Blod

Hej,

Bara på basen av din fråga så är det inte så lätt att veta exakt vad det handlar om, men du är långt ifrån ensam om att tycka att blod är fascinerande. Kanske handlar det om att vi människor oftast inte ser det som pågår inuti våra kroppar utan "det bara är där", och de gånger vi får se blod så blir det tydligt - på samma gång som det kan kännas ännu mer underligt att allt blod finns där inuti oss hela tiden utan att vi är medvetna om det. Så det är nog många som precis som du tycker att det finns någonting underligt tillfredsställande med att se sitt eget blod.

Det kan också finnas en sorts skräckblandad förtjusning i att tilltalas av någonting som känns förbjudet eller lite "fel". Det är generellt många som tycker att blod är ganska obehagligt, och då kan man själv uppleva det som lite spännande att vara av en helt annan åsikt - men det kan också fungera helt tvärtom, att man skräms av att man själv fascineras av någonting som borde uppfattas som frånstötande och att man då kan undra om ens intresse är normalt eller om någonting kan vara fel med en då man reagerar som man gör. Ibland kan dessa tankar bli så kraftiga att de börjar påminna mer om tvångstankar. T.ex. att man tycker att blod är lite häftigt men blir rädd för sina egna tankar och att rädslan i sig gör att tankarna blir ännu starkare.

Det som t.ex. i ditt fall kan vara en avgörande tanke är om det är själva blodet eller skadan i sig som du tilltalas av. Du skriver att blod på andra personer inte har samma effekt på dig, men skulle du t.ex. kunna tänka dig att skada andra personer bara för att få se blod? Skulle du kunna skada dig själv för att få se blod?

Om du antar att det handlade om någonting annat, t.ex. eld. Många människor tilltalas av att titta på en eld som brinner och i sig är det inte ett problem att man tycker om att tända brasor för att titta på då de brinner. Men det blir ett problem om man börjar gå runt och tända på byggnade eller skogar för att titta på då de brinner. Det jag menar är alltså att det är stor skillnad mellan att tycka att det är tillfredsställande att se på blod som rinner om man i misstag har skurit sig på en vass kniv och på att med avsikt skära sig eller någon annan för att få se blod.

I sig tycker jag alltså inte att det låter avvikande eller konstigt att du tilltalas av blod i en viss utsträckning eftersom det är ganska vanligt - men skillnaden mellan vad som är en sund nyfikenhet och vad som är ett problem går kanske vid vad du är beredd att göra för att få se blod, om ditt intresse för det är större än rädslan för de konsekvenser det kan ha?

Om du är rädd för dina tankar eller om du känner att du behöver diskutera med någon så kan du alltid försöka boka en tid till en kurator på skolan eller en psykolog.

Kram,

Tessi