Berätta åt föräldrar?

Hej!

En skolkurator har tystnadsplikt, vilket betyder att kuratorn inte får berätta åt nån vad vi pratat om tillsammans med eleven. Om man har kommit överens om att det är okej att kuratorn säger till nån, t.ex. en förälder eller lärare, är det förstås okej. Det finns dock situationer då kuratorn måste kontakta t.ex. förälder, barnskyddet eller polis och det är om man får uppgifter som kan utgöra hot eller fara för någon, eleven själv eller någon annan. 

Att skära sej eller ha en ätstörning kan vara en fara för eleven själv. För att veta hur vi ska gå vidare diskuterar vi tillsammans. Hur gammal är du? Har det hänt en gång eller många gånger? Har det pågått länge? Vad ligger bakom beteendet (att skära sej eller ätstörningen), har det hänt nåt speciellt? Hur har du det där hemma?

Jag försöker alltid prata med eleven så att vi i samförstånd kommer fram till vad som känns bra. Kanske det känns bättre att eleven själv berättar till föräldrarna? Eller att jag ringer hem? Ibland kanske jag träffar eleven några gånger innan vi kommit fram till hur vi går vidare. I bästa fall och nästan alltid är vi överens om att föräldrarna får veta, men ibland måste jag ta ett beslut som eleven kanske inte är bekväm med. Detta sker dock inte ofta.

Det som jag tycker är viktigt att komma ihåg är att vi vuxna vill hjälpa. Ibland kan man vara rädd för att mamma och pappa blir arga, ledsna eller besvikna om man berättar att man skär sej eller har en ätstörning. Det kan hända att föräldrarnas första reaktion inte blir så positiv, men de är ändå glada att de får veta för att kunna stöda dej.

Hoppas du vågar berätta!

Mvh,
Tanja, kurator