Jag har en situation som jag måste få skriva av mig och få råd angående. Jag är en känslomänska, har lätt att gräva ner mig i negativa tankar och bli på dåligt humör. Har varit tillsammans med en kille nu i snart ett halvår och vårt förhållande har varit en berg och dalbana minst sagt, men vi trivs ändå ihop och älskar varandra. Problemet är att när vi blev ihop så hade han inte kommit över sin exflickvän (vilket han inte sa, men jag märkte det, han hade bilder på henne i sin telefon, snackade mycket om henne och uttryckte hat mot henne. Det var hon som gjorde slut) När jag frågade om saken så sa han att han inte har nå känslor för henne. Efter många men så började jag lita på vad han sa, fast han fortfarande hade bilder kvar osv. Efter 4 månader (När hon börjat samma skola som oss) berättade han att han haft en sexdröm med henne och så sa han att han ljugit för sig själv och mig och att han fortfarande har känslor för henne och att det skulle "kunna hända" att han skulle ha sex med henne i misstag i verkligheten, om han skulle vara tillräckligt full och inte bry sig. Då gick jag sönder och tilliten försvann helt, men han var tydlig med att det är mig han vill va med och älskar. Det visade sig seenare att han kanske inte hade "känslor" kvar för henne utan mera en obearbetad sorg från deras förhållande. Han sa också att de hade mer ett vänskapsförhållande än flick och pojkvän förhållande. Problemet är att jag fortfarande arg och jävligt förbannad, litar inte på honom och är väldigt misstänksam, extremt svartsjuk. Så nu går jag med en konstant ilska. I helgen när vi var ute på bar så var hon där och det var nära att jag skulle gått och slagit ner henne så hon skulle blivit liggandes på marken. När jag ser henne bubblar ilskan upp och hatet blir värre och värre. Jag kan vara aggressiv och slå sönder saker och jag är rädd att jag ska misshandla henne. Hela detta drama skit tär på vårt förhållande och jag behöver hjälp att tackla detta problem. Exploderar
Specialungdomsinformatören Susanna svarar
Hej Exploderar!
Vad bra att du skriver av dig och frågar om råd! När vi går och bär på något som bekymrar oss så är ett av de första stegen mot en lösning på problemet oftast att vi får litet distans till vårt problem. Och det kan vi få t.ex. genom att prata med någon om saken, men också genom att skriva om det. Då kommer problemet liksom ”ut” ur vårt system och vi kanske kan se litet klarare på situationen.
Det är fint att du och din pojkvän trivs ihop och älskar varandra! Och att han till sist var ärlig och berättade om sina känslor och om sin obearbetade sorg. Tillit är ju något man bygger i en relation, genom att visa varandra respekt och ärlighet och även genom att man lär känna varandra allt eftersom tiden går. Och ibland är det precis just så, att vi kan bli kvar i gamla relationer om de inte är riktigt avslutade. Vi kan ha kvar sår av att ha blivit svikna och övergivna som vi tar med oss in i nya relationer. Vilket naturligtvis påverkar den nya relationen och uppfattas på ett medvetet eller omedvetet plan av den nya partnern. Så viktigt för er att ni fortsätter prata om det och att ni sedan så småningom kan lämna den gamla flickvännen utanför er relation och gå vidare tillsammans.
Du skriver att du är en känslomänniska. Så är det, vissa av oss är ”känslomänniskor”, vissa är ”tankemänniskor”. Vi är alla så olika. När vi är ”känslomänniskor”, eller känslostyrda så kan det ju ibland kännas som om våra känslor far iväg med oss, tar över och börjar regera. Där gäller det kanske att hitta ett bra sätt att handskas med sina känslostormar. Att förstå vad alla de där känslorna egentligen handlar om. Och att söka svaren i sig själv och inte där utanför, i andra. Att du är arg, misstänksam och jävligt förbannad handlar om dig. Och hatet som bubblar upp när du träffar hans ex handlar egentligen inte om henne heller utan om vad som händer i dig då du blir påmind om henne. Vill du läsa mer om just känslan svartsjuka så hittar du mera information på våra infosidor HÄR.
För att lära sig handskas med sina tuffaste känslor kan det vara bra att titta litet ”bakom” sina känslor och se vad man hittar där. Om man tänker att bakom alla känslor finns ett behov så vilket skulle då behovet kunna vara för dig? Vill du kanske känna dig respekterad, omtyckt utan att bli jämförd, vill du bli älskad för den du är? Kanske finns det också gamla erfarenheter hos dig som triggar alla dessa känslor. Något du varit med om tidigare? Väldigt många människor går omkring med ”gamla besvikelser” och kanske också en känsla av att inte duga eller att inte bli riktigt sedd. Denna känsla tar sig ofta uttryck i olika beteenden, och ofta blir vi då beroende av andra som ska övertyga oss om att vi duger. Men den enda vägen ut ur den labyrinten är nog att sakta sakta börja kunna tro på att vi själva duger. Att vi är värda att älskas. Just precis sådana som vi är. Och känner vi att det finns saker hos oss som påverkar våra relationer på ett negativt sätt så då har vi alltid möjligheten att ta itu med det, att välja att se oss själva just som vi är och även att välja annorlunda i fortsättningen. Men då behöver vi först förstå varför vi är just där vi är just nu.
Många gånger är det jättesvårt att själv ”reda ut” sig själv. Så ta hand om dig själv nu och se om du kan hitta någon som du kan prata med allt detta om, t.ex. en klok vän, någon vuxen du litar på, en kurator eller psykolog. Någon som kan hjälpa dig med att reda ut alla dina känslor och som kan hjälpa dig med att förstå vad din ilska och aggressivitet egentligen handlar om och hur du kan lära dig att handskas med den. För som du redan märkt så är det tungt att gå omkring och vara aggressiv och arg hela tiden, och dessutom påverkar det ens relationer! Du har redan valt att göra något åt det som du upplever sätter krokben för dig i livet just nu, så fortsätt på den vägen:)
Kram och allt gott i fortsättningen!
H.Susanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar