Ja har i hela mitt liv kämpat med ångest och sånt men nu sen 3 år tillbaka så har jag börjat må sämre. Har inte blivit diagnostiserad men känner mig ofta nedstämd och har vissa perioder när det är sämre. Har också upplevt panikattacker och har fortfarande daglig ångest. Har också väldigt problem med mat sen typ 2 år tillbaka, jag svälter och överäter, försöker äta normalt nu men har fortfarande ångest och är rädd för att äta andra saker som inte jag äter varje dag. Har också självskadebeteende som hållit på sedan 3 år tillbaka. Min fråga är nu hur jag ska lära mig kontrollera sina aggressioner. Jag blir lätt väldigt arg och ibland av inget alls kan jag plötsligt bli jätte irriterad på mina vänner utan att dom riktigt gjort nått. Jag försöker alltid att inte bli synligt arg men inombords känns det som att jag ska sprängas för jag blir jätte arg. Resten kommer i hemliga rutan.
Psykiatriska sjukskötaren/psykoterapeuten Camilla svarar
Hej!
Aggressivitet under tonårstiden har mycket att göra med att man ännu inte har fått erfarenhet av att hitta bättre sätt att hantera en viss situation på. Och så förstås de berömda hormonerna spelar en roll också... Det är därför du reagerar mera känslomässigt och ogenomtänkt. Ilska är inte någonting som man borde se på som sjukligt eller avvikande när man är en tonåring. Det är bättre om du kunde se det som att du håller på och tränar inför att kunna reagera lugnare.
Ilska kan orsakas av helt verkliga problem, t.ex. någon kränker dig och du står upp för dig själv och skäller ut personen i fråga. Om din ilska hjälper dig att lösa ditt problem så är det ok men då ilskan ställer sig i vägen för att du ska kunna hitta lösningar på problemet- då blir den ett problem. Så låter det som om det är för dig just nu. Bakom din ilska lurar mycket ångest och nedstämdhet som du skriver och ur dessa föds ilska, självförakt och ett behov att straffa sig själv vilket i sin tur gör dig självdestruktiv. Dessutom finns ofta en stark skamkänsla över att man känner så stor ilska för småsaker som andra inte ens verkar reagera på och så använder man all sin dagliga energi åt att försöka behärska och kontrollera sig själv så att man inte ”flippar ur”.
Och det är klart-en viss behärskning och självkontroll måste ju absolut finnas. Det är inte okej att agera ut sin ilska på andra genom våldsamma handlingar men inte heller på sig själv. Du undrar hur du kunde lära dig att kontrollera din aggression. Min känsla när jag läser det du skriver är att du borde sluta kontrollera dina känslor så mycket som du nu har gjort under många år. Du måste hitta andra sätt att kanalisera din aggression, alltså rikta den mot något annat än andra eller dig själv. Samtidigt är du också skyldig för din egen skull att ta reda på varifrån din ångest och nedstämdhet kommer, eftersom dessa troligtvis är orsaken till din ilska. Ångesten och nedstämdheten kan bottna i helt andra saker som hänt dig tidigare och som du inte kunnat komma vidare från. Ibland kan det vara så att man inte alls pratat om jobbiga och negativa känslor i familjen, man har försökt gömma bort dem och låtsas att de inte finns för att man skäms och tycker det är fel, fult och skamligt att visa sådana starka känslor. Om man inte har haft någon känslomässig modell som barn hur man ska göra och hantera jobbiga och negativa känslor så är det omöjligt att veta vad man ska göra av dessa känslor senare i livet.
Hoppas detta kan hjälpa dig vidare!
Hälsningar Camilla
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar