Alkoholist pojkvän

Hej!
Vad bra att du tar kontakt, det är viktiga saker du funderar på.
Kortfattat är det väldigt svårt att få någon att ”söka hjälp” eller att ta tag i sitt mående om personen själv har uppe en mur och är motvillig för detta. Man kan stötta och visa att man finns där, man kan berätta om sin oro (eftersom den är befogad och den finns där), man kan berätta om vilka stöd det finns ifall personen skulle vara redo att gå till någon annan (professionell) och prata osv. MEN det viktigaste är att komma ihåg sig själv och känna efter vad man själv behöver för att må bra. Du behöver också sätta dig själv och dina behov först.

Vi har alla olika sätt att hantera känslor etc. Tyvärr är det många som ser alkoholen som ett verktyg. Det kan för stunden kännas lättare att hantera eller fly från känslor. Detta är ju dock inte hållbart i längden tyvärr, känslorna försvinner inte bara för att man försöker fly dem. Jag förstår därför att du har en oro!

Ibland kan det vara svårt att öppna upp för någon som är ”för nära” en själv. Då kunde det vara ett alternativ att gå till någon professionell och prata (som du redan tipsat honom om), det kan kännas som ett stort steg men det brukar oftast gå ganska smidigt då man en gång bestämmer sig för att testa på det.

Med det sagt så har du ju verkligen gjort vad du kunnat för att stötta honom, med tanke på att du tagit upp att han kanske psykolog eller kuratorn. Man kan tyvärr inte ändra en annan person, denne måste själv komma fram till hur den vill leva sitt liv och hur personen tar hand om sig själv. Så jag vill påminna dig om att komma ihåg att ta hand om dig själv också, att vara tillsammans med någon som kanske inte mår så bra/dricker mycket tar mycket energi av en själv. Det är viktigt att man inte sätter sina egna behov och känslor åt sidan för den andras behov och känslor. Kom ihåg att själv prata med någon du litar på om du känner en oro och behöver stöd!

Sköt om dig och hoppas att situationen lättar!
/Kristian på USM rf.