Har jag ortorexi?

Hej!

Först: underbart att vi kunde ge dig nya perspektiv och få dig att tänka i nya banor - det är det vi finns här för <3 :D

Men vännen, nu har vi inga tvivel på det här perspektivet: nu låter det nog absolut som att dina tankar stämmer väldigt väl in på kriterierna för en ätstörning. Ätstörningar handlar inte alls enbart om hur mycket man väger (tex om man började som överviktig eller underviktig), hur mycket man gått ner eller hur man äter och tränar, utan om TANKAR. Vilken inställning man har till mat, träning, sin kropp och vilka krav man har på sig. Det är vissa väldigt skadliga och farliga tankar som är den gemensamma nämnaren för alla ätstörningar! Och du har flera av dem! Det är skuldkänslorna du känner, att du förhindrar dig själv från saker du vet att du skulle må bättre av (tex tillräckligt med näring) eller försöker tvinga dig själv till saker som du vet är skadliga (tex att spy upp mat) med mera som visar att dina tankar nu inte alls är bra. Som visar att du tänker ätstörningstankar.

Du verkar dessutom nog vara medveten om det själv, du VET det här. En del av dig vet att du nu har en ätstörning! Det är det allra, allra viktigaste här: håll fast i den här insikten och din instinkt om att det här inte är bra eller normalt eller hälsosamt.

Så nu är nästa steg att berätta för någon som kan hjälpa dig att komma ifrån de här skadliga tankarna och hitta nya, hälsosamma tankar. Det här brukar absolut inte vara sådant som man klarar av på egen hand, utan man behöver få hjälp med det! Det riktigt farligaste med ätstörningstankar är att de spinner iväg så långt med en själv att man inte längre kan se SJÄLV vad som är normala och onormala tankar, inställningar, värderingar och känslor - man blir liksom förblindad eller ser världen genom ett par förvrängande glasögon. Tankarna hjärntvättar en själv till att tro att de är normala och korrekta. Men andra har fortfarande verklighetskoll och ser när dina tankar bär iväg med dig mot det helt overkliga och sjukliga hållet. Har de utbildning vet de dessutom hur de ska hjälpa dig att hitta tillbaka, vilka metoder och redskap de ska använda för att få dig att återgå till "normaltillståndet" när det gäller tankarna. Visst kan de hjälpa rent praktiskt med det fysiska och med ätandet, men tillfrisknandet ska framförallt ske mentalt, alltså i tankarna, och det är där de är till störst hjälp.

Vem kan du prata med? Vad tror du om mamma och pappa? Hur är det med skolans kurator? Din kommun hör även till K5 där de har en gemensam mottagning där även du skulle kunna få hjälp, läs mera här http://www.kfem.fi/index.php/psykosociala-enheten.html. Och så finns Fredrikakliniken i Jakobstad. Det skulle vara jättebra om du ringde dit och funderade lite med dem! Berätta ärligt om hur du har det, och så kan de hjälpa dig att få hjälp. https://www.sochv.jakobstad.fi/?use=publisher&id=9168

Snälla, ta oss på allvar nu och gå och prata med någon. Man måste inte ha gigantiska problem för att prata med någon - även om du skulle känna att dina problem inte är så farliga så är det ändå bra att prata med någon om dem. Du är absolut värd att få hjälp, oavsett hur lite eller mycket dåligt du tycker att du mår. Prata, vännen! Berätta!

Stooooooooooooooooooooooooooor kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam,

hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna