Ärr och självskada

Hejsan!

Det är en jättebra och vettig fråga som du ställer, så tack för att du skrev in den. :) Som du redan lite gick in på i din fråga så är det effektivaste sättet att sluta med något man är beroende av att man hittar en INRE motivation till att sluta, eller i alla fall försöker hitta en.
Jag vill också passa på att säga att oavsett hur dina kompisar har reagerat på vetskapen om att du skadar dig ibland så tycker jag är det jättebra att du kunnat prata om det med dem. Då kan du också prata med dem i fortsättningen om känslor och sånt, för att temat redan är öppet, och de kan också vända sig till dig med intima saker för att du gjort det till dem. Det visar på fin tillit till varandra, så försök att komma ifrån ångern över att de vet.

Jag ska här lista lite olika orsaker till att sluta:

1.       När det gäller självskadebeteenden så är den vanligaste orsaken varför man gör det för att man försöker hantera svåra känslor, för att man försöker ”ladda ur” känslor och så vidare. Därför kan det till en början kännas belönande, som att det ger en något. MEN på längre sikt så kommer de potentiella positiva sakerna som du får ut av det minska, och så har du bara kvar ett beteende som är destruktivt och svårt att sluta med. Det är då mycket bättre att hitta ANDRA sätt att hantera sina känslor på, som inte är så skadliga. För det FINNS andra sätt, som i det långa loppet är mycket mera hållbara och inte skadar dig. Det blir ju liksom onödigt att skada sig om man hittar andra sätt, så varför inte försöka hitta de andra sätten som passar för dig. För de finns!

Saker man kan göra för att hantera sina känslor istället kan vara exempelvis en blandning av följande: Skriva om det man känner, måla, dansa, lyssna på musik eller spela ett instrument, röra på sig såsom att gymma eller springa, meditera, prata med någon, sminka sig, klappa ett husdjur, gråta, slå i en kudde, riva sönder papper, skrika in i en kudde, ta en kalldusch, sjunga, gå i skogen, ha en egen photoshoot för att få fram känslan du känner på en bild, etc... Speciellt det där om att skriva någon typ av dagbok har visat sig vara effektivt när det gäller känslohantering! Faktiskt så visar viss forskning att det inte spelar så stor roll VAD man skriver om, bara man skriver. Helst för hand.

Man behöver inte vara rädd för sina känslor, de kan vara jobbiga ibland, men känslorna i sig kan inte skada en. Bäst är att låta dem rinna genom och observera dem som moln på himlen. Om man försöker jobba emot dem så är det lätt hänt att man bara trycker ner dem och så bubblar de upp igen vid nåt annat tillfälle. Man ÄR inte sina känslor, känslor är något man HAR.

2.       Du nämner ärren, och att du vill sluta till sommaren för att ärren ska blekna och inte synas så bra. Det kan vara bra motivation för att det är så konkret. Även om jag inte tycker att ärr är något som man ska skämmas över så att det börjar begränsa ens liv, så är ju faktum ändå att det kan kännas obehagligt ibland att visa såna saker öppet – att folk ska titta på dem och fundera, eller läsa in saker i din karaktär som inte stämmer bara för att du har ärr. Sånt kan lämna och störa en resten av livet i värsta fall, exempelvis om ärren är synliga i vissa jobb (exempelvis om man har ärr på armarna och börjar jobba inom vården och ska ha kortärmat). Så för att du inte ska få flera ärr och sen i livet börja känna att de begränsar dig så är det bäst att sluta NU. Jag har intervjuat många människor som skadat sig själva (när jag skrev min avhandling om ämnet) och nästan alla av dem tyckte att det var jobbigt att ha ärren i ett senare skede av livet (exempelvis när de fick barn och barnen såg dem), även om de också vartefter accepterade dem mer och mer och kunde leva med dem och se det som något de lyckats överkomma.

3.       Det är alltid farligt att skada sig själv, på grund av att man exempelvis när man är arg och har adrenalin kan råka skada sig själv mera än vad det egentligen var tänkt. Sen finns också risken att man kan få en infektion, och detta kan bli väldigt farligt. Så för att minska riskerna för infektioner och annat farligt är det bäst att låta bli att skada sig. Ifall man känner att man behöver något sorts substitut att göra istället för att skada sig när man försöker avvänja sig så kan man exempelvis hålla is mot området man annars brukar skada, ta en kalldusch, eller rita på huden med tusch/eyelinerpenna (nån penna som inte är vass). Eller något av alternativen som jag nämnde i punkt 1!

4.       Sen som en sista punkt så borde det vara en motivator i sig att du ska börja må bättre. För du vill ju må bra, right? :) Du förtjänar att få må bra! Och om du känner att du inte mår så bra just nu, eftersom du ibland skadar dig, så skulle det vara bra om du exempelvis sökte hjälp för att må bättre. Att få må bra är ett skäl i sig själv, något att sträva efter. Att prata med exempelvis kuratorn kan vara av hjälp. Men för att må bra så behöver man också ta hand om sig själv, äta tillräckligt, sova tillräckligt, motionera i lagom doser, och så vidare. Plus det där med att uttrycka sina känslor på nåt bra vis som vi gick genom i punkt 1.

Jag önskar dig lycka till med att sluta skada dig! Det kommer nog gå. Skriv in igen om du vill.

Kram, Kix