Snacka p piller med mamma

Hej Ella!

Hur känns det nu? Eller har du redan talat med din mamma? Ibland går det ju så att bara för att man berättar om sina känslor, intentioner och önskemål åt någon annan, så får man kraft och motivation att faktiskt göra det man vill göra? Så kanske det hjälpte redan det att du skrev till oss, att det blev puffen i ryggen som du behövde för att våga prata med din mamma.

För det lät nog som om du skulle behöva göra det. Vi gissar att om du fortsatte att hålla det hemligt, så skulle du nog inte må så bra. Har du den inre övertygelsen att du vill vara ärlig med din mamma och samtidigt kunna stå för det du gör och gjort, så måste du leva enligt den övertygelsen. Går du emot dig själv, så är det klart att det inte kan bli riktigt bra. Det dåliga samvetet kan också färga av sig på resten av ditt liv och du kommer garanterat att tänka på det tex varje gång du tar ett p-piller, varje gång du har sex osv. Och det är ju väldigt onödigt, eller hur?

Samtidigt är tonåren den tid då man börjar leva mer och mer sitt eget liv, det är en enda lång frigörelseprocess från föräldrarna. En del av den processen är att ta fler och fler egna beslut och leva med de följderna och stå för besluten och ta ansvar för eventuella konsekvenser själv. Lite i taget, en situation i gången - man ska ju inte bli vuxen på en gång eller för tidigt heller. Föräldrarnas roll förändras också långsamt, från att vara den som gör besluten och tar ansvaret till att bli mera den som ger råd och stöd. Vissa föräldrar har svårt att ge över ansvaret till barnen och faktiskt låta dem bli mera självständiga, men på lång sikt brukar de flesta föräldrar nog acceptera att barnet blir stort. Även om de kanske blir lite chockade och i vissa fall besvikna just då när de inser att barnet tagit egna beslut - men de kommer som sagt nog över det. I varje ny situation kanske mammor just också måste hitta lite nya roller åt sig, tex gå från att sätta ramar, begränsningar och skydd till att mera vara den som ger information och stöttar. Det är inte så lätt alla gånger, men utgångsläget är ju för det mesta bra; föräldern vill i första hand att barnet ska må bra. Så kanske det här är tillfället att prata allvar med mamma lite mer som två gelikar och lite mindre som förälder-barn? Sist och slutligen kanske det inte spelar så stor roll HUR du säger att du redan haft sex, och kanske du inte behöver motivera varför - huvudsaken är att ni pratar med varandra.

Sedan angående att ni vill skydda er: guldstjärna till er och stor applåd! Ja, är man stor nog att ha sex, så ska man kunna ta ansvar för det också. Och faktiskt är det ju nog BÅDAS ansvar - så kanske att han skulle betala hälften av kostnaderna för preventivmedeln inte skulle vara en så dum idé? Du får ju ändå ta hela av eventuella biverkningar. Och ett annat obs!: idag finns det ju så många fler preventivmetoder än bara p-piller, så gå och tala med kommunens preventivrådgivning/familjeplanering, där de kan berätta om allt från p-plåster till minipiller, från p-ringar till små hormonspiraler för unga. Minns också att ändå inte ha för bråttom med det här med sex! Visst har ni gjort "det" redan, men det finns ju så väldigt mycket att upptäcka när det gäller hela alltihopa från första pussen fram till första orgasmen, så se till att få ut mesta möjliga av upptäcktsfärden. Och läs på lite extra - det skadar aldrig - tex genom att kolla igenom våra infosidor om sex ;)

Hälsar ungdomsinformatören Liselott