Jag undrar vad det finns för olika jobb inom psykologi. Hur mycket blir man betald för de olika jobben? Hur länge tar det att utblida sig, är det svårt? Jag är inte bra på att trösta folk och känna empati så jag skulle väl inte passa som psykolog elä terapist, men det finns väl andra sorts jobb där man får jobba med psykologi. Ska man gå i gymnasiet om man vill studera psykologi eller någon annan skola?
Kämpar själv med min mentala hälsa så jag tycker att skolan är sjukt tråkig men det låter intressant att läsa psykologi. Jag är ju ännu ung men vill börja tänka på framtiden och planera lite.
Tack på förhand! Luci

Ungdomsinformatören Liselott svarar
Hej Luci!
Det finns många yrken där man använder psykologi på olika sätt. Både så att man behöver en psykologi-utbildning och sådana där det är ett arbetsredskap som man behöver för att sköta sitt jobb bra. Det kan vara i olika vårdande roller, som tex psyksjuksköterska inom psykvården eller som anhörigrådgivare för sådana som har tex barn med psykisk ohälsa. Men det kan lika gärna vara i en massa andra jobb, tex som ungdomsledare, skolassistent och socialarbetare. Det är numera vanligt att man anställer psykologer tex inom försvarsmakten, inom företag som sköter rekrytering (skaffa personal till olika arbetsgivare), inom områden där man behöver coaching, som tex idrott, eller har rådgivning eller handledning, som tex vi på Decibel. Om man riktigt tänker på saken, så använder många inom kundservice också psykologi, tex kosmetologer och frisörer får nog höra mycket av sina kunder som de behöver förstå sig på och svara "rätt" på.
Vanligast är nog ändå att man jobbar som psykolog inom kommuner på hälsovårdscentralen, inom arbetshälsovården eller på sjukhus. Då kan man göra allt från att utreda om en elev har adhd eller ge samtalsterapi för någon som har bränt ut sig, från att hjälpa någon som har självmordstankar till att reda ut varför alla strider på en arbetsplats. En ganska liten del av psykologerna jobbar egentligen med de "klassiska" psykiska sjukdomarna som tex schizofreni på mentalsjukhus osv. Det näst vanligaste är då kanske att man jobbar privat som psykolog, tex har egen mottagning där man ger någon form av terapi, tex psykoterapi.
En psykolog kan ha riktigt bra betalt, även om det varierar. Det brukar i snitt vara bättre betalt om man arbetar privat, tex åt något stort vårdbolag, än om man jobbar kommunalt. Däremot är det svårt att slippa in på svenskspråkig psykologutbildningar i Finland, det råkar faktiskt vara den allra svåraste linjen att komma in på, där det går 15 sökande för varje studieplats. https://svenska.yle.fi/artikel/2015/07/24/svarast-att-bli-psykolog-se-listan-over-alla-finlandssvenska-utbildningar Gymnasiet är nog ännu en underförstådd förutsättning för att man ska klara av att studera psykologi på universitetsnivå och studierna till psykolog brukar ta 4-6 år. Men det finns också olika typer av terapeut-utbildningar, samt utvecklingspsykologi man kan välja, antingen inom ämnet socialvetenskaper eller som fristående kurser exempelvis inom öppna universitet.
Det är bra att du så småningom börjar fundera vad du skulle vilja bli sedan, och det är jättebra att ta reda på hur olika yrken egentligen ser ut. Exempelvis kanske vi alla tänker att jamen en psykolog behöver säkert vara väldigt bra på att trösta och känna mycket empati, men i det yrket är det istället kanske farligt att vara FÖR tröstande och empatisk också, för då kanske du använder slut på din egen energi. Jag har förstått att man behöver kunna förstå hur andra känner, men samtidigt inte ta det alltför personligt, för att man ska kunna hjälpa andra på ett bra sätt. Det är rätt vanligt att man dras till yrken som på något vis rör det man själv har varit med om i livet och det kan vara en stor styrka att man själv har erfarenheter av det man ska jobba med, även om man då behöver ha sina egna känslor och tankar på klart så att de inte blandar sig i jobbet. Så fundera vidare i lugn och ro medan du jobbar på att själv må bra <3
Kram, Liselott
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar