Fast för snatteri - vad händer nudå?

Hej Du som gjorde ett misstag!

Nu har jag skickat din fråga både till Emma, som ska hjälpa dig med den emotionella delen av din fråga, och till poliskonstaplarna Johanna och Robert, som ska svara på de juridiska och polisiära frågorna du har. Så svar kommer förhoppningsvis så snart de bara hinner. Tills dess: håll ut och minns att du är bara människa. Alla människor gör ogenomtänkta dumheter och misstag ibland! <3

Hälsar ungdomsinformatören Liselott

Hej!

En lång fråga är värd ett långt svar! Här nedan följer rätt många och långa juridiska upplysningar på din fråga från en poliskonstapel, kanske mycket mer material än vad du egentligen frågade efter. Att du mår dåligt efter det som inträffat låter jag delvis bli att försöka förklara och överlåter nästan den delen helt till någon annan utbildad inom psykologi och som därmed bättre kan ge dig förklaringar på varför du känner som du gör. Jag kan väl dock säga så pass mycket om den känslomässiga biten att det förmodligen är ganska friskt att känna ånger efter ett begånget brott! Att du även erkänner att du gjort fel och inte kommer med bortförklaringar skall du ha beröm för!

I strafflagens 28 kapitel står i tredje paragrafen följande om snatteribrott:

"Om stölden, men hänsyn till den tillgripna egendomens värde eller andra omständigheter vid brottet, bedömd som en helhet är ringa, skall gärningsmannen för snatteri dömas till böter. Försök är straffbart."

Enligt vår böteshandbok så kan böter för snatteri ges i de fall där värdet på den stulna egendomen inte överstiger 450 euro. Är priset högre så anses fallet vara den grövre brottsrubriceringen stöld. Då kan polisen inte längre själva utdela bötesbestraffning utan då går ärendet vidare först till förundersökning för att sedan så småningom hamna hos åklagaren för åtalsprövning. Om åklagaren då beslutar att föra ärendet vidare så blir det domstolsbehandling med antingen då också ett bötesstraff eller i värsta fall fängelse som påföljd.

Det som också inverkar på ifall det är fråga om snatteri eller stöld, är tillvägagångssättet. Om gärningsmannen har påvisat planenlighet eller yrkesmässighet genom att t.ex. ha använt sig av sådan utrustning som underlättar egendomsbrottslighet (verktyg för avlägsnade av alarm, specialtillverkade väskor, kläder eller dylikt), så kan brottet anses vara stöld fast värdet på egendomen är under 450 euro.

Ett fall med stöldgods till billigare summa än 450 euro kan också klassificeras som stöld i det fall att personen har ett förflutet med stor mängd snatterier inom kort tid.

Jag skall härnäst försöka definiera skillnaden mellan försök till snatteri och snatteri. Ett försök till snatteri kan t.ex. vara att man avlägsnar en alarmanordning från en produkt i avsikt att senare föra ut varan från butiken utan att betala för den. Sedan kanske man gömmer varan i sin väska eller i fickan, ännu på insidan av butiken. Butiksväktaren eller någon från personalen uppmärksammar händelsen redan innan förövaren har gått förbi kassan och gripandet sker inne i affären, redan före man tagit sig så långt som till kassan. För att gärningen skall uppfylla brottsrekvisitet för försök till snatteri, så räcker det troligen med att man avlägsnar en alarmanordning från en vara. Varför skulle man göra det om inte avsikten har varit att stjäla? Det är ju också förstås redan i sig ett brott ifall man söndrar en alarmanordning och man kan då bestraffas för lindrig skadegörelse eller det grövre brottet skadegörelse beroende på värdet på anordningen utan att man döms för försök till snatteri.

Vid ett helt och hållet uppfyllt snatteribrott så skall man istället ha passerat kassan / butikens alarmportar utan att betala för produkten. I de flesta matvarubutiker så har de alarmportarna vid kassan. Passerar man då kassalinjen med obetalda varor och blir gripen i butikens aula, så har man gjort sig skyldig till normalt snatteri även om man inte ännu gått ut genom ytterdörren.

Polisen kan ge en strafforder (= böteslapp) för snatteri i enkla och klara fall. Ett förnekande från gärningsmannen betyder inte att polisen inte kan utfärda bötesstraff. Bestrider gärningsmannen ärendet skall dock polisen anteckna om detta på böteslappen och skriva en motivering till detta given av gärningsmannen. Om en gärningsman bestider en strafforder, så ligger det ännu på dennes ansvar att själv inom sju dagar överklaga straffordern till åklagarämbetet. Annars fastställs böteslappen av åklagaren utan att det utförs vidare undersökningar i ärendet. Överklagar gärningsmannen en strafforder till åklagarämbetet, så begär åklagaren att förundersökning. Av materialet, så som förhörsprotokoll och insamlat bevismaterial, så görs ett förundersökningsprotokoll av vilket åklagaren bedömer ifall det skall väckas åtal och föras till domstol eller inte.

I ett fall som avgörs med strafforderförfarande skall det finnas säkra bevis, annars är ju fallet inte enkelt eller klart, och då bör istället ärendet genomgå en grundligare förundersökning istället för strafforderförfarande. T.ex. kameraövervakning från butiken eller ett sanningsenligt vittne som sett gärningen, är bra bevis i ett snatteriärende och det är nog helt tillräckligt för så pass summarisk förundersökning som strafforderförfarande. Det borde ju i sig vara tillräckliga bevis om man vid gripandet bär på sig egendom som man inte kan redogöra för hur man kan ha dessa saker med sig, t.ex. kvitton för att man på laglig väg skaffat sig varan.

En strafforder kan inte ges ifall målsägande (= den skadelidande) inte samtycker till det. Om samtycke till strafforderförfarande inte erhålls, så skall i stället som ovan nämndes göras förundersökning i ärendet och då går ärendet så småningom vidare till åklagaren och åtalsprövning. För att strafforderförande skall kunna tillämpas i ett snatterifall, så krävs alltså att målsäganden yrkar på straff åt gärningsmannen. Snatteri, och även försök till detta brott, är bägge så kallade målsägandebrott vilket i korthet betyder att polisen inte kan / får utreda ifall målsäganden inte har straffyrkanden.

Då polisen delgett en strafforder så får åklagaren saken till känna. Ifall gärningsmannen inte inom sju dagar meddelat sitt misstycke till bötesförfarandet, så fastställer åklagaren straffet. Därefter är fallet avslutat. Åtminstone ifall gärningsmannen är vuxen. Är man ung person under 18 år, så får socialen också vetskap om vad som inträffat och det kan hända att socialen eventuellt vidtar egna utredningar.

Du som författat denna fråga undrade ifall det görs ytterligare utredningar om just dig. Ifall fallet varit så pass klart att det avgjorts med böter på händelseplatsen, du redan är vuxen och 20 år och du inte har överklagat fallet inom utsatt tid och dessutom redan betalt bötern, så blir det nog inte fler utredningar om ditt fall. Om du dock lämnar böteslappen obetald, så kan det hända att polisen så småningom kommer hem till dig, knackar på dörren och överlämnar en kallelse åt dig att infinna dig vid tingsätten för att förklara varför du inte betalt den böter du fått.

Polisen har för övrigt tystnadsplikt. Om gärningsmannen är myndig, så utlämnas inte uppgifter om dennes gärningar ens till närstående familjemedlemmar, så du behöver inte oroa dig för att händelsen kommer till din familjs kännedom. Om du inte själv berättar om det förstås. Några brev hem på posten för ett fall som avgjorts med strafforderförfarande och som inte därefter överklagats av dig, behöver du inte heller vara rädd för att det skall dimpa ner i din brevlåda. Däremot, om det skulle blivit fråga om den längre processen förundersökning, så kan det hända att det så småningom skulle ha kommit hem en kallelse till att infinna sig på polisstationen för förhör. Senare, om det skulle ha blivit en domstolsbehandling av fallet, så skulle det också kommit hem en stämning. Men om du redan godtagit att du fått böter och dessutom redan betalt den, så behöver du inte vara rädd för att det kommer hem post åt dig.

För ett fastställt snatteribrott lämnar det nog faktiskt i motsats till vad du antog en prick i protokollet. Alltså, det blir ett märke i brottsregistret! Så här på rak arm kan jag inte säga för exakt hur länge denna belastning lämnar synlig, men i och med att det är ett så pass lindrigt brott som snatteri för vilket man inte kan få grövre straff än böter, så gissar jag på endast några år.

