Framtiden

10.09.2020
Hej!
Jag har alltid haft en dröm i mitt liv och kämpat för att nå den. Dock har jag blivit dåligt bemött av människor i min omgivning vilket fått mig att se ner på mig själv. Jag vet att jag är duktig men tänker konstant på vad andra tycker och tänker om mig. Jag har försökt att strunta i vad andra tycker men kritiken mot vad jag gör och vem jag är kommer alltid tillbaka. Jag har tänkt att jag kanske inte är tillräckligt bra för att nå mitt mål. Det värsta av allt är att jag nu råkat ut för en svår olycka vilket gör att jag inte kan ägna mig åt det jag älskar mest av allt, min sport. Jag vet inte ens om jag kan bli helt återställd och hur lång tid det då kommer att ta. Nu förstår jag verkligen hur mycket jag ville lyckas med min sport, då jag inte kan utföra den.
Det jag undrar är. Det är väl aldrig försent att satsa fullt ut på det man älskar mest av allt i hela världen? Jag har ångest av tanken att jag inte ska kunna fullfölja min elitsatsning. Om det här verkligen är något jag vill så spelar det väl ingen roll ifall jag är lite äldre än andra som lyckas med sin idrott? Jag vet att jag jämför mig med andra. Bara jag blir frisk igen så har jag verkligen lovat mig själv att börja lyssna mer på mig själv och inte låta mig sänkas av andras kommentarer. Det är bara så tråkigt att en svår olycka var tvungen att inträffa för att få mig att förstå djupt in i märgen vad jag absolut vill i livet. Drömmar är så flyktiga ifall man inte håller fast vid dem. Orolig själ
kix

Ungdomsinformatör Kix svarar

11.09.2020

Hej!

Tack för din fråga. Beklagar att du gått genom en olycka och fått en skada som påverkat din dröm! Men ofta är det ju också som du nämner att det är först när något hemskt händer och vi fråntas något som vi kanske lite tagit ”för givet” som vi verkligen förstår vad det är vi vill, och vad som är viktigt för oss. Människan är lite bakvänd på det viset...

Drömmar är viktiga att ha, även om det ibland kan vara läskigt att våga drömma, speciellt när andras åsikter blandas in i det hela. Ibland börjar man tvivla ifall man faktiskt är tillräckligt bra, eller om man är ”löjlig” som ens tänker tanken. Rädslan för att inte kunna nå upp till sitt mål kan vara överväldigande ibland. Men vet du, om man inte satsar och vågar ta språnget så vet man inte. Och har man aldrig försökt så kan det komma krypandes en bitterhet i efterhand... Så jag tycker absolut du ska köra på din dröm i mån möjligast! Det är inte alla som blivit förunnade att veta vad de vill, och det är inte alla som ens vågar drömma stort. Det kan vara att det är därför också som människor i din omgivning har bemött dig dåligt, en gnutta jantelag blandat med deras egen osäkerhet samt kanske också en avundsjuka över att du VET vad du vill, och du VÅGAR drömma stort. Nåt de kanske inte vågar? Så den enda du ska lyssna på är dig själv. Du sätter själv ribban. Andra kanske projicerar (för över) sina egna osäkerheter på dig. Det att DU tror på dig själv och har viljan att satsa på dig själv är det som kommer ta dig i mål. Kanske du kunde kolla in om det finns någon mental tränare i ditt område, som ytterligare kunde sporra dig och få dina tankar på rätt bana? Det är ju något du kunde passa på att ta tag i nu, när du inte kan träna lika mycket fysiskt på grund av din skada.

Jag tycker det låter jättebra att du är självmedveten om att du jämför dig och vet att det inte är bra. När du är medveten så går det att jobba med det! Och helt super att du lovat dig att lyssna mera på dig själv. Försök tänk att alla har vi våra egna stigar att följa. Livet är inte en kapplöpningsbana där vi springer bredvid varandra mot samma mål, utan våra stigar slingrar sig kors och tvärs och möts ibland. Ibland har stigen stenrösen man måste klättra över, och ibland är det nerförsbacke. Och allas stenrösen och nerförsbackar kommer i olika skeden av livet. Därför lyckas vissa med sina livsmål tidigt i livet, och andra senare, och det ena är inte bättre än det andra!

Det att du har en skada som gör att du inte vet när du återhämtar dig, eller ens om du återhämtar dig, är givetvis en tung vetskap. Där kan jag inte ge mycket råd eftersom jag inte vet vilken gren av idrott du är inom. Det att du kanske är lite äldre än vissa andra som tävlar ser jag inget problem i generellt. Och inom vissa grenar tävlar man ju mot de i samma ålder (men som sagt jag vet ju inte vilken grej av idrott det här rör sig om). Huvudsaken är ju att din kropp orkar det den ska och att du mår bra av det. Sen om du vill ha en längre karriär inom din passion så kanske du kan överväga att börja lära ut också, eller utbilda dig själv till tränare inom området? Det kan du ju i så fall också göra fast det skulle komma skador och sånt emot.

Hoppas det löser sig till det bästa! Jag tror på dig!

Kram, Kix

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

hej! Är en 15årig tjej som känner att mitt mående är en berg och dalbana. Har sedan september varit ganska känslig, gråtit och känt mig nedstämd. Det har varit så att jag gråtit ibland flera gånger...
Läs mera

Jag har haft självskadebetende i ungefär tre år men har slutat sen ett år tillbaka. Ingen vet om det och vill inte gå runt ett till år och vara rädd att min mamma eller någon annan ser ärren och börja...
Läs mera

Hej,
Jag är hela tiden rastlös men trött. Jag årkar inte göra något men skapar ändå hela tiden planer. Jag kan inte sova på nätterna och somnar av trötthet/sorg cirka 4 på natten. Jag vet inte vad som...
Läs mera

Hej! Jag kom på ett par saker till som jag ville skriva. Jag är samma person som förra frågan.

Under den här tiden jag har mått sämre har jag även tappat matlusten helt. Jag är aldrig hungrig eller ...
Läs mera