Är detta normalt?

Hej, och tack så mycket för din fråga!

Du tog upp dina tankar om döden och det faktum att du har haft många tankar om dina nära och käras död sedan du var barn. Du skrev att du ibland nästan önskar att folk i din närhet skulle dö. Du lät förvånad över dina egna tankar och undrade varför du skulle önska dig sådana saker. Du delade till och med med dig av en rädsla för att vara en psykopat.

Först och främst vill jag påpeka en sak om hur du förklarade detta i din allra första mening. Du sa att du hoppades att något skulle hända eller att någon skulle dö. När det presenteras på detta sätt så börjar jag fundera ifall tankarna kring döden egentligen handlar mera om att döden skulle föra in något större än vardagen i ditt liv, än att du på riktigt önskar att någon vore död. Ett dödsfall skulle innebära något som skulle bryta de välbekanta mönstren och känslorna, och ta det som du hittills lärt dig om livet till en ny nivå. Ett dödsfall, trots att det är hemskt, kunde kanske tillföra något nytt och överraskande i ditt liv som du kanske inte har upplevt tidigare. Så är det månne en sån upplevelse överlag som du söker?

För det andra kan jag trösta dig med att döden som ämne är en av de mest traditionella filosofiska frågorna, som diskuterats flitigt i filosofin och från olika vinklar om och om igen genom historien. Så det pratas mycket om detta, och det är till och med bra för människor att vara medvetna om döden så att vi också kommer ihåg att ta vara på livet. Döden och att tänka på den kan i vissa fall till och med få en person att finna mer mening i nuet. Att tänka på döden kan som bäst också få en person att förstå tidens begränsningar och genom detta få personen att leva mer fullt ut.

Du sa att du har haft tankar kring dina nära och käras död sedan du var barn och att du har önsketankar om att dina nära och kära skulle dö. Jag fick dock inte intrycket av din text att du verkligen skulle vilja något ont för dina nära och kära. Tvärtom! Du sa själv att du är en empatisk person och att du oroar dig på kvällarna om dina nära och kära inte mår bra. Att tänka på en närståendes död kan ibland också verka på hjärnan på ett sådant sätt att man genom detta förstår sina egna känslor gentemot de närstående bättre. Med hjälp av att tänka på döden får dina relationer någon form av ramverk, så att du förstår hur viktig personen är för dig vid varje given tidpunkt? Kan det vara något sånt här? Men du behöver heller inte oroa dig även ifall du inte själv känner igen dessa tankar. (Empatiska människor kan ibland ha överdrivna skuldkänslor, så man kan känna att man har gjort något fel utan någon anledning alls.)

Har jag rätt i att du inte har mött döden i din riktigt nära krets än? Jag vet ju inte hur nära du var släktingen som dog? Döden kan inte riktigt förstås förrän den faktiskt händer nära en, eller på ett sånt sätt så det direkt påverkar en.
Just nu handlar det kanske mera om de bilder och tankar ditt eget sinne producerar. På samma sätt som människor kan ha andra liknande fantasier som de drömmer om, skulle de inte nödvändigtvis vilja att de skulle gå i uppfyllelse och skulle inte försöka genomföra dem i praktiken. Dina tankar om döden är bara tankar, så de är inte skadliga. De är inte samma sak som handlingar.

Kan det också vara så att ditt sinne nu längtar efter närhet och att du själv nu skulle längta efter lite extra uppmärksamhet, som du skulle få när något hemskt hände? Eller saknar du extrema känslor och längtar efter att få upplever sådana? Är du kanske en teatralisk person och upplever olika känslor på djupet, och därför också skulle kunna tycka om ifall du kunde få chansen att sörja spektakulärt? Lite liknande som hur det är vanligt att människor föreställer sig exempelvis sin egen begravning och blir rörda, även om personen verkligen inte vill dö – tvärtom!

Att möta döden i sitt eget liv och att fantisera om liknande saker kan hjälpa till att förbereda sinnet för att möta saker som fortfarande är okända. Lite som att tänka på döden kan öva dig att bli mera ”van” med att hantera saker som i verkligheten skulle få dig att må dåligt.

Kom ihåg att tankar bara är tankar, så låt dem komma och gå. Fastna inte i dem. Du behöver inte lägga så stor vikt vid dina fantasier. Som du själv sa så har du ibland önsketankar om att dina nära och kära ska dö, men i verkligheten skulle du sörja om det hände. Tankar och verklighet är ofta lika långt ifrån varandra som teori och praktik.

Ibland kan vissa människor till och med lida av tvångstankar, som till exempel kan inkludera starka tankar om att skada andra människor. Ändå vill de egentligen inte skada någon och skulle aldrig göra det. Om du tvångsmässigt tänker på något och det orsakar dig mycket oro, kan det vara ett tvångssyndrom. Inget i din beskrivning ger dock anledning att misstänka något sådant. Gör inte dina tankar till ett problem. De har ju inte heller varit något problem för dig som barn, när du kanske var mindre medveten om att du tänker så här.

Psykopati, å andra sidan, är en karaktärsstörning. Psykopater saknar t.ex. förmågan att känna empati helt och hållet. De arbetar t.ex. beräknande, självcentrerat och samvetslöst. Om du var en psykopat skulle du förmodligen inte ens ifrågasätta dessa tankar och önskningar kring döden. Så var helt lugn i denna fråga. Men om ärendet börjar störa dig mer och orsakar oro kan du vända dig exempelvis till kuratorn på din skola om saken. Ofta hjälper det redan att säga dina tankar högt.

Förhoppningsvis var detta svar till hjälp!

Kram, Stinke