Jag har sedan några år tillbaka haft en del problem med magen. Jag upplever att det har att göra mycket med ångest och mental stress.
Jag har själv experimenterat med kosten för att hitta det som passar mig bäst ( upplever att vården inte hjälpt mig utan bara viftat iväg problemet).
Jag kan känna mig väldigt gasig ibland och blir ofta uppsvälld. För det mesta kan jag kontollera gasen och när jag pruttar men ibland känns de som att gas läcker ut lite. På sistone har jag dessutom märkt att de ibland finns lite bajs i underkläderna efter att jag gjort nummer två fastän jag torkat noga. De är inte mycket (ibland lite missfärgning, men oftast så att man kan skrapa bort/torka bort det och att lite hamnar på toapapper, alltså inte mycket) och jag förstår ju att de kan bero på om underkläderma sitter tight, men ändå.
Är detta vanligt? Jag är väldigt stressad över detta, vilket jag vet skapar en ond spiral som inte gör problemet bättre. När jag tänker mer på det händer de mer eftersom jag blir mer uppmärksam och stressad och magen mer i obalans. Jag vet att det bästa vore att söka hjälp direkt men jag tycker att de är skämmigt och det är inget som sker hela tiden + att vården inte tagit magproblemen så allvarligt tidigare.
Vad är ert råd? Borde jag va lika orolig som jag är? Finns de nåt jag kan göra själv? Orolig mage

Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej,
Jag är jätteledsen att du inte har blivit tagen på allvar då du har försökt få hjälp för dina magproblem, och jag önskar verkligen att det inte var så. Tyvärr finns det en enorm lucka i kunskapen om vad som orsakar magproblem, och det man oftast får höra är att man skall "äta mer fibrer så löser det sig", vilket definitivt inte stämmer i alla fall. Jag förstår också den skam du själv upplever över problemet och att det blir svårt att tala om ens med sjukvårdspersonal då det känns så pinsamt och "smutsigt". Det du skall komma ihåg är ändå att du aldrig behöver cencurera det du säger till läkare eller sjukvårdspersonal för att de inte skulle klara av att höra sanningen, de talar om avföring alla dagar med patienter och det hjälper ingen att försöka linda in det i andra ord. Tvärtom så underlättar det för läkarna att förstå dina problem och hur mycket det faktiskt begränsar dig om du säger exakt som det är.
Jag har tyvärr svårt att ge dig några exakta råd utan att ha möjlighet att tala med dig och ställa frågor. Du skriver att glutenfri kost fungerar bättre för dig, vilket antagligen är sant eftersom ganska få magar klarar av den mängd vitt vetemjöl som äts idag. Du skriver att du blir gasig och uppsvälld, men hurudan är konsistensen på din avföring? Hur ofta har du diarré/förstoppning? Har du märkt att det skulle finnas slem i din avföring? Det att du hittar spår av avföring i dina underkläder känns säkert ångestfyllt, men jag tror inte att det behöver vara ett bestående problem bara man skulle lyckas lösa det primära problemet. Och precis som du skriver så är det ett problem då man börjar oroa sig och stressa över någonting eftersom det då lätt leder till att magen blir orolig och lös och att man då har svårare att kontrollera tarmen.
Jag vet ju inte vilka prover som tagits på dig och hur du har blivit undersökt, men jag tycker absolut att du skall uppsöka en läkare pånytt tills du får hjälp. Det är viktigt att de t.ex. tar avföringsprover för att utesluta inflammatoriska tarmsjukdomar, men också att du testas för celiaki, laktosintolerans o.s.v (alltid visar inte proven att man har laktosintolerans men man kan ändå ha problem med mjölkprodukter, så OM du inte har testat det så försök att äta helt laktosfri kost under några veckor och se om det är någon skillnad.) Det kan också vara bra om du för matdagbok där du skriver upp vad du äter och hur du mår, det kan göra det lättare att se samband på längre sikt. Tyvärr är det oftast inte så lätt att man skulle hitta "boven" direkt då det gäller magen, och det är ganska ofta så att man ibland klarar av att äta vissa saker och andra gånger inte - det gör hela processen med att utesluta olika födoämnen väldigt utdragen och tråkig.
Min förhoppning är att du skulle träffa en läkare som tar dina symtom på allvar, och som skulle remittera dig vidare till sjukhuset så att du fick bli ordentligt undersökt. Precis som du skriver så är det redan vår, och under sommaren brukar allt stå lite stilla, men din plan kunde vara;
- att ringa till IBD-skötaren vid vasa centralsjukhus (du hittar kontaktuppgifter om du googlar på IBD-skötare + vasa). Du kan förklara att du inte ännu har någon remiss dit, men beskriva dina problem och fråga hur du skall bära dig åt för att få en remiss. Kom ihåg att denna skötare har hört allt som finns att höra om avföring så det finns absolut ingenting som hon upplever som äckligt eller "för mycket info".
- att ringa till din hvc (t.ex. på sensommaren om du inte hinner nu) och boka en läkartid. Kräv att de tar tester eftersom det inte är hållbart att det fortsätter som det gör just nu. Du behöver få kontakt med en läkare som kan hjälpa dig, och t.ex. vid inremedicinska på sjukhuset har de mycket erfarenhet om liknande fall.
- Om du har problem med att du ofta har diarré, och speciellt vid tilfällen då du är stressad; testa att ta Lopex, Imocur eller Imodium. (alla dessa har samma verksamma ämne, Loperamid) Medicinen får köpas utan recept från apoteket och Imodium säljs i stort sett över hela världen. Loperamid gör tarmens rörelser långsammare och minskar vätskan i tarmen så att man inte har diarré. Den skall dock enbart användas tillfälligt, t.ex. om du skall på utflykter eller liknande där du inte "får" bli dålig. Det finns också Imodium som samtidigt kan minska på gasbesvären. Men obs, detta är inte en långsiktig lösning eftersom Imodium inte botar ditt problem, men det kan hjälpa dig att leva lite "normalare".
Och det kanske viktigaste just nu; DU skall inte skämmas eller känna att du måste tiga om dina problem. Dels är du långt ifrån ensam och dels så är det INTE DITT FEL att du har problem med magen. Om människor skulle bli obekväma eller tycka att det är förfärligt om du talar om dina magproblem så säger det betydligt mer om dem än det gör om dig, så låt inte dina magproblem bli en mörk hemlighet som du tiger om utan berätta för dina närmaste så att de vet och har en möjlighet att förstå.
Och skriv in på nytt om någonting känns oklart.
Många kramar,
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar