Även om alla underliv ser olika ut så innefattar det samma "delar". Det kan vara bra att veta hur det egna underlivet ser ut, så att man lär känna hela sin kropp och man kan upptäcka eventuella förändringar. Det bästa sättet att lära känna sitt eget underliv är att ta en spegel och med hjälp av den, och fingrarna titta och känna sig fram. Tjejens underliv är oftast färdigutvecklat först i slutet av puberteten vanligtvis någon gång mellan att de är 16 och 18 år.
Venusberget
Venusberget är området nedanför magen och strax ovanför skåran mellan de yttre blygdläpparna. Oftast är det en mjuk kulle, men storleken på den beror både på gener och på hur mycket underhudsfett man har. Ovanpå venusberget växer det könshår.
Könshåret
Könshåret är tillsammans med flytningarna det främsta försvaret som tjejens underliv har. Det är så smart utformat av naturen just för att föra bort smuts och bakterier från slidan, det är därför det är lite grövre än håret på huvudet, glatt och halt och ofta lite krulligt så att det böjer sig bort från skåran mellan de yttre blygdläpparna. Det fungerar också som ett skyddande luftlager mot både för varmt och för kvavt. Könshåret börjar växa på underlivets utsida under puberteten. Vissa tjejer har bara lite hår på venusberget medan andra har hår ända ner mot låren, runt anus och kanske i en sträng upp mot naveln.
Det har länge ansetts vara nästan obligatoriskt att ta bort det könshår som sticker ut utanför trosornas kant, d.v.s. vid ”bikinilinjen”, men precis som på alla andra områden ändrar också trenderna gällande könsbehåring. Idag är det vanligt att ta bort precis allt könshår och det uppfattas ofta som ”fräscht”, även om sanningen ibland är en helt annan.
Att raka, vaxa eller sockra bort allt könshår är ofta påfrestande för huden och kan leda till både irritation och infektioner. När hårstråna skärs av eller dras ut med roten uppstår ofta små, små sår, som kan bli infekterade. Det kan synas som röda, kliande utslag eller knottror som liknar finnar. I hårsäckarna kan hårstråna börja växa inåt istället och hårsäckarna kan bli inflammerade. Utan det skyddande könshåret blir det lättare kvavt, varmt och fuktigt runt underlivet, vilket kan öka risken för svampinfektion och andra infektioner eftersom mängden bakterier ökar. Men vad man vill ha för ”frisyr” mellan benen är varje tjejs ensak, och det är någonting man har rätt att välja själv. Mer om olika metoder för hårborttagning kan du läsa här.
Blygdläpparna
I tjejens underliv finns två par blygdläppar, ett yttre par och ett inre par. Poängen med dem är att skydda tjejens slida och urinrör mot smuts och bakterier. Huden på de yttre blygdläpparna är ofta lite mörkare än huden på resten av kroppen, vilket beror på hormoner, och att huden på det området innehåller mer pigment. Huden på blygdläpparna kan vara lite knottrig på grund av att de innehåller talgkörtlar, svettkörtlar, doftkörtlar och hårsäckar. Talgkörtlarna producerar smegma, vars uppgift är att skydda huden och hålla den mjuk. Blygdläpparna är ofta skrynkliga och rynkiga, men då tjejen blir sexuellt upphetsad sväller de och blir större, mörkare och slätare.
Många tjejer oroar sig över utseendet och storleken på deras blygdläppar. Det är viktigt att komma ihåg att alla underliv ser olika ut, och att det inte finns något ”rätt” eller ”fel” utseende. På en tjej som genomgått puberteten och vars underliv börjar vara färdigutvecklat är det väldigt vanligt att de inre blygdläpparna är framträdande, och det är helt normalt att den ena blygdläppen är större än den andra.
Det lönar sig att komma ihåg att många av de kvinnliga underliv som syns t.ex. i porrfilmer är opererade för att blygdläpparna skall se mindre och slätare ut. Man skall med andra ord inte jämföra sitt eget underliv med de underliv som syns på film, eftersom de inte alltid motsvarar verkligheten.
Klitoris
Klitoris sitter där de inre blygdläpparna möts, och är ett av de mest känsliga ställena på hela människokroppen. Så vitt man vet är klitoris det enda organet på kroppens vars funktion endast är att ge njutning. Klitoris är egentligen mycket större än den lilla ”knopp” som kan ses på utsidan av kroppen. I normala fall täcks klitorisollonet av en liten ”huva” av hud, men då tjejen blir upphetsad ökar klitoris i storlek och tittar fram under huvan. Hur känslig klitoris är varierar från person till person. Många tycker att det är skönt att bli smekta på klitoris, medan andra tycker att området är så känsligt att det känns nästan obehagligt att röra direkt vid den.
Slidöppningen (slidmynningen)
Under klitoris ungefär en centimeter under urinrörets öppning och mellan de två inre blygdläpparna sitter ingången till slidan. Hela området är täckt med en fuktig och hal slemhinna. Innanför ligger körtlar som producerar ett naturligt glidmedel, lubrikation, som håller huden fuktig och mjuk. När man är kåt svullnar svällkropparna runt slidmynningen och det produceras mer lubrikation. Slidmynningen är väldigt töjbar och kan vidgas vid behov.
Slidkransen (mödomshinnan, hymen)
Slidkransen består av en veckad slemhinna ett par centimeter upp i slidan, med ett hål i mitten. Det är med andra ord inte frågan om en ”hinna” eller ett lock som sitter för slidmynningen och ”spricker” då man har samlag första gången. Hur slidkransen ser ut, hur spänd eller lös den är och hur den känns till exempel under första samlaget varierar från tjej till tjej, men ju mer sexuellt upphetsad en tjej är när hon ska ha sex, desto våtare, halare och mer töjbar blir slidkransen. Det är svårt att hitta pålitlig information om hur många tjejer som blöder vid sitt första vaginala samlag, men både att blöda – och att inte göra det är helt normalt.
Slidan (vaginan)
Slidan kan liknas vid ett rör av slemhinna och muskler som leder från slidöppningen upp till livmoderhalsen och livmodern. Slidan liknar lite ett dragspel, där väggarna ligger emot varandra när tjejen inte är kåt. En slida i normalt tillstånd är i medeltal 8 centimeter djup, men när tjejen blir sexuellt upphetsad vecklar dragspelet ut sig så att slidan blir längre och slätare, och den är då i medeltal 15 centimeter djup. Slidan är som mest känslig precis vid slidmynningen, medan känseln inuti själva slidan inte är lika bra.
Den sida av slidan som ligger mot blygdbenet brukar kallas främre slidväggen och den mot baken kallas bakre slidväggen. På den främre slidväggen, en liten bit förbi slidkransen, kan vissa tjejer känna sin G-punkt. G-punkten är ett område med väldigt många nervändar, och därför kan vissa tjejer uppleva att det är skönt om man trycker på den, medan andra inte känner någonting speciellt alls eller mest upplever att de blir kissnödiga.
Livmodertappen, livmodermunnen, livmoderhalsen och livmodern
Där slidan tar slut längst inne möter man livmodertappen. Om man når ända dit med fingertopparna känns den lite som kula eller knöl. I livmodertappen finns ett litet hål, livmodermunnen, som leder till livmoderhalsen, som sedan leder vidare till själva livmodern.
Livmodern påminner om ett tillplattat, uppochnervänt päron som lutar lite framåt hos de flesta. Livmodern består av muskler och i dess väggar växer slemhinnan, som under menscykeln fylls med blod (så att ett eventuellt befruktat ägg ska kunna fästa där och börja växa till en baby) och som stöts ut som mens om det inte skedde någon befruktning den månaden. Vid en graviditet kan livmodern växa så mycket så att en baby med fostervatten ryms och efter förlossningen (eller missfall, abort eller kejsarsnitt) krymper livmodern tillbaka nästan till sin normala storlek på några veckor.
Äggledarna och äggstockarna
På varsin sida om livmodern går äggledarna ut som två tunna rör med varsin fransig tratt längst ut. Precis utanför trattarna finns äggstockarna. Inuti äggstockarna finns anlag för ungefär 20.000 ägg. Under varje menstruationscykel borde åtminstone ett knappnålsstort ägg från endera äggstocken mogna för att sedan lossna under ägglossningen. Ibland kan det lossna ägg från båda äggstockarna under samma ägglossning och då finns möjligheten att få tvåäggstvillingar. Ägget fångas sedan upp av trattarna och styrs iväg till livmodern genom äggledarna. Möter äggcellen en spermie i äggledarna eller i livmodern kan det leda till att man blir gravid.