jag suttit med repet i handen och funderat på om jag har nåt värde alls eller om det stämmer allt hon säger. Och hon uttbyttjar mig när det gäller saker hon har ställt till. Hon säger jag ska ordna upp det och gör jag det inte får jag höra allt detdär igen. Nu tänker ni att varför skutar jag inte vara med henne? Jo för att jag vet att om jag skulle sluta det medans vi går i samma klass så kmr hon få med sig alla på hennes sida och där lämnar jag . Ensam i korridorerna och på rasterna. Jag har inga andra kompisar än dom som går i klassen. Och det är nog tack var att hon är osams med alla andra flickor och har hållit på och tagit deras pojkvänner osv.osv.
Det är inte bara en gång detta har hänt sig flera gånger. Det här började när jag skaffade pojkvän. Nujust är jag i ett stadigt förhållande med en som jag värkligen kan se en framtid med. Inte sånt barnsligt förhållande utan värkligen ett förhållande jag kan sig mig själv leva i om 20 och 60 år.
Hon blir arg över att jag ska träffa honom, att jag åker ut med honom och tillochmed att jag skickar med honom.
Jag går ständigt runt och är livrädd för att jag ska göra något fel, säga något fel eller titta på något på frl sätt och att hon ska bli arg. Jag orkar inte med mera ord slängda i ansiktet utan käsnlor helt enkelt. Jag är livrädd alla dagar jag åker till skolan. Rädd för att det ska vara en dålig dag, rädd för att hon ska vara på dåligt humör.
Jag vågar inte ladda upp saker på instagram för hon kan ta det fel. Jag för inte följa med min pojkvän på hans fester för hon blir arg. Jag kan inte ändra planer för hon blir arg. Jag lever i ständig oro. Jag är aldrig taggad på att åka ut och festa. För jag är rädd att det ska ställa till problem.
Jag har så många gånger om och om igen förlåtit henne, och jag älskade henne som en syster. Joo nog bryr jag mig ännu mycket. Men efter allt har faktiskt en myycket stor del av känslorna försvunnit. Jag känner inte ens glädje för henne.
Efter alla gånger hon sakt saker som att jävla horjävel gå häng dig själv bryr jag mig inte längre.
Jag kan sitta och tänka att fan va skönt om man skulle få gå i skillda skolor nästa år. Att få slippa henne. Att helt bryta upp. Jag vill påriktigt bryta upp. Jag orkar inte mera nu.
Jag orkar inte bli hotad mera. Jag orkar inte få veta hur dålig jag är. För alla tror vi på det. Jag har en helt otrolig pojkvön som stöttar mig och han vet om allt detta men han är enda också. Han är den som får mig att vela fortsätta dagen just nu. Men det här går också ut över vårt förhållande , när jag bestämmt träff med honom men så blir det ändrade planer för att inte hon ska bli arg.
Jag ornar inte mera och efter jag gått ut högstadiet kmr jag inte vela mera. Vad tkr ni jag ska göra? Snälla hjälp mig. Dethär låter otroligt men allt e 100% sant.
Jag känner mig som en dålig männsika när jag skriver såhär men jag måste få det avskrivet och jag mäste få ett svar... Jag måste få någons perspektiv för jag vet inte vad jag ska ta mig till...
Så vad tkr ni jag ska göra?
Snälla hjälp.
(Världens råddigaste text men jag skrev det som kom upp i huvet utan att tänka för mycket på meningsbyggnad och allt sånt) :)
Specialungdomsinformatören Susanna svarar
Ungdomsinformatören Liselott svarar
Hej!
Vår egen samtalsterapeut-utvecklingspsykolog Susanna kommer att svara på din fråga så fort hon bara hinner. Håll ut <3
Hälsar ungdomsinformatören Liselott
Här kommer mitt svar till dig:
Hej :)!
Tack för din långa, öppna och ärliga fråga!
Och bra att du kommit fram till att du vill bryta upp från det här! Bra att du inte orkar mera! För INGEN ska behöva stå ut med att bli behandlad så här, speciellt inte av någon som är ens ”kompis”. Men viktigt ändå att komma ihåg att ditt värde inte ligger i din kompis händer. Låt ingen annan människa, hur viktig han/hon än är för dig, definiera vem du är!!! Vad din kompis än säger om dig så handlar det egentligen inte om dig, utan om henne själv. Orsakerna till att en människa mår så dåligt att han/hon börjar ta ut sitt ”illamående” på andra kan vara många; dålig självkänsla, avundsjuka, jobbig livssituation/familjesituation, psykiska problem eller sjukdomar m.m, m.m.. Låter som att din kompis också går och bär på något som är väldigt jobbigt för henne.
Du skriver att det började när du skaffade pojkvän. Och tyvärr, många gånger blir det just så här när man kommer i den åldern att man börjar skapa stadiga relationer också med pojkvänner. Då kan ens flickkompisar känna sig väldigt hotade och få för sig att de inte är värdefulla längre. Och där handlar det ju naturligtvis väldigt mycket om hur man håller sina relationer till sina ”gamla” kompisar levande fastän det kommer en pojkvän med i bilden. För så småningom brukar det visa sig att man behöver både pojkvän och kompisar. Är man väldigt ung kanske det är mer hotfullt att ”förlora” sin kompis än om man är litet äldre och har mer perspektiv på både sig själv och livet!
Ibland händer det också att fastän man varit bästa vänner under lång tid så kommer man till ett skede där man helt enkelt växer ifrån varandra och utvecklas åt olika håll. Vilket också kan orsaka upprörda känslor och gräl och en stor stor sorg. Det kan vara väldigt jobbigt att avsluta en nära relation, fastän man vet att man inte mår bra av den.
Du är absolut ingen dålig människa som tar tag i det här nu, efter alla dessa år. Du är en BRA människa som förstår att detta inte är ok och som vill göra något åt saken och ta hand om dig själv. Så hitta någon vuxen att prata med, om allt det här. Kan vara en förälder eller någon släkting, eller någon lärare som du litar på. Kan vara din skolkurator eller skolpsykolog, som har erfarenhet av jobbiga relationer och som dessutom har bra verktyg de kan dela med sig av till dig – så att du får börja må bättre, känna dig värdefull igen och kunna säga NEJ till människor som gör dig illa.
Om du känner att det är för jobbigt att berätta hela ”historien” för någon så printa ut din fråga här från Decibel och be dem läsa den, så att de förstår vad du vill ha hjälp med. Ibland kan vi inte fixa allt själva utan får be om litet hjälp på vägen. Fint att du har din pojkvän som står vid din sida, men kanske behöver du ännu någon vuxen där också – som kan hjälpa till med att komma ur det här trasslet?
Så att du istället kan få mer tid och kraft att ta hand om dig själv och människor som vill dig väl!
Allt gott på vägen:)
H.Susanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar