Mitt hem jag inte kan åka till längre

30.12.2022
För ungefär 5 månader sedan hade mamma fått för sig att flytta ihop med min bonus pappa till hans hus. Och där vi bodde förut var min favorit plats på hela jorden, det ända stället jag faktiskt kände mej hemma på, en plats som fick mig att må bra, helt enkelt min trygga plats och jag såg och ennu ser idag att min bonus pappas hus är helt tvärtom det är som ett svart hål fullt med ångest och jobbiga bonussyskon. Min mamma hade lovat 1 år innan att vi aldrig skulle flytta dit förrän jag hade fyllt 18 (jag är 13 nu) men såklart så bröt hon det löftet. kvällen hon berättade för mig att hon faktiskt hade tänkt att vi skulle flytta var den värsta dagen i mitt liv. Jag ”dog” inombords. Hon berättade det från ingenstans och jag var verkligen inte beredd att hon skulle berätta något så stort. men direkt hon sa ordet ”flytta” gick hela jag sönder, tårar kom på en millisekund jag steg upp från sofforna där vi satt båda två och sprang in i badrummet och låste satte mig ner på golvet och grät och grät, jag kunde inte andas jag trodde jag skulle dö. Mamma bara satt kvar och brydde sig inte. Jag grät i flera timmar och somnade. Nu 5 månader senare bor jag i detta svarta hålet och jag vill bara härifrån och jag kan inte bo hos min pappa på heltid för att han är ingen bra människa… flytten och att jag tvingades att lämna mitt riktiga hem har även gjort så jag har tappat bort mig själv jag vet verkligen inte vem jag är längre det känns som att mitt riktiga jag är kvar i mitt och mammas gamla hem. Allt jag vill är att åka hem. Jag mår verkligen inte bra i det här svarta hålet mitt ut i ingenstans och jag kommer aldrig att förlåta mamma för att hon gjorde såhär mot mig. och Soc sa även att ”det är bara att acceptera det” som att de inte brydde sig. det ända hemmet jag har just nu är inget hus, det är en människa som är min pojkvän som räddade mej i rätt tid. om jag inte skulle ha haft honom hade jag nog inte funnits nu
kix

Ungdomsinformatör Kix svarar

04.01.2023

Hejsan!

Tack för att du skrev in. Jag kan förstå att situationen är väldigt jobbig för dig. Ditt gamla hem var en trygg punkt, något som alltid funnits där och stått kvar även när allt annat runtom dig har ändrat. Nu när du inte har det kvar så låter det som att du känner dig lite vilsen. Det är så mycket överlag som börjar ändras under tonåren också så jag kan förstå om det hade känts skönare att genomgå de här åren på en bekant plats.

Jag misstänker att din mamma kanske inte riktigt förstår exakt HUR stor den här förändringen känts för dig. För henne känns det säkert som det naturliga nästa steget, men tanke på att hon är kär i din bonuspappa och vill vara nära honom. Antagligen hade hon i åtanke att ni alla ska kunna bli mera som en familj så småningom, och ha det bra tillsammans (plus att det ekonomiska är lättare med bara en bostad). När man har levt längre så känns såna här förändringar inte så stora längre, men de ÄR stora när man är i din ålder och ibland så glömmer vuxna tyvärr hur det känns, och därför kan det kännas som att de inte bryr sig tillräckligt.

Det är bra att Soc är med er i all förändring, de finns till för att stödja familjer i förändring, även om du skriver att det de sa fick dig att känna att de inte brydde sig. Det var klumpigt sagt men knappast menade de något illa. Du ska inte tveka att prata med dem ifall det är något som inte funkar i din hemmiljö överlag, oavsett vad det är, om det handlar om familjen på din mammas sida eller om din pappa.

Det skulle nog vara jättefint ifall du hittade någon som du är bekväm att prata med om det som händer i ditt liv just nu. Jag är glad att höra att du har hittat en pojkvän som är ett bra stöd. Men det är nog bra om du får någon vuxens stöd också. Ifall de på socialen inte känns som att de klickar med dig så kanske du kan prata med kuratorn på din skola? Eller om du har någon far- eller morförälder som du tycker om, eller varför inte din pojkväns föräldrar eller en kompis föräldrar..?
Ifall du just nu känner dig obekväm med att fara och prata med någon irl och hellre är anonym så finns också Ärligt Talat-chatten. Du får förstås alltid skriva in hit igen också. Man ska inte lämna ensam med tunga känslor! Människan är ett flockdjur och behöver få bolla sina tankar med andra för att de ska ”släppa”.

Du är väldigt bra på att uttrycka dig i text och har ett beskrivande bra språk. Kanske skulle det hjälpa dig genom den här svåra perioden att skriva dagbok? Det är en ganska liten grej som kan hjälpa en att få ut alla kaos-känslorna som snurrar i huvudet ner till något mera konkret på ett papper. Jag tycker det blir lättare också att komma ihåg att göra det ifall man har något fint häfte och bra penna att skriva med :)

När det gäller ditt gamla hus så låt dig själv sörja det. Gråt över det när du är ledsen. Det kommer att ta en stund, men med tiden så börjar saker kännas annorlunda. Exakt hur det börjar kännas är svårt att säga nu, men man lita på att saker alltid blir annorlunda. Kanske finns det något sätt att du så småningom kunde ta dig tillbaka dit till området som på besök, och bara gå runt på promenad i ditt gamla område som en del av sörjandet?

Försök att också så småningom utforska ditt nya område. Gå på promenader. Se om du kan hitta någon plats på det nya stället som också kan kännas som DIN. Om det så är en trevlig sten att sitta på vid några fina träd, eller något annat, men att det skulle vara ett sorts andningshål för dig att vara vid.

Jag önskar dig allt gott, ta hand om dig!

Kram, Kix

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej,

Vilka myndigheter måste jag meddela då jag flyttar utomlands i 7 månader? Tänkte ha kvar min adress i Finland. Måste jag meddela FPA, MinSkatt…?
Läs mera

Hej! Jag är inneboende i Sverige och har tillång till delat kök och ingång, sedan har jag eget rum, badrum och klädkammare. Behöver jag teckna hemförsäkring för de delade utrymmena?
Läs mera

Jag är ett barn i en familj på 5 personer + en hund. På söndagen så hände det någonting som jag ännu inte kan prossecera... Jag vaknade ungefär kl10 på morgonen och skulle gå ner och äta. Mamma och pa...
Läs mera

Min bästa väns kompis går på ya i vasa och har fått internatsban utan en bra anledning, hon bor för långt borta för att pendla till skolan och vi känner ingen med egen lägenhet i vasa, vad ska vi göra...
Läs mera