familjeproblem...

15.12.2011
Hej,
Jag är på dåligt humör typ varenda dag. Mina föräldrar skilde sig när jag var liten och jag har nästan alltid velat vara med min mamma och styvfar även om jag är ca en vecka i taget på vardera ställen. Det är nästan som att när jag är där hemma(med pappa och styvmor) så väntar jag bara på att slippa till mammas, och när jag är hos min mamma så då när jag ska snart åka hem igen så mår jag bara ännu sämre..Det känns som om jag överdriver med vad jag känner och tänker men jag kan inte säga exakt varför jag mår så dåligt. Där hemma så måste jag emellanåt laga mat och nästan varenda vecka ska det städas. Hos min mamma så är det mindre som jag måste göra och ofta så frågar hon istället för att säga till mig som där hemma, och hon som förstår mig bättre som tonåring. De mesta problemen tror jag kommer från att jag spelar 3-4timmar per dag hos min mamma och det tycker inte pappa om alls(trots att jag har en gräns för hur mycket jag får spela där hemma). Det är som bara kompisar och datorn i mitt liv just nu, jag spelar ofta mest för att jag slipper tänka på verkligheten som att jag måste hem om några dagar eller för att spela med kompisar. Pappa brukar nån gång ringa till mamma och säga till henne att inte låta mig vara på datorn så mycket fast det brukar ofta leda till att hon bara tjatar på mig att släcka och jag inte bryr mig så mycket.Det känns som om han och hans sambo tvingar mig att t.ex. städa eller sköta min lillasyster.Han till och med tvingar mig att gå i bastun fast jag inte vill(fastän jag sa att jag går och tar en dusch). Även när jag ska sköta min halvsyster så känns det bara som att jag inte orkar fast jag måste. Där hemma sitter jag ändå bara det mesta och glor på tvn om inte jag har några sysslor att göra. Det känns så jobbigt att gå varenda dag och tänka på såna saker. Pappa tror att jag kommer bli beroende av spel och få problem fast jag kan vara utan att spela om jag vill, det är inget som jag måste bara det att jag har inget annat att göra. Och så är det ju kul. Jag kan erkänna att jag är lite för länge på datorn men allt känns så tråkigt och datorn är ända som får tiden att gå... Jag skulle bara vilja bo med mamma och aldrig behöva bekymmra mig över annat. Men om jag talar med pappa tror jag ändå att det bara leder till konsekvenser jag inte gillar...
Det är lite svårt att beskriva hur jag känner med text men något sånt. Tack
20.12.2011

Hej vännen!

Det var bra att du skrev till oss, för nu har du kanske fått problemen klarare för dig själv, du vet var skon klämmer. Och det är alltid den bästa början på att börja förändra sitt liv till det bättre, att veta vad som är problemet. Vi ska försöka förklara vad vi tänker och känner när vi läser din fråga - några superexperter på familjeproblem är vi inte, men det är alltid lättare att se någon annans problem utifrån och med lite livserfarenhet till hjälp, så vi gör ett försök.

Som vi ser det så har du två problem. Det ena är att det är olika regler och världar som gäller när du är hos din pappa respektive när du är hos din mamma. Och de verkar inte tala så mycket med varandra, så när du är hos den ena så förväntas bu och bä av dig och när du är hos den andra så förväntas si och så av dig. Det är aldrig lätt att vara skilsmässobarn och försöka passa in i två nya familjer, det blir lätt så att man inte riktigt vet hur man ska vara, samtidigt som man ju borde få vara sig själv och känna sig trygg och bekväm någonstans. Men du ska ju inte behöva ha ångest halva tiden för att du igen måste byta ställe.

