Kuratorn

Ibland behöver man en person som man kan lita på och som finns där för att stöda och hjälpa en. Ibland bara räcker inte föräldrarna eller vännerna till - och det är inte heller meningen, de är ju inte utbildade proffs. Därför finns skolkuratorerna till för dig. Camilla Lasén är kurator vid Oxhamns skola i Jakobstad, vi på Decibel hade en pratstund med henne för att ta reda på vad hon egentligen sysslar med.

Skolkuratorerna i Österbotten hör till skolans personal, och deras huvudsakliga uppgift är att hjälpa eleverna att må så pass bra att de mentalt klarar av skolan. Men det betyder inte att kuratorn bara försöker se till att du är en fungerande elev i klassen, utan kuratorn kan hjälpa dig med i princip hela livet på det mentala planet. Vad en kurator gör ser väldigt olika ut till och med från timme till timme, och det beror mest på vilken typ av behov eleverna har. Men så gott som hela arbetet för en skolkurator går ut på att samtala. Deras främsta arbetsredskap är att lyssna och prata med eleverna, och då är det eleverna som berättar vad de behöver prata om, få hjälp, stöd och tröst med.

Som elev i skolan går man oftast till kuratorn för att man vill få hjälp med något visst bekymmer i livet. Det kan handla om vilka problem eller bekymmer som helst, till exempel familje- eller kamratrelationer, stress, ångest, nervositet, framtidsoro, sömnproblem eller missbruk. Problemen kanske objektivt kan verka både små och stora i andras ögon, men det är man själv – eller de som bryr sig om en – som bestämmer om just ens egna problem är sådana att man behöver hjälp och stöd för dem. Alla är lika viktiga för kuratorn.

Camilla berättar att det oftast är eleven själv som tar kontakt med henne, men nu som då är det även en förälder som ringer och är orolig för sitt barn och önskar att kuratorn ska träffa barnet. Ibland är det istället en kompis som är orolig och tar kontakt. Någon gång kommer initiativet även från en lärare eller annan orolig vuxen, men man kan inte tvingas att gå till kuratorn. I de flesta skolor är det inte obligatoriskt att gå till kuratorn, utan man får gå dit om man känner för det. Kuratorn finns till för alla i skolan.

Vanligtvis går man nog mer än en gång till kuratorn, främst för att en del problem inte går att lösa på en gång. Men många kuratorer vill gärna träffa en elev åtminstone två gånger, den andra gången då för att följa upp och se om situationen, känslorna eller tankarna redde upp sig. Tyvärr finns det inte någon obligatorisk ”mental” hälsokontroll i skolorna idag, inte så som skolhälsovårdaren kallar in varje elev på 8:an/9:an, och därför kommer inte kuratorn att träffa alla elever i alla årskurser i något skede.

Rent praktiskt så sker besöken ofta under lektionstid. I de flesta skolor behöver man då antingen ett intyg av kuratorn till läraren eller en anteckning av kuratorn till läraren via Wilma att man besökt kuratorn under den och den lektionen, så att de vet varför man varit frånvarande från lektion. Men läraren ska inte ha något att göra med varför man varit till kuratorn – och ingen annan heller. Det är ens egen privatsak.

Man behöver man inte gå ensam till kuratorn om man inte vill. Det är inte ovanligt att man går flera till kuratorn för att prata tillsammans, antingen om en persons bekymmer eller om något som engagerar hela gruppen. Man kan, som sagt, även gå till kuratorn för att berätta om och få stöd och råd för att hantera en kompis problem. Så om du inte vill gå själv eller kanske har ett ärende som berör flera så kan man bra gå i en grupp.

En kurator har tystnadsplikt. Vad tystnadsplikt egentligen betyder kan du läsa mera om här. Det är bara i sådana fall där en person är i direkt fara för sitt eget liv eller hälsa, som en kurator kanske måste involvera flera människor – helt enkelt för att kunna rädda personen. Men en kurator går aldrig och gör något bakom ryggen på dig, utan föreslår, förklarar och diskuterar tillsammans med dig först vem hon skulle behöva mera hjälp av och varför. En kurator berättar heller aldrig något för någon lärare i skolan eller liknande. Vad du berättar för kuratorn är konfidentiellt.

De flesta österbottniska kuratorer har i grunden en utbildning i utvecklingspsykologi eller så är de socionomer. De kan även ha olika fortbildningar eller specialutbildningar som komplement, som till exempel kognitiv beteendevetenskap eller samtalsterapi.

Vill du ”boka” in en träff med din kurator i skolan kan du göra det genom att säga åt hen när du ser hen i skolan, be någon lärare boka tid till kuratorn åt dig eller så kan du mejla, sms:a, ringa eller ta kontakt via Wilma. Kuratorns kontaktuppgifter finns alltid på skolans hemsida och på Wilma. Skolan försöker ofta också placera kuratorns rum, och eventuellt väntrummet intill kuratorsrummet, så att få eller ingen ser när en elev går till kuratorn. Ofta är utrymmena som kuratorn sitter i dessutom planerade, redan när man byggde skolan, så att de ska vara ljudisolerade. Det här varierar från skola till skola. Just i Oxhamns skola där Camilla sitter, så har rektorn, skolhälsovårdaren och kuratorn gemensamt väntrum innanför en låst dörr, så då vet ju ingen annan till vem man haft ärende.

Men att gå till kuratorn ska absolut inte vara något man behöver skämmas för!

Om man inte mår riktigt bra psykiskt, eller har ett problem man inte kan lösa lätt och alldeles på egen hand, så är det förståndiga och ansvarsfulla att gå och prata med någon. Inte hålla det inom sig, inte tänka att det inte är värt att besvära kuratorn med, inte tro att man måste klara av livet alldeles på egen hand. Vi människor är inte skapta att klara av allt själva, och alla är vi nybörjare på att leva och gör misstag som vi behöver hjälp med att rätta till. Och inte går man ju omkring med värk i kroppen heller utan att gå till läkaren, så har man ont i själen, så ska man också gå till en utbildad person. Som sagt, familj och vänner vill säkert hjälpa och stöda en, och många gånger räcker det – men de är inte utbildade, de har inte samma verktyg och metoder eller samma erfarenhet och förståelse som exempelvis en kurator. Det är också viktigt att gå i tid, så att inte värken i själen hinner växa sig för stark.

Inget problem eller bekymmer är för litet eller för stort. Om en kurator märker att det stödsamtal hen ger dig inte räcker till, att det till exempel behövs mera terapi av något slag eller något annan hjälp, hjälper hon dig att hitta rätta hjälpen.

Att gå till kuratorn är verkligen inget att skämmas över. Ibland så behöver man helt enkelt bara få prata av sig och ta del av några råd.