Jag (M19) är i ett väldigt bra (långdistans)förhållande med en annan kille som råkar vara 10 år äldre än mig (28, fyller 29 i år). Vi har haft kontakt med varandra sedan augusti förra året, firar 1 månad imorgon, har träffast IRL flera gånger, och vår åldersskillnad har hela tiden varit ett stort samtalsämne (tillsammans med allt annat vi diskuterar angående livet och allt som med det att göra). Vi har kommit så långt att båda våra familjer vet om saken och ingen har något emot det, som tur var :D.
Det tog en stund för oss att bli ihop fastän vi båda förklarade våra känslor för varandra redan i november (vi kände båda nästan direkt att det är något mer speciellt mellan oss) och det är mest på grund av rädsla vad "alla andra" ska tycka om saken. Vi har bestämt oss för att det inte spelar någon roll vad f*n någon annan tycker (redan att vi är i ett gayförhållande kan ju vara "hemskt" för folk) och jag håller med om det tankesättet.
Nu är det som kan klassas som ett problem dock att jag kan inte bli av med känslan och tankar av att folk ska tycka illa om honom för att han är ihop med någon som är yngre. Jag är rädd för att han ska bli klassad som ett pedo, vilket inte alls är sant!!, och att han ska ses som någon äcklig gubbe. Det är en annan sak från mitt håll för att av någon anledning tänker folk inte att det är lika konstigt om man ser från den yngre personens perspektiv, att jag inte gör "fel" för att jag är ihop med en så pass mycket äldre person alltså.
Jag har läst mycket av andras funderingar på andra forum (Reddit, Quora, osv.) men det känns som att folk online bara tycker att det är något horribelt och att speciellt den äldre personen ska skämmas för att göra något sånt, vilket är då inte alls reaktionen jag har fått från mina närmsta i någon större utsträckning. Förstås har man fått lite "side eye" först men alla har varit villiga att låta mig förklara hela situationen och att detta inte är "grooming" eller någon form av utnyttjande, och att jag och han passar väldigt bra för varandra och båda är villiga att ha förhållandet. Jag vet att han själv lever också lite med skuldkänslor just pga att folk tycker och tänker saker.
Så då är väl frågan: är det egentligen "fel" eller inte med min situation? Jag upplever ju själv inte helt det, men oron finns ändå kvar ganska starkt. Och finns det något mera jag kan göra för att stödja honom än att visa min kärlek på alla sätt jag kan och lyssna och tala med honom? Den här mannen är mitt allt och jag bryr mig för mycket om honom för att kunna undgå andras blickar och tankar :/. Atte
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej,
Jag kan förstå hur du tänker och känner, och man talar ofta i en nedsättande ton om män som sällskapar med någon som är 10 år yngre, i all synnerhet då den yngre parten är i den ålder som du är, MEN det finns några saker som jag vill att du beaktar och som jag upplever att är avgörande.
Dels har ni båda tänkt igenom detta och är medvetna om saken. Det att ni båda två är medvetna om att det är en "nackdel" snarare än att din pojkvän skulle uppleva det som nån sorts fördel säger ju i sig att han inte tilltalas av dig för att du är ung utan trots att du är ung. På basen av det du skriver så låter det även i övrigt som ett sunt förhållande.
Man borde kanske inte jämföra gay-förhållanden med hetero-förhållanden men ser man till statistiken så är det vanligare i förhållanden mellan två män att åldersskillnaden är större än mellan partners i heteroförhållanden. Kanske hänger det delvis ihop med att det inte finns samma press på att man skall bilda familj och därför måste passa ihop åldersmässigt. Kanske är det en faktor att utbudet av partners är mindre så mindre viktiga skillnader har mindre betydelse.
Ett gott tecken är hur som helst att ni har valt att vara öppna och trots att ni varit medvetna om att människor kan ha förutfattade meningar så har ni valt att t.ex. berätta för era familjer och att dessa har litat på ert omdöme.
Huvudsaken är ju den, att ni båda två VET att det är i varandra som ni har hittat er person, och om era närmaste, som känner er bäst, inte ser några problem i det så tycker jag inte att ni skall låta andra människors inställning spela någon roll. NI två vet ju varför ni vill vara tillsammans.
Jag tror att den rädsla ni båda känner just nu är helt normal, men att den kommer att avta med tiden.
Kram,
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar