allt ihopsatt på engång

Hej ostronsås!

Nu ska vi ungdomsinformatörer ta och svara! Förlåt för att du måsta vänta, men det är så himla rusning här just nu, massor med frågor, massor av texter till infosidorna som ska skrivas och så en massa administrativa uppgifter. *svettas*...

Okej, så ibland är livet jobbigare. Det går i vågor, men ibland är det som om vågorna skulle komma från alla håll och kanter, så att det blir bråttsjö som ute på havet och den lilla båten man sitter i vet inte vartåt den ska luta. Oftast är det ju inte bara en sak man har problem med, utan många. När du skriver "nå, he hör it hit men..." så är det kanske eventuellt så att det visst hör hit, att det är många saker som spelar in. Och resultatet av sådana korsvågor är att man känner sig åtminstone förvirrad, uppgiven och vilse, ofta också utmattad, bortråddad, ledsen och orkeslös. Eller ännu värre. Och då tar man till olika metoder för att försöka liva upp det - oftast kortsiktiga metoder man nog vet att inte är speciellt smarta, som att tröstäta eller försöka sova bort livet. Kanske är nu ditt supande och viljan att skada dig själv sådana metoder? Som du VET att absolut inte är bra för dig, men i brist på bättre idéer. Eller kanske inte i brist på, utan kanske det vanliga: om allt känns tungt, så har man inte ORK nog att ställa saker i ordning och rycka upp sig, göra vettiga och hälsosamma saker för att få ordning på livet och börja må bättre. Det är tungt att ha det jobbigt.

Så vi har några råd, både baserade på egna erfarenheter efter vågiga perioder i livet och på tex utvecklingspsykologi.

Ta och försök sätta till pappers vad det riktigt är som är på tok i ditt liv. Det kan vara lite svårt att sätta fingret på de olika sakerna som drar ner dig och är jobbiga, men försök skriva ner både smått och stort. Ofta hjälper det jättemycket att bara sätta ord på problemen eller känslorna och se dem svart på vitt. Då är det också mycket lättare att ta tag i dem ett och ett och försöka göra något åt det. Enklare att börja med småsakerna, som redan bara att man har det råddigt i sitt rum eller ligger efter med läxor. Men när man klarat av de små sakerna känns det ofta redan mycket bättre, man känner sig belönad och nöjd och dessutom liksom lösgör energi för att ta itu med de större sakerna. Ibland kan man till och med förstöra listan på problem, tex bränna upp den 8försiktigt med elden sedan ;) ), för att få dem utanför sig själv, förstöra dem symboliskt. Problemen försvinner inte, men man kanske får en känsla av kontroll och just att få dem utanför sig själv - så behöver du inte skada dig själv för att försöka få kontroll över situationen.

Hitta de där grejerna som du får energi av och blir glad av. Nu så försöker du kanske supa och festa för att bli glad och tänka på annat. De kanske funkar i början av kvällen, men det falska och svekfulla med alkohol är att den så småningom bara FÖRSTÄRKER det man redan känner. Allt känns bara starkare och värre och det man försökt trycka ner kommer bubblande upp som ur en stockad vessabytta. Plus morkkisen, den moraliska ångesten, man får efteråt, eftersom man oftast gör dumheter i fyllan eftersom man tappar självbehärskningen. Så att försöka dränka sina sorger funkar bara för en liten stund, någon timme, men sedan blir det bara dubbelt värre, om inte 50 gånger värre om något riktigt illa händer. Detsamma gäller att skada sig själv, det lättare bara för någon sekund, någon minut, men sedan skriker den inre rösten åt en så hårt om hur fel det var att man inte slipper undan sig själv.

Så vad njuter du av att göra? Du kanske säger "inget... allt är skit..." nu, men tänk efter. Vad gillade du att göra för tex några år sedan? Någon motionsform? Något handarbete? Något pyssel? Någon musikstil, TV-serie...? Tänk så långt tillbaka som lågstadiet. Kanske ni fick prova på något någon gång som du tyckte var jättekul och intressant och givande. Försök göra det igen. Med öppet sinne och positiv inställning - för såklart, besluter du att inget kommer att funka och allt är skit, så kommer inget att funka och allt är skit. Poängen är i alla fall att du nu ska fylla ditt liv med små och stora saker som du tycker om att göra, blir glad och inspirerad av, kan skratta av, kan dela med kompisar om du vill eller göra helt ensam om du vill. Då får du energi och då är det inte lika svårt att inte fara ut på lördagskvällen och göra om samma dumma saker som förra lördan. Säg att du tex tycker det är ljuvligt roligt och avslappnande att sitta och virka mormorsrutor framför någon "färdigskrattad" komediserie som du kan se säsong efter säsong av. Ge det en chans.

Har du en chans att vara borta ett par helger, som typ fara till sommarstugan med en kompis och bara äta gott (inte dricka), läsa gamla kioskromaner och titta på havet? Du inte bara slipper undan alla "måsten" från gänget då, utan får också paus från livet. Kanske använder du pausen till att stänga hjärnan för ett par dagar och bara VARA, eller så får du tid till att tänka igenom hurudant liv du vill ha och hur du ska få det dit.

Prata också gärna med någon. Någon som lyssnar, stöder, förstår, tröstar och bara låter dig vara den du är. Det kan vara mamma (mammor kan vara mer förstående än vad man brukar tro om dem), kanske en kompis mamma, kanske en äldre kusin, kanske en fotistränare eller bildkonstlärare du har förtroende för - eller kuratorn eller annat proffs. Att berätta för någon annan är också att sätta ord på problemen och känslorna och ofta är det faktiskt man själv som plötsligt ser hur man ska lösa problemen - bara för att man talade högt om dem. Denna någon kan också påminna dig om att du inte behöver kräva så mycket av dig själv, inte vara så perfekt för att duga, inte kämpa så hårt med allt. Ibland behöver man någon som säger "hördudu, nu börjar du gå för långt i tankarna igen, nu barkar det utför igen", en förnuftets röst liksom.

Försök med de här grejerna. Och som sagt, påminn dig själv om de där metoderna som verkar så enkla och snabba, men som ger bara mera problem än hjälp. Det är jättelätt att kräva för mycket av sig själv, bli arg och besviken på sig själv, svika och skada sig själv och vara olycklig - det är tyngre att försöka tycka om sig själv som man är och vara snäll med sig själv. Men det ger tusen gånger mera inre lycka!

Stoooor kraaaaaam

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna