Ätstörningar, självskadobeteende, skilda föräldrar,

Hejsan!

Tack för din fråga, ursäkta att du inte hann få svar innan helgen, antar att du är hos din mamma nu. Hoppas att det ändå har gått okej att fara dit denna gång. Jag hoppas att du inte känt att du behövt skada dig <3

Mitt svar råkade bli jättelångt, men hoppas du orkar läsa det!

Jag undrar först och främst om det finns något skilt som gör att du just nu inte känner dig så bekväm med att fara till din mammas? Är där något i hemmiljön som får dig att inte må bra? Eller kanske jag förstod dig fel, och det är det att byta från en förälder till den andra som är stressande.
Du kan fundera på om du skulle må bättre av att bo bara hos exempelvis din pappa just nu, om det är så att det alltid känns värre hos din mamma. Du är tillräckligt gammal nu för att din önskan också ska tas i beaktan med var nånstans du helst vill vara. Det kan förstås kännas jobbigt för den förälder som man vill vara mindre hos, men inte ska du heller behöva må dåligt. Det går ju att säga att du tycker om dina föräldrar båda lika mycket men att du, om det bara går, vill ta en liten paus en stund med att byta ställe så mycket eftersom du inte mår så bra och det stressar dig just nu. Du behöver lugn och ro om det är möjligt att få det. Sen kan det ju förstås hända att detta på grund av andra orsaker inte fungerar, typ på grund av föräldrars jobbtider etc, men jag tycker nog att du kan prova önska var du själv vill vara.

Om det är något i din hemmiljö hos din mamma som inte är som det ska och som du tror ni behöver utomstående hjälp för att reda upp, tveka inte att kontakta socialen, eller be en utomstående att göra det om du inte vill göra det själv. Ibland pratar folk om socialen som om de var nåt stort och skrämmande som man vill undvika och som att ”de kommer och tar barn från familjen”, men det är nog inte alls så deras verksamhet fungerar. De finns till för att ge stöd i familjer och hjälpa att reda upp situationer som kanske inte är så hälsosamma. Men de jobbar tillsammans med familjen, inte emot familjen, och har barnets/barnens bästa i åtanke. 

Du skriver att du inte riktigt vet varför du mår dåligt. Det är helt okej att du inte vet det, ibland vet man inte. Ibland förstår man det senare i livet, när man inte längre mår dåligt. Men ibland så hittar man ingen orsak, och det är lika okej. Det viktiga är att man tar situationen på allvar och förstår att man behöver hjälp, man ska inte behöva bära på så tunga känslor ensam. Alla har lika stor rätt till att få hjälp med sina jobbiga känslor, oavsett om man vet vad de beror på eller inte.

Jag vet inte om du varit till kuratorn ännu och pratat? Jag skulle rekommendera att du gör det, så du får en avlastning i din skolvardag. Kuratorn har tystnadsplikt och kommer inte berätta något vidare åt exempelvis lärarna.
Ifall Decibel är på besök i din skola i något skede så är det också okej att komma och rycka mig i ärmen så kan vi prata då :) Jag är den med grönt hår.

Jag är ledsen att höra att du ibland mår så dåligt så du skadar dig själv. Som du säkert vet så kan det vara väldigt beroendeframkallande att göra det, så jag önskar att du orkar stå emot impulsen att göra det så gott som du bara kan, så du inte fastnar i det. Orsaken till varför man skadar sig själv är ofta antingen för att få ett utlopp för stora känslor som byggs upp i kroppen och man inte vet vad man ska göra av, eller för att man känner ett behov av att straffa sig själv. Det finns också andra orsaker, men i det stora hela handlar det om att man känner ett akut behov av att få "lätta på trycket". Det är bra om man kan hitta något annat som man kan sysselsätta sig med istället, när impulsen att skada sig kommer. Vi har gjort en lista på saker HÄR, kolla gärna in den listan! :) Kanske vi kan göra en deal att nästa gång du känner att du är nära att skada dig själv så skriver du in hit istället? Kanske hinner impulsen gå om när du skrivit klart. Eller så inte. Men det är värt att testas, att ha en sån lista med saker som man ”måste” göra före man ”får välja” om man tänker skada sig eller kan stå emot.

Det är inte bra att du dricker alkohol, men det tror jag att du nog redan vet. Det är ett annat sätt att skada sig, och speciellt när du är så ung så har negativa effekter på din kroppsutveckling. Det att man dricker för att ”dämpa” känslorna och glömma är tyvärr inget effektivt sätt för i längden blir det bara värre av det. Detta eftersom känslorna inte försvinner någonstans utan bara trycks ner där de sen ”samlas på hög”. Det är bättre att försöka hitta ett mera konstruktivt sätt att få ut det man känner. Att skriva hjälper för många. Det låter kanske lite töntigt, men det är faktiskt sant. Forskning tyder på att det är inte så stor skillnad vad man än skriver, bara man skriver. För hand helst, för då kan man trycka på olika hårt med pennan beroende på vad man känner.

Jag hoppas att du börjar må bättre snart. Ifall du känner att det hjälper att prata anonymt om det du går genom så kan du alltid skriva in hit igen, eller alternativt chatta på Ärligt Talat-chatten. Där har de bland annat en psykolog man kan chatta med vissa tider. Din rubrik nämner också ätstörningar, därför tycker jag att du ska ta kontakt med Livslust-projektet. Du kan fylla i deras kontaktblankett HÄR. De är jättetrevliga :)

Det som jag med säkerhet kan säga är att DET KOMMER BLI ANNORLUNDA, så håll ut <3 Du är värdefull på den här planeten. Du kanske inte känner att du har hittat din plats eller ditt syfte ännu, men det klarnar. Du är så ung ännu, du har många vackra år framför dig även om det kanske kan vara svårt att tro för dig just nu. Börja med att ta en dag i taget nu först, och ta hand om dig själv så gott det går.

Många kramar, Kix