Flickvännen har deppression

30.11.2015
Hej, för några månader sedan fick jag reda på att min flickvön har deppression (hon har länge haft ångest också), det var en av de värsta sakerna ja hört i mitt liv. sedan började hon skära sig, jag gjorde då en deal med henne att så lönge hon int skär sig röker jag inte för att hon skärde sig var hemskt det tog ont nu har hon brytit mot den dealen ett flertal gånger och varje gång känns det lika hemskt hon säger saker som "jag orkar inte mer" osv. Hon vägrar också tala med någon som sin mamma eller en kurator. Jag älskar henne mer än något annat hör i världen och hon är mitt allt jag har försökt hjälpa henne men inget funkar, vad ska jag göra? Snälla ge mig råd jag kan ge henne. Snälla hjälp Lilusyti
Liselott klippt

Ungdomsinformatören Liselott svarar

01.12.2015

Hej Lilusyti!

Äschdå vännen, vi är så ledsna för din och flickvännens skull. Hon mår nog väldigt dåligt, och det är så ledsamt att så många unga mår så skit idag. :(

Men hennes psykiska illamående blir mycket tungt även för dig. Du kan inte "bära" henne ensam, inte ta ansvar för hennes liv och inte klara av alla hennes problem och reaktionerna på illamåendet - du är ju också bara en vanlig ung kille. Inte är ju du någon utbildad psykolog eller terapeut! Och det är inte heller meningen att du ska vara det - ingen förväntar sig att du ska rädda henne! Plus att du själv har ett eget liv att leva. Och det kräver redan mycket ork att vara tonåring på vägen mot vuxenlivet. Du har varit jätteduktig och stark och en underbar pojkvän, men nu måste du göra det som är bäst för er båda två: söka hjälp åt henne. Och åt dig själv.

Se, DU kan gå till en kurator och berätta om både hennes mående och om hur du själv upplever situationen. Det är inget att skämmas för att du som pojkvän erkänner att du är orolig för henne och inte vet vad du ska göra för att hon ska börja må bättre. Igen, du är varken utbildad psykolog eller Stålmannen. Man kan inte förvänta sig att en helt vanlig kille både ska veta exakt vad han ska säga och göra för att hjälpa en psykiskt illamående och man kan inte förvänta sig att han ska orka dag ut och dag in utan att själv få stöd, råd och energipåfyllning. Redan det att du får råd om vad du kan säga och hur du kan tänka kan ge dig en känsla av mera kontroll över situationen och redan det kan ge mera energi att orka. Och bra är det ju då om du får de råden av en utbildad inom området. Det är samma som att reparera bilen, det blir bäst om en utbildad bilmekaniker med de rätta verktygen gör det, inte amatörskruvaren.

Oavsett om man är närstående (anhörig) till en förälder eller syskon eller till en flickvän, så är det en jättesvår sits att befinna sig i och det är lätt hänt att man kör slut på sig själv - det är otroligt krävande att känna sig hjälplös och rådvill samtidigt som man behöver vara empatisk och tröstande och optimisten. Därför har du lika mycket rätt till stöd som din flickvän har. Men du kanske har lite lättare också att prata om henne än vad hon har att prata om sig själv. När man är riktigt nere och trött är det svårt att ens samla ork, mod och sätta ord på tankarna för att klara av att gå till kuratorn eller liknande - så jag tror att det är genom att gå till kuratorn själv också som du bäst kan hjälpa din flickvän.

Så snälla gå och prata med tex kuratorn i din skola. Eller någon du känner att du kan tala med, som dina eller hennes föräldrar, en favoritlärare, skolhälsovårdare, ungdomsledare, sporttränare, din moster, en kompis morsa... Du hör också till de kommuner som kan prata med socialhandledaren på ungdomsstationen Klaara (läs mer i Decibel besöker Klaara) eller till Folkhälsans Tonårspoliklinik.

Du måste själv avgöra om du vill berätta det för din flickvän eller inte: Antingen säger du som det är åt flickvännen, att du vill prata med kuratorn både för din egen skull och för att du är orolig för henne, eller så säger du att du går till kuratorn för din egen skull eller så säger du inget alls. Hon har egentligen inte rätt att bli arg på dig för att du söker stöd för egen skull och för hennes skull, men hon kan bli arg av tanken på att kanske vara tvungen att möta sina egna demoner om hon börjar prata med någon. Ibland känns det lättast att bara låta allt vara istället för att börja gräva i det och ta itu med det. Men tyvärr går det sällan om av sig själv, utan man måste få hjälp. Gärna ännu innan det gått riktigt långt. Och du vet att det kan gå ännu längre för henne, och söker du inte hjälp åt henne nu kanske det blir något du ångrar senare.

Så var modig för hennes skull nu, lova! Gå inte med det här alldeles ensam, okej?

Hälsar ungdomsinforamtören Liselott

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hur tar man första steget om hjälp? Jag har försökat jätte många gånger men det känns verkligen omöjligt. Jag får aldrig några ord ur mig och jag vågar inte fråga om hjälp heller för jag vet ändå att ...
Läs mera

Hej decibel vi är en stor kompisgrupp där en inte mår så bra och vi vill hjälpa henna men vet inte hir
Läs mera

Hej jag undrar vart jag skall vända mig med mina jobbiga tankar som liknar ätstörning och depression och jag har även självskadebeteende. Finns det någonstans jag kan vända mig utan att mina föräldrar...
Läs mera

Hej!
Jag sku vila fara å prat med nån om ångesten som tynger mej, å har funderat på att fa till psykososiala centret i Jakobstad, men hur tar jag kontakt dit, vill helst int ringa så går de att boka ...
Läs mera