I dagens läge så är det ganska vanligt att en arbetsgivare eller en utbildningsinstans kräver ett utdrag för att man skall kunna få en anställning eller bli antagen till en skola. Det beror väl lite på hur pass ansvarsfullt arbete man söker eller typ av utbildning (t.ex. Polisyrkeshögskolan är noga med att man har ett fläckfritt förflutet för att man skall kunna få en studieplats där). Vid bl.a. arbete med barn så är det mycket vanligt att arbetsgivaren vill se ifall man är en laglydig människa innan anställning. Tyvärr kan din snatterigärning alltså komma att påverka din framtid i just val av utbildning eller arbete. För några års tid åtminstone tills anteckningen preskriberats. Jag tror inte att det dock kommer att sätta käppar i hjulet för val av bostad.

En arbetsgivare har om jag förstått rätt inte rätt att själv begära ut ett utdrag ur straffregister för att kolla upp en blivande anställd - inte ens med fullmakt från den som söker tjänsten - utan intyget ges endast till vederbörande. Ett utdrag om brottslig bakgrund ges av Rättsregistercentralen.

En sak som påverkar storleken på en böteslapp för snatteri är värdet på den stulna egendomen. Du skrev att du hade medfört varor för strax över 100 euro. Normala antalet dagsböter man ger i det fallet är 14 stycken. Antalet dagsböter stiger vid mer värdefulla stulna föremål och tvärtom sjunker om det är fråga om en mer ringa grej.

Polisen utreder också vid utfärdande av en strafforder för snatteri ifall man inom ett år har tidigare egendomsbrott. Varje tidigare snatteri- / tjuveribrott inom ett år, höger antalet dagsböter med två dock så, att antalet dagsböter höjs med högst 20 utöver det gärningen i och för sig medför. Detta att straffet blir hårdare ifall man har tidigare snatterier kallas för straffskärpningsgrund.

Om gärningsmannen vid ett snatteribrott har skadat den stulna produkten så pass att den inte längre är i försäljningsdugligt skick, så kan även varans pris läggas till böteslappens slutsumma ifall gärningsmannen inte har pengar att betala bort den skadade produkten med. Just det här kan också komma på fråga ifall gärningsmannen inte grips direkt efter gärningen utan redan har hunnit göra sig av med stöldgodset. Detta har också ett finare juridiskt namn; förverkandepåföljd.

Det sista som jag kommer på som inverkar på en strafforders slutsumma är inkomsterna. Tillsvidare är det minsta penningbeloppet per dagsbot sex euro. Polisen kontrollerar senaste fastställda beskattning för att ta reda på dagsbotens penningbelopp. Ifall man har försörjningsskyldighet (minderåriga barn eller maka / make som man försörjer), så får man avdrag.

Även fast jag tillsammans det finska juridiska systemet dömer din snatterigärning som felaktig, så tycker jag inte att det är frågan om en gärning som du helt skall gräva ner dig över. Var och förbli en första och sista gångs förbrytare så skall du se att skammen nog så småningom går över. Som jag nämnde i inledningen gläder det mig att du erkänner att du gjort fel och att du insett att väktare och polis bara gör sitt jobb och att du valde den linjen att samarbeta för att få fallet utrett. Tummen upp för den delen!

Hälsar poliskonstapel Johanna

Hejsan! Det var öppet och ärligt berättat, redan det tror jag att kan hjälpa dig med att komma över incidenten. Just genom att berätta hur du ångrar det skedda och att du inte vill utföra det igen. Skammen fungerar som ett redskap som hjälper oss att skilja på vad som är rätt och fel, och den brukar avta när man får mer distans till händelsen. Men att älta det skedda hjälper dig inte vidare som du har märkt. Du kan påminna dig själv om att du verkligen inte vill göra något liknande igen. Vi gör alla misstag av olika slag, men vi kan lära oss något av dem och göra annorlunda framöver. Det kan kännas besvärligt om det är en liten ort där alla känner alla. Hur många som märkte eller vad de tänkte kan du inte exakt veta. Du vet själv vad du gjort och inte gjort, det är huvudsaken. Känslan av att andra kanske nu ser ner på dig eller dömer dig kan du försöka komma ifrån genom att bevisa motsatsen, att du inte gör om något liknande. Ditt samvete arbetar och du kan hjälpa dig själv vidare t.ex. genom att visa dina goda sidor.

Hälsar psykiatriska sjukskötaren Emma