Blod

Hej,

Jag förstår att det är ett problem. Och även om det knappast tröstar dig så kan jag ju konstatera att du är långt ifrån ensam om ditt problem. I nästan alla klasser finns det någon person som börjar må illa och blir svimfärdig då man talar om blod. (Då jag gick i högstadiet och vi talade om olika bodgrupper så var det en kille som svimmade.) Så det är inte alls ovanligt, men likväl är det ju problematiskt.

Som med många andra saker då det gäller fobier så blir det ju en sorts ond cirkel, där man blir så rädd för själva rädslan - eftersom den orsakar problem, att det till slut är mer rädslan i sig som är skrämmande - och inte så mycket blodet (eller vad det nu var man var rädd för från början.) Risken är ju alltså att du tänker så pass mycket på hur rädd du är att svimma eller att börja må dåligt då man talar om blod, att det till slut inte är obehaget för blod som är problemet utan rädslan för att svimma.

Med din logiska hjärna så vet du ju att det inte är farligt med blod, åtminstone inte då man diskuterar det på ett rent teoretiskt plan. Och även om du SKULLE svimma, och det naturligtvis inte är roligt, så är inte det heller direkt farligt. Jag tror att det du kan göra för att handskas med problemet är att försiktigt försöka vänja dig själv vid att tänka på blod. Försök att avtrubba dig själv - och med tiden så tror jag inte att du kommer att uppleva det lika obehagligt länge.

Du skriver att du blev svimfärdig av att skriva "röda blodkroppar", ok, så försök att skriva det pånytt. Skriv det 10 gånger. Känn efter i kroppen hur det känns. Var känns det och hur skulle du beskriva den känslan. Kom ihåg att upprepa för dig själv att det inteär farligt. Det är ingen katastrof och även om det känns obehagligt i kroppen så är det inte farligt. Försök t.ex. att ta en liten stund varje dag då du sätter dig ner i lugn och ro och skriver upp ord eller begrepp som känns obehagliga. På samma ställe kan du skriva upp vilka känslor det väcker i dig då du skriver orden. Det kan kännas helt löjligt till en början, men efter ett tag tror jag faktiskt att du inte kommer att reagera lika mycket på orden, och på lång sikt kan det vara väldigt tillfredsställande att gå tillbaka och läsa vad man skrev för t.ex. 3 månader eller ett år sedan - och minnas att det var obehagligt DÅ men att det nu inte känns så farligt mer.

Då t.ex. en lärare eller någon annan talar om saker som du upplever som obehagliga så kan du göra samma sak, tänk efter vad du känner i din kropp. (Precis som du gjorde redan då du skrev mailet hit, att du känner att blodet i pennan pressas mot fingrarna, o.s.v.) Poängen är att du skall registrera det du känner i din kropp - och lära dig själv att märka känslorna men att de inte är ett tecken på fara. Jag förstår att det säkert "tar emot" att göra det, men precis som i tanken med kognitiv beteendeterapi så handlar det om att man gradvis utsätter sig själv för det man upplever obehagligt, och med tiden vänjer man sig.

Jag vet att det inte alls är lätt, och det tar tid att lära sig ett nytt sätt att tänka. Men bara för att det är jobbigt just nu betyder det inte heller att det alltid kommer att vara det. Testa åtminstone ett tag, och skriv gärna in pånytt och berätta hur det går.

Många kramar.

Tessi