Okej, det ÄR två skilda familjer och två skilda hushåll och ja, det är föräldrarna som ska bestämma hur det ska vara i deras hem i slutänden. Men kanske du känner nu att de bestämmer allt över ditt huvud och du har inget att säga till om? Du kanske skulle må bättre om du fick vara med och bestämma, dvs att ni TILLSAMMANS skulle komma överens om alla regler, kompromissa, försöka göra alla mer nöjda (ingen kan få allt han/hon vill). Kanske du borde sätta dig ner och prata med dem. Berätta hur det känns (var inte rädd för att säga som det är, de vill ju ändå innerst inne att du ska må bra). Försök även att diskutera med dem varför de tycker si eller så, vilka är deras principer? Tex anser din pappa att du ska hjälpa till därför att alla familjemedlemmar måste hjälpa till på de sätt den kan? Skulle din mamma nog vilja samma sak men har inte energin att verkligen få dig att städa? Tycker din mamma att det inte ÄR så farligt att sitta framför datorn… Varför vill de som de vill? Om de skulle förklara mera kanske det skulle bli lättare för dig att förstå dem och tvärtom. Och hur kan ni kompromissa, så att det skulle kännas mindre som jobbigt tvång och mera som en respektfull överenskommelse? Vi förstår att det kan kännas lugnare att vara hos mamma som inte kräver så mycket av dig, det är skönt att vara lat och få service så då kan det kännas jobbigare där det krävs mer. Men om du känner att du får vara med och bestämma över ditt liv, så motiverar det mer. Tex kunde du få välja mera vad du städar och när, få något i gengäld för att du sköter din lillasyster även när du inte skulle vilja osv? Försök att hålla det lugnt och sansat och utan att brusa upp eller överreagera eller härja. Det är känsliga saker att prata om och dina föräldrar kan känna dåligt samvete för att de inte är de "perfekta" föräldrarna, vilket kan göra att de reagerar med att bli ledsna eller arga först. Men det går över, huvudsaken är att ni pratar om allt det här.

Det andra problemet, som vi ser det i alla fall, är att du inte har så mycket mer i ditt liv än spelandet och kompisarna. Spelande funkar ofta som ett sätt att fly från verkligheten med, man går in i spelet för att slippa tänka på det verkliga livet och för att få tiden att gå. Ofta spelar man massor antingen för att man just vill fly in i en annan värld eller för att man blivit beroende. Men fly in i en annan värld kan man även göra genom att se på filmer / TV-serier, läsa böcker osv och "beroende" kan man bli av allt möjligt, även av sport eller av Facebook. Nu vill vi inte säga att spelberoende inte skulle vara farligt, bara att det kanske inte är så hälsosamt att fly någonstans.

Men en lösning är ju ändå ganska enkel; att göra verkligheten rolig och värd att vara i. Jaa, verkligheten blir garanterat bättre av att reda upp med dina föräldrar vilka regler som ska gälla osv. Men också genom att fylla livet med roliga saker. Nu har du i huvudsak tre innehåll i den: familjerna, spelandet och kompisarna. Så hitta fler roliga saker, fritidsintressen helt enkelt. Det kan vara precis vad som helst som du kan göra ofta, som du har tillgång till (tex det kan vara urkul att åka slalom, men dyrt och bara där det finns backar och snö) och som du njuter av, blir glad av, mår bra av. Om du kombinerar det med saker som kickar igång kroppens egna må-bra- och lyckohormoner (endorfiner), tex från att röra på sig eller skratta, så ger det ännu mer. Spela korgboll på gården, börja med Geocashing, snickra något i garaget, virka en mössa, gör en bra spellista till telefonen, fota och bildbehandla, rita serieteckningar… Gör mer av det där som du njuter av att göra, gärna sådant som du ser fram emot att göra och sedan knappt kan lägga ifrån dig. Gärna något kreativt eller sportigt, det mår du bra av!

Hoppas att det här var till någon hjälp. Vi tror att det skulle vara viktigast att du pratade med dina föräldrar, för det är ändå med dem som ni tillsammans kan få allt att kännas bättre.
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Jenny

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera

Hej, min pojkvän har det lite jobbigt just nu. Han har haft det väldigt stressigt länge och nu har det börjat påverka hans mentala hälsa på riktigt. Han upplever ångest och oro och han säger att stres...
Läs mera